Viktor Sjöberg är en sådan där artist som genom sin musik alltid låter lyssnaren komma honom in på livet. Detta görs främst genom att han allt som oftast baserar sina låtar/album på rena fältinspelningar från hans vardag. Tillåt mig att exemplifiera genom att droppa några låttitlar: ”Thinking of Italy, june 2004”, ”Watching Beverly Hills 90210 in the afternoon”, ”Januari 05 (extended mix)” etc. etc.
Nya skivan ”On A Winter’s Day” följer dock ett litet annorlunda upplägg, istället för att uppenbart framhäva skivan som en kompilation av dagboksinspelningar har Sjöberg valt att utforma skivan som ett album i mer traditionell bemärkelse. Rent innehållsmässigt finns ingen direkt hörbar skillnad, det är fortfarande samma lågmälda och bländande vackra drone-pop. Skillnaden ligger istället rent konceptuellt. För på något vis ger den ”nya” utformningen ett mer kraftfullt intryck. Förstå mig rätt, jag är den förste att gå i borgen för den mer sköra dagboksformen, men på något vis innefattar ”On A Winter’s Day” en påtaglig helhet jag inte tidigare upplevt i Sjöbergs fall.
Och jag bara älskar det! Skivan är under sina trettiotre minuter och fyrtiosju sekunder så nära klar perfektion man kan komma. Den besitter en slags kontinuitet som gör att den varken lyfter iväg ut i ett experimentellt vakuum eller går på sparlåga utan stannar i ett perfekt stadium av lugn, säkerhet och briljans. Jag behöver inte säga mer, det är bara att beställa och lyssna själv.
(Publicerad 2006)
Kommentarer
Skriv ny kommentar