Six Organs RTZ

Wireskribenten David Keenan myntade 2003 i all välmening uttrycket New Weird America som någon form av samlingsnamn för en ny våg spännande band och artister med tydliga kopplingar till såväl psykedelia som folk. Det positiva var naturligtvis att det spred ett ljus över en genre som under flera år kämpat i obskyritet men ska sanningen fram var den nya tidens band vare sig nya eller särskilt konstiga. Tvärtom hämtade merparten av de som pekades ut som budbärare och missionärer i scenen sin inspiration från det traditionella och egentligen kan man spåra trenden så pass långt tillbaka som till mitten/slutet av 90-talet då band som The Tower Redordings började skruva på folkkonceptet på ett tilsynes nytt sätt. The Tower Recordings udda, skeva och rent av trasiga folk är inte lätt att beskriva då låtar ofta totalt byter färdriktning när du minst anar det. Det mest koncisa och greppbara de gjort som tydligt summerar vad deras mystiska ljudvärld handlar om är nog ”Furniture Music For Evening Shuttles” från 1998 (Siltbreeze). Här återfinns en bräcklig sångbas influerad av folk såsom Incredible String Band, Trees och Pearls Before Swine men mitt i detta finns musiker som är minst lika intresserade av avantgarde som folk.

Samma år släppte Six Organs of Admittance "Dust and Chimes", en oreserverad hyllning till Fahey, Basho och Kottke men samtidigt en ljudmässig skogsutflykt med ett modernt uttryck präglat av ungdomlig entusiasm och musikalisk äventyrslusta. Redan här fanns tydliga spår av droneinslag och shamanistisk experimentalism men det var ändå en skiva som bara tidvis visade på den storhet Ben Chasny med åren skulle komma att utveckla.

”RTZ” är en dubbelskiva som primärt samlar tidigt material utgivet i små upplagor men den innehåller också outgiven musik. Första skivan inleds med Six Organs bidrag till en smått fantastisk split LP med Charalambides som gavs ut på Time-Lag Records. Kristallklara gitarrfiguer kläds i tunna lager av fallna höstlöv, på en och samma gång ett ödesmättat avslut som början på något nytt. Originalskivan är ett stycke konst rakt igenom och detsamma gäller för den split-CD som Mental Telemetry försåg världen med någon gång under 2003. Denna gång delade Chasny utrymmet med brittiska Vibracathedral Orchestra och polska Magic Carpathians, båda avlägnsa europeiska släktingar med besläktade ambitioner. Här bidrar Californienfödda Chasny med 18 minuter strängmassage som balanserar mellan det drivande och melankoliska på ett slående vackert sätt. Det påminner om känslan att mitt i natten vandra genom en pelarsal av gigantiska träd eller att med månen som sällskap flanera längs med kanalen i en pittoresk småstad där varje hus tycks ha en egen ödesmättad historia att berätta.

”You Can Always See The Sun” är återigen en mångfacetterad resa med gitarren som uttrycksform. Lustfyllda toner ersätts av svårmod endast med ett nytt anslag på gitarren och även om stämningarna är lika många som årstiderna är förändringarna alltid naturliga, aldrig tillgjorda eller sökta. Det finns en äkthet i det som Chasny gör som oavsett uttrycksform, produktion och stil ständigt tycks nå fram till den som tar sig tid att lyssna.

Av de sedan tidigare outgivna spåren är det mesta av oväntat hög kvalitet. Denna del av skivan inleds i sfär parellall till den mest kapabla 70-talsminimalismen men innan man vet ordet av har allting åter bytt skepnad och låter som en ohelig elektrisk blandning av Comets on Fire, Six Organs och Sun City Girls. Via mer uttalad drone befinner sig lyssnaren vid första skivans slut återigen i snirklande gitarrpassager som kanske inte skulle gjort Fahey avundsjuk, men i alla fall imponerad.

Skiva två består helt och hållet av "Nightly Trembling", den lathecutskiva som Chasny 1999 gav ut på det egna bolaget Paviljon Records i en upplaga av sammanlagt 33 skivor. Visserligen återutgavs den av Time-Lag 2004 men jag gissar att många sentida fans sannolikt ändå missat denna höjdpunkt i Chasnys diskografi. Slingrande gitarrspel svävar över Chasny’s sorgsna stämma som en flock fåglar på väg från träd till träd. Men som med vilket ekosystem som helst, eller skog om du vill avstå från den ekologiska referensramen, består det inte bara av fåglar utan också av hundratals insekter, en mångfald av olika träd och växter och kanske vissa mänskliga spår. Det är här Six Organs of Admittance är som allra bäst, som den enastående observatören av mötet mellan människa och natur.