Subtilt men utan tvekan leder Rosy Parlane in dig i vackra landskap i den tredelade sviten ”Jessamine” på nyazeeländarens andra Touchalbum. Hela sviten bottnar i minimalistiska toner som ger olika grundstämningar; varmt och mystiskt, kyligt expanderande och mjukt vibrerande.
Kring grundtonerna placerar Parlane ut kretsande digitaliserade ljud från en uppsjö av instrument och objekt – gitarr, piano, melodica, accordion, violin, trombon, metall, sågblad, hushållsattiraljer, kontaktmikrofoner, fältinspelningar, radio – som förvandlats till oigenkännlighet. Vad som är vad spelar ingen roll, inte heller kan jag riktigt härleda var i ”Part Two” Tetuzi Akiyama kommer in med sin ”resonator guitar” spelad med samurajsvärd. Ljud kommer och ljud förvinner, inte som i en kakafoni, utan allt känns välplacerat och tillför den musikaliska kroppen nya detaljer och utväxter.
Kraften i den avslutande ”Part Three” är stark. Den musikaliska kroppen växer sig ofantlig av gitarrer som kastar ut massiva ljudmattor av distortion. Helt fantastiskt! Och det är storartat att han inte med datorns hjälp skapar mattorna, utan har bjudit in musiker som Lasse Marhaug, Campbell Kneale, Michael Morley och fem till.
(Publicerad 2006)
Kommentarer
Skriv ny kommentar