Om du letar efter en musiker som bemästrar tekniken att genom ljud avsevärt öka din puls och framkalla känslor av allmänt obehag till fulländning så kan du sluta leta. Clinton Williams, i vissa kretsar mer känd som Omit, är Nya Zeelands kanske allra förnämsta ljudutforskare och att beskriva de ljudlandskap som han presenterar som något mindre än klaustrofobiska och ångestframkallande vore att gravt underskatta ljudets möjligheter och dess rent av fysiska kraft.
Ingen musik kan som Omits elektroniska drones, pulser och ljud framkalla den där knuten i magen som aldrig riktigt vill släppa, men vad som är än mer egendomligt är att det är fullständigt oemotståndligt. Trots den kraftfulla fysiska effekten och trots olusten återkommer jag gång på gång till hans allt för svåråtkomliga 3CD-box "Quad" som ursprungligen släpptes i mikroskopisk kassettupplaga på den egna etiketten Deep Skin Conceptual Mind Music och senare återutgavs av Corpus Hermeticum.
Med detta i färskt minne är det förstås med stor entusiasm som jag tar mig an ytterligare en återutgåva, denna gång i form av dubbel-CD:n "Tracer". Det är omedelbart uppenbart att Omit inte heller här har övergivit sin utomjordiska vision, en närmast isolationistisk ljudidé som aldrig någonsin tangerar den skyddade verkligheten. Williams tycks lämna dörren till sin själ i vidöppet läge och den som är modig nog att kika in kommer att exponeras för svepande elektroniska landskap, glaciala kraftfält och påträngande pulser i dess allra mest majestätiska och melankoliska form.
"Tracer" präglas trots de påtagligt mörka stämningarna av det mänskliga och någon form av bakvänd livskraft. Jag antar att man kan säga att den är vagt kompatibel med elektroniska mästare såsom Klaus Schulze och Cluster men ska sanningen fram har jag aldrig någonsin hört något som låter som Omit. Den som lämnas oberörd av Omits musik saknar antingen hörsel eller själ.
(Publicerad 2006)
Kommentarer
Skriv ny kommentar