SOM5 - Soundofmusic tipsar om bra musik
Under SOM5 ger Soundofmusics skribenter fem tips på musik de gillar för tillfället. Det kan vara skivor eller något annat. Med tipset följer en kort beskrivning.
SOM5 Mars
Mats Almegård väljer:
FRAK: Triffid Gossip (Kontra-Musik Records)
Skitig, industriell och spöklik domedagstechno är det vackraste just nu.
Daniel Menche: Låten Guts One från Guts (Editions Mego)
Ingen vrider tarmarna ur ett gammalt piano som Portlands noisekung.
Tim Hecker: Södra Teatern 9 februari 2012.
Kanadas finaste heter inte alltid Neil Young. På Södra Teatern bevisade Tim Hecker åter att han är bäst på att blanda oljud med vackert romantiska melodier.
Sophia Knapp: Close To Me från albumet Into The Waves (Dragcity)
Svävande vacker popdisco som skimrar av åttiotal.
Portlandia: S02E04 (SVT)
Om hur ens egen mamma och hela Portland blir DJ:s.
Jens Holmberg väljer:
Robbie Basho: Twilight Peaks (Smeraldina Rima)
Bashos sista kassettband nu på vinyl. Avslappningsgitarr deluxe.
Krokodil: Swamp (Liberty)
Högtflygande kraut-psych-boogie, Schweiz’ svar på Groundhogs.
Grouper: A I A - Dream Loss and Aline Observer (Yellowelectric)
Lagom till Groupers Sverigeturné dammade jag av dessa fantastiska skivor. Liz Harris allra finaste kassettambient.
Apache Dropout: s/t (Family Vineyard)
Den perfekta kombinationen av Captain Beefheart-boogie, primitivt garageskrammel och tonårsångest.
William Burroughs: "Jimmy Page, Led Zeppelin, and a Search for the Elusive Stairway to Heaven" (Crawdaddy Magazine, June 1975)
Veckans lästips - William Burroughs går på Led Zeppelin-spelning 1975 och snackar därefter magi och Marockansk trancemusik med Jimmy Page. Läs.
Jimmy Page och Wiliam S Burroughs.
PM Jönsson väljer:
Mairi Morrison / Alasdair Roberts: Urstan (Drag City)
Alasdair Roberts gräver allt längre in i den brittiska traditionen. Nu utforskas Yttre Hebridernas sånger, tillsammans med sångerskan Mairi Morrison. De flesta låtar är på gäliska.
Mats Gustafsson / Paal Nilssen-Love / Mesele Asmamaw: Baro 101(Terp)
Lekfullt och starkt, inspelat i ett hotellrum i Addis Abeba. Sax, krar och trummor. Fint när det etiopiska möter europeisk improvisationsmusik. Oväntat melodiskt emellanåt.
Musik der Hamar/Sûdäthiopien (Museum Collection Berlin (West))
Det blev några snabba vinylräder i Berlin under ett besök för några veckor sedan. Hittade bland annat den här intressanta etnografiska skivan. Ångrar gruvligt att jag inte även köpte en liknande dubbel med musik från Sudan, på samma skivbolag.
Oren Ambarchi: Audience of One (Touch)
Imponerande variationsrikedom. Tolkning av Ace Frehleys Fractured Mirror, en lång, djup, experimentrockutflykt, elektro-akustiskt av toppklass och pop à la David Sylvian.
Charley Patton: Screamin’ and Hollerin’ the Blues (Revenant)
Boxarnas box? Lånade den av svågern och vill egentligen inte göra något annat än att lyssna på deltablues. Fantastisk musik så klart, och hela förpackningen, essäerna, texten om jakten på de gamla 78-varvarna är ohälsosamt fascinerande.
Charles Patton.
Thomas Millroth väljer:
Thomas Tilly / Jean-Luc Guionnet: Stones Air Axioms (LX005)
Då och då används platsen som klang, som medspelare, sällan har det varit så magnifikt som här, när Guionnet mäter upp ett kyrkorum på kors och tvärs, upp och ner. Till slut vibrerar hela kåken. Jag tror Herren Gud på kuppen blev friformfrälst.
