Neptune startade som ett skulpturprojekt av Jason Sidney Sanford. Han är en konstnär slash musiker från Boston och utgör kärnan i ett band som otaliga gånger bytt skepnad under sina 15 år som aktiva. 24 släpp har det blivit sedan starten. Timmar av non-rock. Och hundratals hemmasnickrade instrument.
Neptune använder det mesta när de skapar musik – aluminiumskrot, järnvägsspik, mickade gummimembran samsas med egensnidade gitarrer, oscillatorer, radiovågor och diverse skålar. Musiken är långsam, monoton och skramlig. Pulserande ljud och sprakande elektronik formas i en rockkontext, där trummor och gitarr ritar upp konturerna. ”Canine Species” är ett bra exempel på deras strama och långsamt rytmiska musik. Jag tycker mig ana en kontrollerad hållning i kvartettens skapandeprocess, men känslan musiken ger är ändå kaotisk. Jag hör ekon av The Ex eller Battles i musiken. Den senare delar de för övrigt också studio med (Machines with Magnets).
Även om instrumentationen framstår som avancerade är musiken primitiv. Jag börjar undra när de verkligen använder alla konstiga tingestar och makapärer som radas upp i skivan konvolut. Att det fortfarande känns lo-tech beror nog på att ljuden slussas in vid olika tillfällen. Det gör att tekniken inte tar överhand i musiken och dränerar kreativiteten i invecklad teknikonani. Man får trots allt bilden av den där apan som bankar sönder ett skelett i filmen ”År 2001 – En Rymdodyssé” i huvudet när man lyssnar på musiken. Det är ett gott betyg.
Kommentarer
Skriv ny kommentar