Tarek Atoui att han föddes i Libanon 1980, men flyttade som 18-åring till Frankrike för att studera elektronika och samtidsmusik. Han är också knuten till Steim i Amsterdam. Men under senare år har han alltmer arbetat i Libanon, där han arrangerar workshops och konserter. Med sitt starka politiska och sociala engagemang har han också ordnat kurser, konserter och andra händelser i de palestinska flyktinglägren.
Tarek Atouis musik är som ett abstrakt ljudlandskap av ovanlig djupskärpa. Det är otåligt och kontrastrikt. Hans nämnda politiskt/sociala engagemang tycker jag mig lätt kunna spåra också i musikens skarpa utlevelser och då ekon från folkmassor och rop dyker upp. Lägg därtill en viss hotfull dovhet. Hans abstraktioner begränsar sig alltså inte till ett obestämt flöde. Längre från meditation och new age kan man knappast komma, för det här är en musik som sjuder av beat, som till och ibland närmar sig klubbens täta dansrytmer, om än upplösta. Där finns en dov ton som skapar oro. Då och då klipper han snuttar av annan musik, konkreta ljud, och låter stycket brisera i extas. Mitt i den komponerade ljudmassan pulserar också samma känsla som i liveelektronik, jag känner fingrarna som koncentrerat rattar fram oemotståndliga crescendi och spräckta rytmer. Atouis musik är fylld till bredden av förtätningar. Tystnad och eftertanke är i alla fall inte på detta album hans melodi. Han låter sig uppfyllas av en rent musikalisk extas och gör allt för att förmedla den till oss.
Det är mångstämmigt, där varje introvert känsla av sorg vänds till en våldsam explosion och kaskader av rytmer och klanger.
(Publicerad 2008)
Kommentarer
Skriv ny kommentar