Blue Notes: Before The Wind Changes (Ogun)
1979, klubb med taskigt piano, men lyssna på Dudu Pukwana när han lyfter från marken några minuter i makalösa soloinsatser.
Michel Doneda / Jonas Kocher: Action Mécanique (Flexionrecords)
Doneda gör storverk på sopransax och Kocher later dragspelsbälgen famna hans luftpelare. Maximerat minimerat och maximerat uttryck.
Scrambled Eggs & ”A” Trio: Beach Party at Mirna el Chalouhi (Johnny Kafta’s Kids Menu)
Nystartade underetiketten till al Maslakh I glada gula postpåsar fyllda med improviserad rock påplussad med yster libanesisk friform. Oslagbart.
Scrambled Eggs and Friends (Johnny Kafta’s Kids Menu)
Ännu mer med Charbel Haber och hans Scrambled Eggs. Rockdån i stora sjok pepprat med oväntade insatser av bland andra Stéphane Rives. Scenen i Beirut överraskar som alltid.
Blue Notes.
Tobias Norström väljer:
Frankie Rose: Interstellar (Album, Slumberland)
Rymden.
Burial: Kindred (EP, Hyperdub)
Mörkret.
Fanuelle: Fanuelle (Album, Emotion)
Vemodet.
Sophia Knapp: Into the Waves (Album, Drag City)
Ljuset.
Gil Scott-Heron: The Last Holiday: A Memoir (Bok, Grove Press)
Avskedet.
Magnus Nygren väljer:
Steve Lacy: The Sun (1967-73) (Emanem)
Det brittiska skivbolaget Emanems Martin Davidson har grävt fram ännu en historisk höjdare. Tidigare outgivet samt svåråtkomliga inspelningar av sopransaxofonisten Steve Lacy. Richard Teitelbaums mycket tidiga utsvävningar på moog är fantastiska. Historien har mycket att ge!
John Lewis: Jazz Abstraction (Atlantic)
Third stream med tvist av frijazz. Stråkkvartett möter jazzare som Ornette Coleman och Eric Dolphy i inspelningar från 1960. Det blir fan i mig inte bättre än så här. Hur Dolphy och Coleman svarar mot stråkarna är enastående.
Två för Tommy: s/t (Found You Recordings)
Purfärsk svensk jazz med Mattias Ståhl på vibrafon, Patric Thorman på bas och Fredrik Ljungkvist på klarinett. I Jimmy Giuffres anda spelar denna trio en fantastiskt tidlös jazz. Luftigt, rytmiskt, melodiskt och fritt.
Swedish Azz: Konsert på Fasching
Skattjakten med Swedish Azz på Fasching i Stockholm häromveckan är svårt att se som annat än fantastisk. Med gästerna George Riedel, Lennart Åberg och Lars-Göran Ulander grävde gruppen upp flera skatter ur den svenska jazzhistorien. Läs recensionen här.
Jackie McLean
Har grävt ner mig i en massa jazz från 50- och 60-talen på senare tid. Altsaxofonisten Jackie McLean har utmejslat sig till något av en favorit med ett gäng hardbopskivor och en begynnande frihet från 1963 års ”One Step Beyond”. Han var först ut med en friare hållning på Blue Note som senare följdes – och där McLean också medverkade på en del – av skivor med Tony Williams, Sam Rivers, Grachan Moncur III med flera. En underbar ton!
Mattias Ståhl.
Johan Redin väljer:
Gil Scott-Heron: I'm New Here (XL Recordings)
Det är snart ett år sedan han plötsligt gick bort. Saknad. Hans sista skiva är enastående, bortsett från den ofta yxiga, amatörmässiga musiken som skapats av allehanda typer. Det är rösten. Litteraturen.
Spectral Display: "Laissez Moi" (EMI)
Första spåret på b-sidan av denna självbetitlade LP. Holländsk skasynth från 1982. Här med fenomenala vokala insatser av Nanette Currie. En och annan sunkig låt, men överlag en pärla.
