Bakom m.b. + e.d.a står två italienska noiseheads ur olika elektroniska generationer. Maurizio Bianchi är veteran och började redan 1979 ge ut industrimusik på kassetter. 1984 slutade han tvärt med musiken, tydligen av religiösa skäl, men kom igen 1997 och har sedan dess släppt nytt och gammalt på det egna bolaget EesT Records i osannolikt hög takt (40 skivor på två år!). Emanuela De Angelis, född 1975, var sångerska och gitarrist i noisebandet Joyce Not Whore men har på senare tid sysslat mer med electronica, ofta i konstprojekt och samarbeten.
Trots olika ingångar har Bianchi och De Angelis hittat en gemensam musikalisk plattform i loopbaserad drone. ”Regolelettroniche”, som kan översättas med ”Elektroniska regler”, framstår som ett teoretiskt verk, baserat på de ramar duon bestämt för de roterande samplingarna. Exakt vilka idéer som ligger bakom, och vem som gör vad, är svårt att veta, men resultatet är hursomhelst bedårande. Behandlingen av looparna, som till en början låter fri och spontan, framstår vid närmare lyssning som sträng och formmedveten, vilket inte hindrar att musiken utvecklas i organisk riktning.
De fyra låtarna varierar rejält i längd, från tre till tjugofem minuter. Inledande ”Earthly Principle” är en storslagen, skört brusande loop på ett par minuter, inte olik Belongs lysande ”October Language” (recenserad i nr 2/06). Den här sortens loop-drone behöver tid att utvecklas – tänk på William Basinskis ofta citerade projekt ”Disintegration Loops” där korta, filtrerade fraser snurrade bortåt en timma. Det är förstås en läggningsfråga om man blir uppfylld eller uttråkad av det repetitiva; själv njuter jag av att omslutas, insvepas och bit för bit nedsänkas i Bianchi/DeAngelis loophav.
”Cosmic Norms” är skivans höjdpunkt, en knapp halvtimme av vågskvalpande metamorfoser med hypnotiskt baksug. Vad ljudkällan är kan man bara gissa, det som börjar likt elpiano ur taggig rörförstärkare tonar ut som ambient balsam. Annorlunda brusar noiset i ”Universal Order”. Kanske är det elgitarr, eller cementblandare, det spelar ingen roll, det finstilta filtrerandet ger den cykliska vågrörelsen svängrum och smärtskön puls. Det är musik att bädda ner sig i.
(Publicerad 2008)
Kommentarer
Skriv ny kommentar