Merparten av den musik som basuneras ut, och även den som klarar ens egen kvalitetskontroll, faller inom någon form av väldefinierad kategori. Man har allt som oftast konfronterats med något liknande tidigare vilket i sig inte behöver vara något negativt. Det gör dock att entusiasmen är desto större när något hamnar en bit utanför ramarna. Ibland kan resultatet bli överambitiöst i viljan att skilja sig från mängden. Drömmen att skapa något unikt kan ibland vara tydligare än den egna musikaliska visionen. Därför är det glädjande att Theo Angell, som tidigare spelat i hyllade Jackie-O Motherfucker och Hall of Fame, lyckas skapa musik med ett unikt uttryckssätt men som likväl är enkel och framförallt lika naturlig som årstidernas återkommande cykler.
Angell formar tillsammans med sina medmusikanter i The Tabernacle Hillside Singers en form av skruvad, bergsdoftande variant av den makalöst uttjatade singer/songwriter-traditionen. Desto mer anmärkningsvärt då att resultatet är så speciellt. Kanske är det känslan av att dessa kompositioner och absurda betraktelser är färgade av en rik karta av musikaliska uttryck som får slutresultatet att låta som en resa längs med en lång, slingrig väg genom den amerikanska folkhistorien. Den nasala röstinsatsen ter sig såväl naken som avväpnande och i många fall fungerar den snarare som ytterligare ett instrument än sång i dess rätta bemärkelse. Det innebär inte att man ska negligera de smått morbida och känslosamma texterna, de presenteras dock på ett sådant sätt att den nyfikna lyssnaren oavsett textmässigt innehåll sedan länge målat upp sina egna bilder att ackompanjera musiken.
”Auraplinth” är tveklöst den skiva som fått mest speltid här under 2008 och ju mer jag lyssnar desto tydligare blir de filmiska perspektiven av Angells musik. Det är egentligen föga överraskande att han även arbetar som filmskapare då det finns ett sätt att angripa sin musik och förmedla sina egna historier som bär tydliga filmiska karaktärsdrag. Kan man hoppas att det kommer en film till detta personliga och emotionella soundtrack?
(Publicerad 2008)
Kommentarer
Skriv ny kommentar