The New Songs: A Nest at the Junction of Paths (Umlaut)
Splendido! David Stackenäs, Eve Risser, Sofia Jernberg och Kim Myhr i en ensemble som bryter ny mark för fria improvisationer.
Ludwig van Beethoven: Missa Solemnis (EMI)
Få saker är bättre än den döve Beethoven. Här i Klemperers uppsättning med Elisabeth Söderström (vila i frid!) och det finska mörkret Martti Talvela.
Torvald Torén: Vierne - Tournemire - Dupré (Lyricon)
Torén bakom monsterorgeln i Katarina kyrka. Alla tre styckena är lika fantastiska, och Viernes Symphonie No. 3 (Op. 28) kanske ännu mer fantastisk.
Torvald Torén.
Sven Rånlund väljer:
Swedish Azz: Konsert på Nefertiti
Det kan tyda på enkelriktad smak att så många av oss Soundofmusicare knäböjt inför turnén med Swedish Azz; må det vara oss förlåtet. Jag blir i vart fall sprallig bara jag tänker på Chicago-vibrafonisten Jason Adasiewicz, en musiker av vidunderligt virke.
Monolake: Ghosts (imbalance computer music)
Robert Henkes nya skiva bryter inte nya spår, tack för det. Musiken är rytmisk och dansant, mörk och livlig, komplex och förenklad. Tänk vad 4/4 ändå är en omväxlande taktart.
Omnichord: instrument
Nybliven ägare till ett vackert instrument som snart ska lustmördas och modifieras till oigenkännlighet. Kanske hinner den bli fin till Norbergfestivalen.
Ennio Morricone: Gli Occhi Freddi Della Paura (Dagored)
Soundtracket till en uppenbarligen usel erotisk thriller från 1971 med Morricone och kompisarna i Gruppo di Improvisazione Nuova Consonanza har hamnat inom min radar. Vilken musik, vilket sound!! Är nästan beredd att leta upp filmen. Eller förresten, nej.
Keith Fullerton Whitman: Generators (Editions Mego)
Ibland saknar jag musiken som Keith Fullerton Whitman gjorde under namnet Hrvatski, men den breakbeaten är kortlivad nostalgi. Rostfri kärlek strömmar däremot från hans många skivsläpp med modulära syntar, som denna Generators med ett vackert hyllningsspår till Eliane Radigue.
SOM5 Februari
Jens Holmberg väljer:
Burning Witch: Box Set (Southern Lord)
Doom-in-box. Tre år tog det att slå in den sista spiken i Burning Witch-kistan.
Gunn - Truscinski Duo: Sand City (Three Lobed)
Fin gitarr/trumma-duo med Steve Gunn och John Truscinski. En sida akustisk, en elektrisk.
The Caretaker: Patience (After Sebald) (History Always Favours The Winners)
James Leyland Kirby gör soundtrack till dokumentär om den tyske författaren WG Sebald och det låter precis lika udda och vackert som det brukar.
The Men: Leave Home (Sacred Bones)
Stooges 2.0. No Bullshit.
Sunn O))): 00 Void (Southern Lord)
Dronerocklandmärke. På tiden med fläskig re-issue.
Foto: Christine Rydén
PM Jönsson väljer:
Aimer et Perdre: To Love & To Lose Songs, 1917-1934 (Tompkins Square)
Dubbelsamling med gammal cajun, amerikansk folk och musik med rötter i Karpaterna. Finkänsligt urval av skivsamlaren och ljudrestaueringsexperten Christopher King. Släpps 14/2.
Wink the Other Eye – Old Time Fiddle Band Music from Kentucky Volume 1 - Rare Classic Recordings from the 1920's & 30's (Morning Star)
Köpte en bunt LP med amerikansk folkmusik nyligen. Från skivbolag som Arhoolie, County, Rounder och Yazoo. Nästan allt var kanonbra, som den här fina samlingen. Nu måste jag försöka skaffa Vol. 2 och Vol.3 också…
Qat, Coffee & Qambus: Raw 45s from Yemen (Parlortone/Dust-to-Digital)
Chris Menist har tidigare sammanställt skivor med musik från Thailand och Pakistan. Nu har han varit i Jemen och letat upp nio låtar med vibrerande närvaro.
