När jag petar in skivan i iTunes säger datorn att Tin Hat spelar jazz. Nja, tveksamt, det finns element av jazz, men Tin Hat (tidigare Tin Hat Trio) är svåra att kategorisera. Spår av filmmusik, modern konstmusik, amerikansk folkmusik, tango och klezmer har präglat föregångarna och första plattan utan originalmedlemmen Rob Burger fortsätter på samma eklektiska stigar. Multiinstrumentalisterna Carla Kihlstedt (fiol, celeste, sång m.m.) – som även spelat med Tom Waits och Fred Frith och släppt ett soloalbum på John Zorns skivbolag Tzadik - och Mark Orton (gitarr, banjo, marxophone m.m.) har utökat bandet med tre nya medlemmar (med Zeena Parkins som mest intressant namn) och inspirerats av Bruno Schultz (1892-1942) böcker i skapandet av de nya låtarna.
Det är inte den polskjudiska författarens tragiska öde – han mördades av nazisterna i hemstaden Drohobyez - som Tin Hat utgår ifrån utan mixen av realism och surrealism och hans oskuldsfulla, naiva sätt att betrakta världen. Det är en bra skiva, fint spelat av samtliga inblandade, och de vandrar obekymrat mellan stilar och stämningslägen. Måhända något för sentimentalt emellanåt och jag rankar nog förrförra plattan ”The Rodeo Erodes” som gruppens starkaste giv. Lite synd dessutom att inte Zeena Parkins harpa får större plats.
Kommentarer
Skriv ny kommentar