Att en skiva inte behöver vara revolutionerande för att vara bra är trion Tujiko Noriko, Lawrence English och John Chantlers nya album ”U” ett gott bevis på. I centrum står Tujiko Norikos spröda visksjungande röst som effektivt projicerar drömska bilder. Hon bjuder på sig själv. Det är vackert och det har bra melodier. Den språkliga barriären finns där (de flesta låtarna är på japanska) men med titlar som ”I can hear the heart” kan man skapa sina egna sånger.
Musikaliskt låter det mesta som electronica, vilket det egentligen inte är. Lawrence English och John Chantlers spelar framförallt akustiska instrument som gitarr, bas, trummor, keyboard, synthar, accordion, fioler men elektroniken tillkommer också. De gör det bra, och det är varierat och ganska lättillgängligt. En form av pop-electronica som ibland sticker ut i mer experimentella tongångar, men som oftast är ganska behaglig.
Där exempelvis den japanska sångerskan Piana stänger in sig i musikaliska hörn – om än väldigt vackra hörn – när hon centrerar allt kring hennes röst, är Noriko betydligt mer mångfacetterad. I sig själv, men English och Chantler hjälper henne även på traven.
(Publicerad 2008)
Kommentarer
Skriv ny kommentar