Efter sju år återvänder tyska To Rococo Rot – dessutom med ett av deras allra bästa album. Till viss del kan man finna spår av det ”gamla” To Rococo Rot på Speculation, men låtarna pekar även mot något nytt. För samtidigt som Stefan Schneider har hittat tillbaka till basen och Ronald Lippok trummar på sina akustiska trummor är soundet råare och spontanare. Elektroniken är naturligtvis fortfarande en central del av gruppens musik, men den är inte lika framträdande som på exempelvis Hotel Morgen från 2004.
Även om det inte bara är Robert Lippok som står för de elektroniska inslagen så står han för merparten. Det gör det också möjligt att särskilja hans sätt att arbeta. Man hör tydligt hur han tar sig an olika angreppssätt, hur han i vissa låtar låter sequencern jobba fram upprepade melodier, hur han i andra varierar dem med instrumentet tenori-on som matar fram fragment han förändrar i realtid. Med stort självförtroende låter han det enkla förbli enkelt utan att försöka skruva till det. Tillsammans med hans fantastiska förmåga att skapa intressanta ljud gör det hans storhet.
Speculation är en skiva med många ingångar. Ljud som liknar dem från oljefat på ”Forwardness” förflyttar tidig Steve Reich-minimalism till Hawaii-inspirerade tillstånd. Schneiders basgång på ”Working against time” förädlar det tidiga To Rococo Rots ”deutsche funk” på ett alldeles ypperligt sätt. Riffet på ”Away” är tungt och har en spännande råhet som på något förunderligt sätt ändå inte tar sig rockens skepnad. En mycket speciell To Rococo Rot-råhet som föräras med en rytmisk puls som inte saknar Neu!-känsla.
På skiva har To Rococo Rot alltid haft en ganska strukturerat framtoning. De improviserade elementen har många gånger varit svåra att definiera. Live har det varit något annat, då har de ofta korta låtarna fått blomma ut eller växt ihop med andra. Speculation innebär förändring i den bemärkelsen. Att de i tio minuter improviserar med Jochen Irmler från Faust är bara ett exempel på detta. Flera av låtarna är lösare i formen och tillåts att sväva iväg i nästan kosmiska härader. ”Ship” blir i det närmaste psykedelisk i sin skepnad, men samtidigt finns spår av To Rococo Rot, inte minst i Ronald Lippoks egensinniga trummor.
Samarbetet med Jochen Irmler är fruktbart, och hans lösare och råare inställning till musiken har uppenbarligen hittat rätt hos Lippokarna och Schneider. I alla fall på några låtar. ”Friday” där Irmler deltar med sin hembyggda orgel är en mörk löst sammanhållen pulserande improvisation i sakta förändring. Det är strålande bra.
Denna öppnare inställning tillsammans med förmågan att hitta enkla melodier till en stram med svängande pop-electronica-minimalism-funk gör Speculation till ett kanonalbum.
Kommentarer
Skriv ny kommentar