På ”In the Woods” hämtar Örjan Hultén Trio mycket av sin inspiration från jazzen så som den formades åren runt 1960. Harmonisk, ömsint och bunden till rytm och melodiska figurer. Framförallt är det konturerna av John Coltrane som mejslas fram. Och det är i dessa låtar jag också finner störst intresse.
Hela skivan genomsyras av ett groovigt spel av rytmsektionen. Filip Augustson lägger fina gungande figurer på kontrabasen. Bra timing och en rund, mjuk ton. Trumslagaren Fredrik Rundqvist spelar exemplariskt. Han för musiken framåt med väl avvägda markeringar när han inte driver på med svängande komp.
Örjan Hultén varierar mellan sopran- och tenorsaxofon. Även om det finns flera fina stunder med tenoren är det med sopranen hans spel blommar ut. Jag får intrycket av att hans melodiska spel bättre passar sopranen. Inte minst på ”Spoken Out of Fear (and Anger)” men också på den något sprirituella och Coltranedoftande ”Jorden Runt”. Han håller i tonerna, snurra upp dem och spräcker dem vid få väl utvalda tillfällen.
Nämnda ”Spoken Out of Fear (and Anger)” gungar fram med groovebaserad basgång av Filip Augustson. Örjan Hulténs sopransax glider fram i ett melodiskt tema som liknar Coltranes ”Olé”. Det finns en härligt sorgsen känsla i hans spel som här är något mer frisläppt än på de flesta andra låtarna. Hans klara ton går då och då upp i övertoner. Riktigt bra.
Att han även spelar bra tenorsaxofon visar han dock på ”Old friend, New Friend (John and Alice)”. I början vackert tillbakalutat till ett något släpigt gung, men kraften river tag i musiken då och då. Hela registret används, han både hämtar upp tonerna från det låga registret och plockar ner dem från det höga.
Mjukt och vackert för trion fram balladen ”Restless” och på ”Diggin’ the Birds” spelar den rytmiska tematiken en stor roll. Men de når inte samma höjder som på de tre nämnda Coltraneinspirerade låtarna.
(Publicerad 2006)
Kommentarer
Skriv ny kommentar