”Heavy electronic pacific rock” är den blott 22-årige italienaren Valerio Cosis solodebut i cd-format. På små cdr-etiketter har han dock släppt en mängd skivor i både eget namn och tillsammans med andra, exempelvis med My Cat is an Alien, Fabio Orsi, The North Sea (Brad Rose) och finska Uton.
”Heavy electronic pacific rock” är en bra skiva. Med företrädesvis saxofon och elektronik gör han musik som vandrar mellan Terry Riley-inspirerad minimalism, malande Neu! -kraut och frijazz. Han formar ikonernas arv till om inte ett eget språk så i alla fall en hel del egna infall.
Dessa märks dock inte så mycket i kompet på ”Proud (to be a Kraut)” där Klaus Dinger (trummis i Neu!) är reinkarnerad, till och med soundet är likadant! En bas pumpar och över alltihop viner gitarrer, elektronik och saxofon. På ”Study for saxophone and Electronics (Dedicated to Roberto Donnini)” lurar Terry Riley i vassen, en temponedgång gör dock uttrycket diffust och drömlikt på andra plan än Riley. Ibland får dronen ljudet av säckpipor och elektronik stör medvetet det meditativa draget.
Cosi spelar sopransax på ett ganska originellt sätt, man vet inte riktigt om den är loopad eller inte. Inte ens i frijazz-luktande ”A Burning OM: Reprise” blir man klok på om han spelar allt själv eller om han samplar och loopar. Han låter ofta tonerna klinga någon sekund innan han byter till andra så det blir aldrig riktigt spräckligt. Och samma mjuka sound som Terry Riley har på sin sopran återfinns även hos Cosi.
Det finns all anledning att hålla koll på denna unge italienare i framtiden. På ”Heavy electronic pacific rock” skapar han inte något helt eget, det tycks som att han inte riktigt kan släppa förebilderna. Men det har han all tid i världen att lyckas göra.
Kommentarer
Skriv ny kommentar