Sigur Rós: Inni

Jag har aldrig sett Sigur Rós live. Ibland tänker jag på det som ett tillkortakommande, annars som ett genidrag då Sigur Rós musik ofta fungerat bäst som ackompanjemang till mina inre känsloutsvävningar. Det är som om bandets drömska post-rock liksom fungerar bäst i förhållande till en egen sinnesvärld, som om den på egen hand blir för platt. I och med liveskivan Inni är jag nöjd över mitt beslut. Sigur Rós levererar här stilsäkert sina hits (med publikens jubel innan och efter låtarna som skivans enda egentliga bevis för att allt är inspelat live) utan egentliga avvikelser eller intressanta utflykter. Jag vill inte säga att det är själlöst men Sigur Rós musik blir som liveföreteelse för mycket för att upprätthålla sin egen arkitektur. Den kollapsar över sig själv som ett luftslott och kvar finns bara ett exempel på hantverksskicklighet.