Stigarna som leder till de mörkaste av rum och den ruggigaste av skräck är snart så upptrampade att effekterna sakta avtar. Men fortfarande finns det en och annan som hittar nya ingångar, nya gömmor av rädsla och skrämsel. Norrmannen Erik K Skodvin (ena delen av duon Deaf Center) bakom Svarte Greiner tillhör utan tvekan dessa. De knakande, skrapande ljuden i ”My Feet, Over There” är riktigt obehagliga, och titeln gör det än mer misshagligt.
Skivan är full av abstrakta ljud. Men de är snarare detaljer än stommar i musikbyggandet. De flesta låtarna är väl ihophållna av rytmiskt melodiska inslag. Det kan vara loopat knaster, orglar som lägger mattor, klockor, men också gitarr eller cello. De akustiska instrumenten, i alla fall vad jag tycker mig höra, har en stor plats i musiken. Med volympedal ger gitarren musiken rymd och med olika tekniker får han instrumentet att framträda med både klanger och dämpade skrap.
Den senare delen av skivan skiljer sig en hel del från den inledande. Synt- och orgelljuden får större utrymme och lägger ut stråk som liksom andas stora, episka moln av klara klanger. Även den kvinnliga rösten som gjort tidigare inhopp får mer plats. På avslutande ”Final Sleep” är det rösten som bär fram den storslagna musiken med nästan sakral ordlös sång. Väldigt vackert.
(Publicerad 2006)
Kommentarer
Skriv ny kommentar