Ett litet bolag i Bern som specialiserat sig på litet udda elektronica, ljud och annat ger ut detta säregna samarbete, Ralf Wehowskys projekt Mahlzeit. Han har bjudit in Transindustrial Toy Orchestra (TITO) från Hamburg. Det är ett löst sammanhållet musikkollektiv som använder leksaker som ger ljud ifrån sig som instrument; också köksredskap duger. Det passar ju i detta projekt. Och jag lovar, det är ett himmelskt liv och skrammel. Akustiken är egendomlig, röster blandas med kroppsljud, elektroniska instrument, leksaker. Alla spåren på skivan är ett samarbete i ljudbearbetning av varandras klanger. Det låter mycket märkligt. Ett slags collage av tidig elektronika, konkret musik och något som kanske bäst kan beskrivas som kraut-avantgarde. Bitvis är det briljant. Blandningen är otrolig på samma vis som ett album av Sparks - men i andra ändan av kitschskalan, om ni förstår vad jag menar. Där finns oförglömliga slingor. Och öppningar som sätter sig omedelbart. Till exempel albumets blott tre sekunder långa startskott, som fick mig att omtumlad resa mig upp från stolen.
Spretigheten är en kvalitet. Men så kommer invändningarna. De branta kasten och skärande ljuden vävs samman med ett slags fältinspelningar från måltider, promenader och annat. Litet meningslöst snack tas upp. Ibland understryks det busiga i musiken av diverse kroppsljud. Men ärligt talat hur kul är det att höra när någon rapar och fiser? Och när en kvinnlig musiker ett par gånger stönar liderligt för att sedan avsluta med "Danke", ja då är jag beredd att stänga av. Det är alldeles för enkelt. Inte blir jag chockad, bara uttråkad av slikt studentikost trams. Synd, för TITO:s leksaksslammer har en klar kvalitet.
(Publicerad 2008)
Kommentarer
Skriv ny kommentar