När jag först hörde om upplägget lät det verkligen lockande: en ny Testbild!-skiva som skulle hållas samman av ett marint och bokstavligen mångbottnat tema. Helt enligt den nya tidens alltmer oförutsägbara distributionsstrategier hos små skivbolag skulle dessutom den fysiska skivan produceras om och endast om tillräckligt många personer (100 st) var beredda att förhandsbeställa den via bolagets hemsida. Annars skulle den - enligt manifestet - komma i digital form. Eller i någon annan form. Eller inte alls. Snacka om att vara både kundanpassad och idémässigt konsekvent. Och vilken uppfriskande kaxighet!
Själva skivan då? Jag såg framför mig och önskade mig en kluckande och meditativ skiva om havet och dess inneboende mysterier. Kanske ännu vackrare än förra årets "Une Teinte Intense"? Min vision visade sig stämma väldigt väl. Det här är en alldeles lysande skiva med flera av den här Malmöbaserade och lite halvhemliga gruppens främsta kännetecken. Grundstommen är fortfarande pop, men samtidigt är det inte vilken pop som helst. Här råder total formsäkerhet och total fingertoppskänsla. Nästan utan att man märker det förflyttas fokus från yster sextiotalsjazzig bossanova via konkreta naturljud/vattenskvalp till mer utdragna och abstrakta tongångar.
Den starkt havsblåfärgade helheten leder kanske till att det blir en aning svårt att skilja enskilda spår, strofer och melodier från varandra. Men det är inget jag sörjer. "Aquatint" stöter inte bort, "Aquatint" inbjuder. Musiken har en slags vinnande oansenlighet i uttrycket, ett lugn som är få förunnat. Det låter så enkelt men man förstår att det är ytterst genomarbetat. Jag hör infallsrika instrumentala arrangemang, vackra melodier och harmonier, milt ljuva men också intrikata sånginsatser. Testbild! river inga murar, jagar inte fram några synbara kravaller. Nej, man skapar sin egen värld, sitt eget poetiska bildspråk, sin egen gåtfulla konst. Det är bara att lyssna och njuta för den som vill.
Kommentarer
Skriv ny kommentar