Det låter nästan som en saga. Ännu en dold talang i folk/singer-songwriter-skolan som kommer fram i ljuset efter åratal i dunkel. Musikern, skådespelerskan och mångsysslaren Sibylle Baier hade nog aldrig någon intention att hennes musik skulle nå ut till de stora massorna. Hon spelade in dessa låtar i hemmet, med hjälp av en gammal bandspelare, tydligen ofta under sena kvällar när resten av familjen låg och sov. De fjorton låtar som här bildar albumet ”Colour Green”, spelades in mellan 1970 och 1973.
Nu släpps det alltså av lilla Orange Twin (bakom bolaget står medlemmar i Elf Power), efter mer än trettio år i byrålådan. Tydligen har inspelningarna vandrat via Sibylles Baiers son till J Mascis i Dinosaur Jr som tyckte att det var så bra att han lämnade över inspelningarna till Orange Twin. Det är i varje fall så här som den fåordiga myten presenterar det hela. Det är en så bra historia att jag flera gånger funderat över om den verkligen är sann eller om det handlar om den största marknadsföringsbluffen i mannaminne.
Jag famlar efter information. Lite snabba efterforskningar säger mig att Sibylle Baier var med i en Wim Wenders-film från 1974. Jag vet inte ens om hon idag lever eller är död. Informationen i den här cd-utgåvan är minst sagt bristfällig och skivbolaget har inte direkt lagt ner något krut på faktaflödet. Samtidigt ställer denna upplevelse en väsentlig fråga på sin spets: hur viktig är biografier och bakgrundsfakta för förståelsen/upplevelsen av själva musiken?
All denna jakt efter fakta blir trots allt ganska ointressant när jag lyssnar på skivan. Det är naket, sprött och otroligt vackert. Det påminner väldigt mycket om Vashti Bunyan och hennes album ”Just Another Diamond Day”. Vardagligt, jordnära, snarast livsnära. Avskalat komp med svagt plockande gitarr bakom en kylig men ändå intim röst. Bestäm att Vashti är en nyckelpunkt, låt Leonard Cohen och Nico bilda två andra hörn och du har en triangel där Sibylle Baier med lätthet placerar sig i mitten.
(Publicerad 2006)
Kommentarer
Skriv ny kommentar