Det är i september 2005, torsdag kväll på klubben Volupté, jag och ett tiotal personer står och gungar skötsamt till en spelning med Unai alias Erik Möller och plötsligt slår det mig: ”Hur fan kan det vara så lite folk här?”
Lite drygt ett halvår senare släpper Unai, efter en rad briljanta tolvtummare, äntligen uppföljaren till debuten fšr fem år sedan och knappt en rad skrivs i svensk press (med Uppsala Nya Tidning, Groove och Dagensskiva som enda undantag). Jag drabbas återigen av liknande funderingar som den där torsdagen på Volupté, vad pysslar egentligen Sveriges musikjournalistkår med? Det är ett evigt tjat om electronica hit och Eric Prydz dit men när det väl kommer till inhemska produktioner med hjärta verkar alla stå tvekande och fundera.
För ”A Love Moderne” har verkligen hjärta. Den besitter en puls som får kroppen att liksom spritta av glädje och man kan inte låta bli att smådigga var man än väljer att lyssnar på den. Det är välproducerad tech house som emellanåt sticker iväg ut i funkiga ljudvirvlar men aldrig så pass mycket att den frångår den homogenitet som skivan besitter. För under senare år har han etablerat ett sound stiltypiskt för både genren och honom själv, något som ”A Love Moderne” tar fasta på i varje beat.
När den släpptes sa jag att det var årets bästa skiva hittills, kanske för att ingen annan varken sa eller verkade ha förståelse för det, men ”A Love Moderne” är verkligen ett bevis på hur samtidsmedvetna svenska musikskapare är. Men ”A Love Moderne” är samtidigt mer än en bild av samtiden, den är skivan som placerar Erik Möller på toppen av svensk techno tillsammans med Andreas Tilliander och ett fåtal till.
I Tyskland fyller Erik Möller nattklubbarna med dansande tyska technoskallar. När ska Sverige vakna?
(Publicerad 2006)
Kommentarer
Skriv ny kommentar