Att i sin musik låta elektronik och laptop-teknik möta klassiskt skolade stråkar är knappast nyskapande längre. Ändå är greppet så fascinerande och fullt av möjligheter att man ofta inte kan undvika att hänföras. Flera av dagens unga kompositörer kan nog sägas stå med fötterna i två traditioner, redo att producera musik för publikgrupper som kanske redan valt sida och som nu möjligen står inför någon form av utmaning. Efter Type-debuten ”Six Preludes” från förra året återkommer här Ryan Teague med fullängdaren ”Coins And Crosses”. Hans kompositionsteknik är inte unik; Max Richter är bara ett exempel i mängden av personer som arbetar i ungefär samma musikaliska sfär. Men detta är ett förnämligt album som mestadels lyckas väl i sina anspråk.
Det bokstavligen centrala stycket ”Fantasia For Strings” är en av de mer pampiga satsningarna, ett orkesterverk vari The Cambridge Philharmonic får agera fullt ut, utan några som helst elektroniska inslag. Dessvärre fungerar det inte optimalt, åtminstone inte i mina öron. Kanske är det alldeles för konventionella och ”klassiska” marker som Ryan Teague tassar på här. Nej, avgjort bättre är de spår där harpspelaren Rhodri Davies får utrymme, som titelspåret och det Steve Reich-minimalistiska sistaspåret ”Rounds”. Och allra mest gillar jag spår som ”Nephesch” och ”Tableau 1”, de har en medeltida klang och någon slags klagande, gammelgotisk hotfullhet över sig. Samtidigt blir de elektroniska ljuden ett ”instrument” bland andra. Här hörs det att Ryan Teague har en egen agenda och en personlig röst, vilket kan vara bra i en genre som annars lätt blir formelstyrd.
(Publicerad 2006)
Kommentarer
Skriv ny kommentar