“The Drift” är en riktig kraftmätning. Som lyssnare (och eventuellt gammal Scott Walker-fantast) ställs man inför hårda prövningar. Sällan har jag hört något som låter så ihåligt och malande mörkt, så drabbande desperat. Både musikaliskt och tematiskt kan tidiga Swans vara ett riktmärke. Den gruppens ledargestalt, Michael Gira, är den enda person som jag kan komma på som varit inne på samma omöjliga uppdrag, att skapa musik utifrån den moderna människans mest obehagliga och frånstötande känslor. Så obönhörligt konsekvent och så benhårt stiliserad är ”The Drift”.
De ytterst välskrivna texterna är en historia för sig. Hela konceptet liknar ett komplext nutidsdrama med urstarka symbolbilder och pompösa operettinslag. Utan att blinka låter Scott Walker historiska personer som Elvis Presleys dödfödde tvillingbror, Benito Mussolini, Slobodan Milosevic och till och med en ”version” av Kalle Anka ingå i persongalleriet. Man får hela tiden känslan att texterna döljer något mer, att de kanske anspelar på mänsklighetens utsatta tillvaro, från urminnes tider till 2006. Det är som om orden, tillsammans med den blytunga, mäktigt arrangerade musiken, rasar mot allt vad slölyssnande heter.
Och man kan säga mycket, oändligt mycket, om ”The Drift”, men lättsmält underhållning är det inte. På några ställen gränsar det till det olyssningsbara och, visst, på andra ställen riskerar det hela att klampa in på patetikens farofyllda domäner, men om jag måste välja sida så tvekar jag inte: jag tycker att Scott Walker går hem med sina ambitioner. ”The Drift” är ett poetiskt och mångfacetterat album som kommer att utmana och konfundera mänskligheten i åratal framöver. En bedrift så god som någon.
(Publicerad 2006)
Kommentarer
Skriv ny kommentar