Willits + Sakamoto Ocean Fire

Willits + Sakamoto
Ocean Fire
12k 1046

Av: Sven Rånlund

Den som hoppats på stora pianoklanger när Ryuichi Sakamoto slår sig i lag med electronicaminimalisten Christopher Willits får vässa öronen. Efter tidigare duosamarbeten med Alva Noto och Fennesz har Sakamoto denna gång parkerat flygeln så djupt inne i datorns kretsar att det är nästan omöjligt att höra instrumentets traditionella ljud.

”Ocean Fire” är digital musik med vatten som bärande element. Det låter blött, blåsigt, storslaget, djupt. Världens hav är hotade och på något sätt verkar denna ytterst diskreta musik vilja uttrycka om inte förändringen så kanske vad som står på spel. Willits, som tidigare släppt finskruvad mikroelectronica på bolag som 12k och Fällt, lämnar här gradvis glitch och rytmer för alltmer svepande, böljande drones. Han krediteras förutom dator för gitarr, men det framträder lika vagt som Sakamotos piano. Vad som försiggår i detta samspel – det är svårt att uppfatta vad endera gör – ligger helt i den tjockbottnade ljudväven med lager på lager av ambienta filtar och mattor.

Av Sakamotos serie med duetter är det hans utan tvivel mest drömska skiva. Den är närmast mystisk. Här finns inslag av stor skönhet, men fullt så vackert håller de inte musiken vid liv. Ljuden filtreras och processas med ypperlig detaljrikedom, men det känns lite slumpartat. Om något behöver drone ett starkt fokus, det saknar jag emellanåt här.

Inledande ”Toward Water” öppnar med ljud som dova dyningar och upphackade revor av något vasst, det svider som korall. Svepningar swoschar och syntetiska vågor och samplat mikropill virvlar långsamt upp i högstämdhet. Många låtar utvecklas så, på längden, rika på atmosfär och dynamik. ”Sea Plains” är annorlunda, mindre dykarklocka och mer biltvätt. Willits/Sakamoto arbetar elegant med knastret, det är som små bubblor som förflyttas från förgrund till bakgrund, rör sig, blockeras, komprimeras och exploderar som en dykartub under vattnet.

”Ocean Fire” ska inte jämföras med Sakamotos/Alva Notos ”Insen”, en samarbete jag fortfarande håller högt. Närmare ligger skivor av Taylor Deupree, Lawrence English, Xela, Julian Neto. Datormusik med stort allvar.

(Publicerad 2008)

Kommentarer

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
  • You can use Markdown syntax to format and style the text. Also see Markdown Extra for tables, footnotes, and more.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <p> <a> <em> <strong> <cite> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd><img><h2><h3><h4><h5><hr /><br />

Mer information om formateringsmöjligheter

Genom att skicka detta formulär accepterar du Molloms villkor.