På Songs bjuder den evigt produktive Sten Sandell in till musikaliskt besök i ett fiktivt hus med dess omgivningar. Sandells elektronik, piano, harmonium och elektroniskt färgade röst är dina ledsagare tillsammans med Amit Sens cello (på fyra låtar).
Till en början låter jag mig styras av låttitlarnas hintar om rumsplacering. Jag hör vättars myller i "Under the house", små elektroniska syrsor i "The Forest" och hur "In the small room" till en början är riktigt trivsam för att mot slutet övergå i klaustrofobi. Det slår mig även att Fred Frith tycks ha varit på snabbt besök i "In the cellar". Men till slut överger jag rumsplaceringarna – alla är dessutom inte lika tydliga – för att bara lyssna och hänföras och skapa mina egna bilder av musiken.
Sångerna, varav de flesta är under tre minuter, är lika uttrycksfulla som svårbeskrivna. Några ord är det inte tal om. Sandells röst är invirad i ett elektroniskt filter, men samtidigt är det ofta den som leder låtarna framåt. Elektroniken å sin sida är ofta trevande och lågmäld för att då och då bubbla till. Men ljuden minner inte på något sett om electronica. Varför vet jag inte riktigt, kanske är det så enkelt som att Sandells perspektiv är improvisationsmusikerns, medans electronicamusikern ofta tar avstamp i popmusik eller det ambienta.
Stämningen glider ofta in i vemod. Men den bryter sig då och då loss. Rösten och rytmen i den mystiska "The Hunt IV" ger upphov till tankar om en ceremoniell dans inför en betydelsefull jakt. Sakralt blir det i storslagna "Outside the house" och den mer sparsmakade "Hymn I".
Framförallt använder Sandell sin röst och elektronik. När pianospelet väl kommer in på några av låtarna ger det injektioner av nya färger och nya känslor. Det samma gäller när Amit Sens medverkar på cello, hans roll blir färgsättarens i större mån än improvisatörens. Men med en sådan smakfull färgkarta klagar jag inte.
(Publicerad 2005)
Kommentarer
Skriv ny kommentar