Susumu Yokota är en ytterst produktiv kompositör, med en femtonårig karriär och ett otal skivor bakom sig. Han har rört sig över flera genrer; techno, acid jazz, ambient house, minimalistiska soundtracks och ljudlandskap. Detta är mitt första möte med honom och det är ett möte som gör mig lite kluven. Ena stunden tycker jag att ”Love Or Die” är en lite anonym skiva, dessutom med en smått daterad ljudbild. I nästa ögonblick finner jag en hel del förtjänster hos den.
Musiken är synnerligen mjuk i kanterna. Det är instrumentalt, ofta pianobaserat med vispande rytmer och soft elektronik i bakgrunden. Det låter så mycket nutida, digital, programmerad hemmastudioinspelning att jag vid första lyssningen vänder taggarna utåt. Har man inte hört detta förr? Har det inte redan gjorts trehundrafyrtiosju skivor i samma stil, vilka är minst lika bra som denna? Jo, det har det kanske. Men upprepade lyssningar gör mig en smula varmare till sinnes.
Den kliniskt rena ljudbilden är förvisso på gränsen till tråkig. Mot slutet av skivan börjar det dock utkristallisera sig ett antal spår som är precis så där filmiska och begåvat associativa som jag önskar. Låtarna har långa, självbeskrivande titlar och exempelvis ”A Song Produced While Floating Alone On Christmas Day” låter precis så, mjukt ballongbubblande. Störst intryck gör nog ändå ”The Sacred Ceremony Conceived By Chance From An Evil Lie”, som har en något mörkare ton än övriga spår.
Sammantaget är det alltså en skiva som är njutbar när man lyssnar på den, men som inte lämnar några djupare spår efteråt. Men jag tror i alla fall att Susumu Yokota ler nöjt för sig själv när han tänker på att han gjort ett album som helt går i valstakt, något som han tack vare sinnrik variation lyckats dölja mycket väl.
(Publicerad 2008)
Kommentarer
Skriv ny kommentar