Taylor Deupree Northern

Taylor Deuprees utgivningar under eget namn på egna skivbolaget 12k sammanfattar ganska på pricken den minimalistiska electronicans utveckling det senaste decenniet. Debuten ”Comma” från 1998 är klubbmusik med dova, stela beats, en respektfull bugning åt tyska skivbolag som Kompakt och Ritornell. Helt annorlunda låter ”Stil” från 2002; mildare, innerligare, fortfarande med rytmer men det svänger glitchigt lätt och mustigt som nyvispad äggvita.

Ytterligare fyra år framåt har Taylor Deupree flyttat från New York till lantligare trakter norrut. Skivan ”Northern” är ett slags lägesrapport: jämfört med tidigare noterar man klar sikt, ren luft, stabil konstruktion, påtagliga ljud. Säg så här (med lyssnarens tolkningsföreträde): Deupree verkar ha tagit ett kliv, uppåt eller vidare, mot ännu vackrare musik, som om det sköna inte längre var en kvalitet att skämmas för.

Jämfört med tidigare skivor – Deuprees digra diskografi täcker in i stort sett alla bolag i genren – är ”Northern” en mer komplex knippe låtar. Det handlar i stor utsträckning om form; inte utan skäl sorteras hans musik ibland under genrebeteckningen ”aural architecture”.

Skivans sex formationer är egenartade byggen, skulpturer som roterar och karvas fram på Deuprees drejskiva. Loopbaserat alltså, långa sjok som rullats i knaster och filter. Men det låter inte kallt, tvärtom luftigt och levande.

Påtagligt är hur känsligt Taylor Deupree målar frekvenserna i sina ljudrum. Som bäst på ”A Dead Yellow Carpet” där brus trillar som smågrus mot böljande vågrörelser och några enstaka toner håller ihop det övre och undre registret. Där finns ljud att upptäcka, igen och på nytt, som dörrar i en trivsam labyrint man gärna famlar runt i.

Avslutande ”November” är en sentimental sak där en knappt hörbar botten i mellanregistret byggs på med några kanande orgeltoner och (låter det som) en suckande melodica. Det är vidunderligt behagligt, soundtrack till både sömnpulver som skogspromenader. Jag kommer att tänka på svenska Tape som har samma förmåga att utveckla en skiss på laptop till huvudmotiv och färdigt, fullstort konstverk.

Det är för tidigt att gissa, med tanke på electronicans ryckiga kullerbyttor, hur ”Northern” låter om ytterligare fyra år. Digitala ljud åldras förskräckligt snabbt, men en sådan skönhet kan mycket väl bestå.

(Publicerad 2006)