Lyssnandes till Steffen Basho-Junghans justerar jag vid ett flertal tillfällen volymen uppåt. Inte för att det på något vis är svårt att höra musiken utan för att jag vill komma närmare och känna varje anslag på gitarren, varje plockande ton ska nå den avsedda slutadressen och det är som att Basho-Junghans förträfflighet på en gång blir så mycket mer slående när hela rummet och väggarna fylls av hans slingrande gitarrspel. Det som på avstånd kan missbedömas som endast tekniskt begåvat, nästan kliniskt, sveps plötsligt in i ett lapptäcke av sommardoftande klanger. En stillsamt rinnande flod av känslor i miniatyr växer sig allt starkare genom skivans 53 minuter och när allt är över är det just de emotionella krafterna som finns kvar.
Musikaliskt blandas som vanligt den primitiva amerikanska folktraditionen med melodisk minimalism, klassiskt gitarrspel och indisk raga. ”Late Summer Morning” är Basho-Junghans trettonde skiva och även om jag endast hört drygt hälften törs jag likväl påstå att det här är en av de allra bästa. Samtidigt som den på ett sätt är mer lättillgänglig och melodisk än en del av föregångarna är den också mer känsloladdad. Jag har svårt att tänka mig något vackrare än att i sällskap av ”Late Summer Morning” njuta av sensommarkvällen som speglar sig i havet och att iaktta molnen som jagar över den snabbt mörknande himlen.
(Publicerad 2006)
Kommentarer
Skriv ny kommentar