Mist: House

Skivbolaget Spectrum Spools ger ut synthmusik på grammofonskivor. Hur rätt(ro) är inte det? Ganska så, om man checkar med facit i Simon Reynolds nya bok Retromania. Det blir inte mindre retro för att unge bolagsbossen John Elliott (en tredjedel av Emeralds) leder firman som underetikett till Editions Mego, det vill säga med betongfast konstnärlig trovärdighet.

Mist består av John Elliott och Sam Goldberg från Radio People. Duon har en LP och två kassetter bakom sig. Jag har inte hört så mycket som en synthsekvens av dem tidigare, men blir djupt imponerad av House: det här är inget hafsigt epigoneri utan fullmogen, självständig synthmusik, skapad med öra för det syntetiskt förflutna och med känsla för det nuvarande.

(Men det här med synth vs annan elektronica – ursäkta, jag måste få göra en liten utvikning. Med datorns entré i musikskapandet på allvar under 90-talet och gigantiska samplerbanker och välljudande mjukvaruinstrument på 00-talet behöver man numera ha svår nördkunskap för att skilja analogt från virtuellt analogt och digitalt. Ljudens källor äro många och på ett eller annat sätt lär frekvenserna ändå passera en hårddisk på vägen. Och förresten, vem bryr sig? Känt är exemplet med Frank Zappa som lät en nutidaensemble i Los Angeles framföra hans musik på ”låtsas”; kompositören tyckte inte de höll måttet och överlät jobbet åt sin Synclavier. I dag har gamla analoga synthar hög status, och de låter onekligen ofta bra när man väl hör dem i rätt miljö, men på konserter går väl kanske sällan kvaliteten fram. Obestridigt är däremot att fysiska synthar med stora rattar påverkar det musikaliska skapandet och spelandet. Konklusion: det är kanske inte för specifikationernas skull som Mist radar upp instrumentariet (Sequential Circuits Prophet 600, Korg Polysix, Univox Mikorg, Roland RS-101/SH-101, Moog Voyager OS, m m) utan snarare för att berätta om verktygen: med just dessa spikar, brädor, spett och taljor har vi byggt vårt House.)

Som sagt; Mist gör fullmogen musik och House är grymt välkomponerat. Rullande arpeggios, svällande ljudmattor, porlande trumrytmer, brunstiga trumpeter, glosögda drones, sublimiteter, tålmodigheter, låtarna tar sig tid. Drag av Ash Ra Tempel märks och likaså Juan Atkins, men om du säger John Carpenter får han också vara med. Nykraut? Ja ja.