Efter en tids tystnad återkommer Stefan Betke med en ny Pole-skiva. Det har gått ganska många år sedan han mutade in ett helt eget område med ”Pole 1”, ”Pole 2” och ”Pole 3”, tre homogena och oemotståndliga album fyllda av dub-techno.
Efter några utflykter i hiphopland, med halvlyckat resultat, så bör man kanske betrakta ”Steingarten” som en återkomst till den gamla stilen. Men det flinka och subtila knastrandet, det inverterade dub-groovet och den spännande overklighetskänslan från de första skivorna är inte kvar. Snarare handlar det nu om ganska trygg musik. Det halvdunkar och halvpulserar och jag kommer på mig själv med att halvlyssna. Samtidigt hörs en obekymrad lekfullhet som är en smula charmerande. I något ögonblick tänker jag på den gamla Moog-hiten ”Popcorn”. Andra gånger, som i självförklarande ”Düsseldorf”, går tankarna till ett funkigt Kraftwerk. Det går att ha sämre ljudtapeter i bakgrunden än detta.
Ibland, när Betke på oväntade ställen i produktionen visar sina talanger, är det som att ett lejon ryter till. Man hajar till: det där var snyggt.
(Publicerad 2007)
Kommentarer
Skriv ny kommentar