Tetuzi Akiyama/Eric Carlsson/Toshimaru Nakamura/Henrik Olsson: In Search of Wild Tulips

Musiker från olika kontinenter. Två japaner, två svenskar. På turné i Sverige, de tre låtarna/improvisationerna på skivan heter "Stockholm", "Göteborg" och "Malmö" och är inspelade i nämnda städer. Jag missade Gbg-konserten, men var inte förvånad över samarbetet, Gul 3 (där Henrik Olsson är medlem) gjorde en turné med Tetuzi Akiyama häromåret vilket också har dokumenterats på skiva. Och de svenska slagverkarna/klangkonstnärerna har en liknande inställning som de internationellt mer namnkunniga japanska musikerna. Musik som får ta tid, uppsöker mellanrum, lägger vikt vid små detaljer i ett ständigt föränderligt ljudhav.

För otränade öron kan musiken som Carlsson (diverse slagverk), Olsson (trumma, cymbaler, glas och skål), Akiyama (akustisk gitarr) och Nakamura (no-input mixingboard) spelar vara svår att ta sig in i. Särskilt Nakamuras feedbacktoner, som ligger och skaver i bakgrunden, som tinnitus. Men det som slår mig är två helt andra saker.

Dels att det är musiker med en imponerande närvaro, som verkligen kan konsten att finna varandra, det är som ett samtal, ett utbyte av tankar, ja, ni vet, precis som improvisationsmusik är i sina bästa stunder. Och både Erik Carlsson och Henrik Olsson är oerhört skickliga på att skapa spännande ljud med sina slagverksinstrument. Små ljud med många bottnar. Akiyamas gitarr rör sig emellanåt i liknande landskap, men lägger samtidigt till en dimension, ibland, som i slutet av den 26 minuter långa ”Göteborg”, tar han över, det låter nästan som Ry Cooder, ett litet tag, innan han via knäppande strängar och medmusikernas svar hamnar i ett helt annat rum.

Och det finns något mycket vackert i musiken. I det tysta, i förloppen, i mötena mellan instrumenten. Poetisk titel, att leta efter vilda tulpaner. Men det finns även en stor dos av poesi i klangerna. Det är som små öar av ord utspridda i ett dikthäfte. Där tomrummen är lika viktiga för helheten som bokstäverna, meningarna, hugskotten.