Med debutalbumet ”Tasankokaiku” för Helsingforskvartetten Shogun Kunitoki in 60-talets orgelminimalism i det nypsykedeliska 2000-talet. Inledningslåten ”Montezuma” bubblar och sprudlar av energi och glädje. Orgelfigurer upprepas, analoga elektroniska ljud vecklar ut sig i bakgrunden över trummor och bas i 6/8-takt. I ett mittenparti upphör trummor och bas, två parallella orglar får sällskap av ett klingande klockspel. Crescendot med utdragna toner och pumpande trummor och bas gör mig glad och upprymd med på en färd i de yttre hallucinogena sektorerna av världsrymden.
Ja, det är riktigt, riktigt bra! Så bra att resten av skivan har svårt att bita tag i mig. Orgelfigurerna fortsätter att vara i centrum, tempot lugnas till viss del ner, den analoga elektroniken formar en rinnande harpa, elektroniska fåglar sjunger i bakgrunden, svisch och bubbel träder fram i den mjuka och inbjudande ljudbilden.
Men visst finns det en charm i de upprepade melodiska mönstrena på syntarna på ”Tulevaisuus – menneisyys = 1”. En klar minimalistisk framtoning. Eller i den rytmiskt stötiga ”Tropiikin Kuuma Huuma” som av någon anledning får mig att tänka på Silver Apples. Och det är ju inte fy skam.
(Publicerad 2006)
Kommentarer
Skriv ny kommentar