Att spela in denna skiva var att uppfylla en dröm berättar pianisten Peter Knudsen i omslagstexten till skivan ”Impressions” som spelades in i februari förra året. Som ung mötte han jazz ungefär samtidigt som han mötte Debussy och Ravel. Och han fann likheter! Samma fascination dök upp för Ravels harmonier som för Herbie Hancocks pianospel.
På ”Impressions” låter han dessa storheter flyta ihop. Skivan består av åtta tolkningar av stycken av de franska kompositörerna överförda till trioform där Fredrik Nilsson medverkar på bas och Daniel Olsson på trummor. Har man för ögat de impressionistiska ingredienserna som färger, stämningar och intryck, så är ”Impressions” ett lyckat projekt. Vackra utsnitt förs fram med ett starkt sammanhållet gruppspel. Det är få saker som sticker ut, samtidigt som musiken uppvisar stor detaljrikedom.
Knudsen bryter sällan stämningslägen i sitt improviserande, snarare förädlar han det varande. Och visst har han en klang som är ömsint och inbjudande. Han leder ut melodierna på mjuka, finstämda – och vemodiga – färder. Alla tre är skickliga musiker, det är inte tal om annat, men ett problem är att det blir för vackert. Det når en hög nivå men tar sig inte vidare. Soundet blir lite för tillbakalutat och fint.
De klassiska influenserna får utrymme i mycket av ny musik av idag. Och den har börjat att ta sig förbi den så kallade post-klassiska genren. I Soundofmusic har vi bland annat recenserat Chambertronics och George Kentros/Mattias Peterssons Vivaldi-projekt. Peter Knudsen å sin sida spinner vidare på vad Bill Evans och andra gjorde för snart ett halvt sekel sedan. Alltsedan dess - och även tidigare - har försök gjorts att öppna upp den klassiska musiken, men försöken har nog aldrig varit så intensiva och kommit från så många håll som just nu. Spännande!
Kommentarer
Skriv ny kommentar