Orchestral Manoeuvres In The Dark (OMD) var redan från början ett utpräglat syntpopband. Samtida och smått konkurrerande med Depeche Mode gjorde de snärtiga, blipp-bloppande poplåtar med både direkthet och skarphet. På deras fjärde album fick dock experimenterandet blomma ut för fullt, långt mer än både före och efter. Det är tjugofem år sedan ”Dazzle Ships” kom ut och lagom till detta jubileum släpps en remastrad utgåva. Genom åren har jag sett ett överflöd av ”Dazzle Ships”-vinyler i tiokronorsbackarna. Det verkar ibland som att ingen gillar den här skivan förutom jag. Kanske kan återutgåvan åstadkomma en liten statushöjning.
På ett plan är det ett komplett och fullständigt genialiskt konceptalbum om genmanipulation och det kalla krigets politik, om massproduktion och masskommunikation, om tidszoner, radiovågor, telegrafer och teleskop. Ur en annan, måhända mer säljande, synvinkel kan man se ”Dazzle Ships” som den perfekta, ja, ultimata korsningen mellan Kraftwerks ”Radio-Activity” och Joy Divisions ”Closer”. Framför allt ”Radio-Activity” framstår som en solklar förebild. För att ta ett exempel: Kraftwerk-spåret ”News” utgörs av nyhetsuppläsningar lästa över varandra i lager på lager, precis samma princip som i OMD:s ”Time Zones”, där olika länders Fröken Ur-uppläsningar bildar ett fascinerande collage. Det finns fler likheter och det är nästan så att OMD bara genom ordval och låttitlar vill visa var de har fått sin inspiration.
Bland skivans tolv spår finns endast tre regelrätta electropoplåtar (”Genetic Engineering”, ”Telegraph” och ”Radio Waves”). Annars präglas albumet dels av de spår som väver ihop diverse samplingar med kylig robotromantik och inspelade radio- och tv-röster (”Radio Prague”, ”ABC-Auto Industry”, ”This Is Helena”, ”Dazzle Ships” och ”Time Zones”), dels av de både vackra och själsutlämnande halvballaderna ”International”, ”The Romance Of The Telescope”, ”Silent Running” och ”Of All The Things We’ve Made”. Det är för övrigt i dessa fyra låtar som jag hör en viss koppling till Joy Division och den närmast sakrala melankolin på albumet ”Closer”. Förutom det New Order-liknande omslaget av Peter Saville.
Men grundstyrkan hos ”Dazzle Ships” är den extremt sammanhållna känslovärld som vårdas skivan igenom, till stor del – om man inte väjer för egna tolkningar – en förnimmelse av människans litenhet i en modern, kall värld. Maskinella, mekaniska, industriella och skeva ljud bidrar till en overklighetskänsla, samtidigt som där ändå finns något grundläggande och bekant. Ett slags nygammalt taggtrådsrike mellan industriområde och urban flärd. Jag får varje gång en stark emotionell upplevelse när jag lyssnar på den här skivan. Återstår att se om fler upptäcker och lär sig älska den.
(Publicerad 2008)
Kommentarer
Skriv ny kommentar