WZT Hearts Threads Rope Spell Making Your Bones

WZT Hearts, eller ”Wet Hearts”som det tydligen ska uttalas, har släppt ”Threads Rope Spell Making Your Bones” på etiketten på Car Park, hem åt bland annat Greg Davies och Dan Deacon. Detta är andra plattan men mitt första mötet med gruppen. Skivan ”Heat Chief” som släpptes förra året har gått mig helt förbi. Dessutom tycker jag att gruppens namnval är så där bra. Ingen bra start kanske, men som tur är har plattan mer att komma med.

WZT Hearts rör sig i gränslandet mellan noise-rock och drone som . Det är en udda blandning av utflippade korsslutningar mellan elektronik, trummor och gitarr. Musiken återspeglas ganska väl i omslaget, som består av ett kollage av sammanklippta fragment av tecknade bilder i Marvel-stil. Vid en första anblick kan det tyckas rörigt, men tittar man närmare ser man konturerna och figurerna börjar ta form. Det är på det viset jag närmar mig musiken, fast med örat som lupp.

”Lava Nile” dränks trummornai ett lager av ljud som sedan centrifugeras runt i mitt huvudet. I fårorna mellan ljuden skymtar en röst. Det är ett häftigt vågspel mellan trummor och elektronik som imponerar. Det påminner mig mycket om Supersilent. Eller mer som Growing kanske. ”Jeep Uzi” är motsatsen. Nedtonad improvisatorisk musik som sprätter, knäpper och skramlar. Det är stora kontraster, men utan att det pajar helheten. En annan styrka hos WZT Hearts är att de bygger upp låtar kring en stark puls, som leder vägen genom de sprakande ljudkollagen. Spells är ett bra exempel, där den frenetiska pulsen växer fram genom lager av ljud från laptop, gitarr, pedaler och allehanda tillhyggen.Alla låtar är inte lika självklara, men detta är en av de låtar som verkligen sticker ut.

Med avslutande ”Viszla” slutar ”Threads Rope Spell Making Your Bones” där den började. Vid havet, där ljudvågorna kluckar och sköljer in över bilden av ett knakande skepp som stretar fram och tillbaka i vinden. Tiden tvättas ur och skingras av ett vibrerande ebb av ljud från en skimrande gitarr. Plötsligt är man tyngdlös. 7:52 ramlar jag plötsligt tillbaks ner i verkligheten igen. Omtumlande.

(Publicerad 2007)