I Have My Liberty! Gospel Sounds from Accra, Ghana (Dust-to-Digital)
Ingen arkivutgåva utan liveinspelningar från 2008 med amatörmusiker, predikanter och körer från små församlingar. Ruffigt och medryckande.
Dances and Trances: Sufi Rites and Berber Music from Tarodannt, Morrocco (World Arbiter)
Jag har svårt att slita mig ifrån Marocko. Det här är en av favoritskivorna, olika stilar och ceremonier presenteras. Hypnotiskt!
Sven-Åke Johansson. Foto: Thomas Millroth
Thomas Millroth väljer:
Sten Sandell: Music Inside the Language (LJ Records)
En självrannsakning och undersökning av de egna medlen som är mycket ovanlig, önskar fler hämtade sina resurser på detta vis ur sig själva och medmusiker. På kuppen har det blivit bland det bästa Sandell skivat.
Sven-Åke Johansson/ Norbert Eisbrenner/ Conrad Schnitzler: Mariental Tapes ((SÅJ)
Det är inte bara tidig elektronisk musik i möte med analog, 1970, det visar också på hur de olika scenerna i Berlin, impro, frijazz, experimentell pop, kunde smälta samman i ett helt eget uttryck. Inte oväntat med Sven-Åke Johansson som förste stigfinnare.
Bang!: Bangbang (Imag)
Det fräser om Elin Larssons saxspel. Hon har polerat de gamla frijazzbucklorna så samtiden kan spegla sig.
Inner Ear: Breathing Steam (1kg)
Ännu ett gäng med polske saxen Mikolaj Traska och svenske Per Åke Holmlander, som gnuggar febrilt på gammal frijazz. De får till den där ärriga, vibrerande tonen. Och visar upp samma spellust som då, som om alla de här årtiondena emellan inte funnits.
Iskra 1903: Goldsmiths (Emanem)
Legendariska Iskra 1903 med Paul Rutherford, Derek Bailey och Barry Guy inspelade live 1972. Sällsynt levande brittisk impro, avspänt och utan lust att övertala, de bara spelar och spelar. Njut.
Christof Kurzmann.
Magnus Nygren väljer:
Mimeo: Wigry (Bolt/Monotype)
Dubbelvinyl med Mimeo inspelad 2009. Elektronik, datorer, syntar och några konventionella instrument i okonventionellt sammanhang. Den elektroniska motsvarigheten till Duke Ellingtons storbandsjazz har någon jämfört Mimeo med. Det ligger något i det! Med Keith Rowe, Marcus Schmickler, Fennesz, Kaffe Matthews och ett gäng andra är detta ett storverk.
Lars Carlsson: Laplaces Demon Electronica (Firework Edition)
Rik electronica med vassa kanter och knaster. Lars Carlsson från Göteborg håller hög klass med musik som leder tankarna åt Raster-Noton.
Thelonious Monk: Brilliant Corner’s och Monk’s music (Riverside)
Två fantastiska skivor med Thelonious Monk från andra hälften av 50-talet. Hans harmoniska och inte minst rytmiska egensinnighet gör mig knäsvag! Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken som är den bästa: Monk’s Music med bland andra Well You Needn’t och Off Minor och Brilliant Corners med titellåten och Bemsha Swing? Därför båda två.
Sten Sandell: Music inside the Language (LJ Records)
Trippel-cd med Sten Sandell som är tänkt som en del av hans doktorsavhandling om improvisationsmusik han så småningom ska lägga fram vid Göteborgs Universitet. Strålande musik i soloformat, som duo och som trio. Plus en timmeslång drone.
El Inferno Musical: s/t (Mikroton)
Christof Kurzmanns nya projekt med bland andra Ken Vandermark och trumslagaren Martin Brandlmayer. Än en gång lyckas Kurzmann att skapa musik som är lika kreativ som odefinierbar. Rekommenderas varmt.
Carcass.
Johan Redin väljer:
Carcass: Symphonies of Sickness (Earache)
Briljant och revolutionerande musik från denna arbetarklasstrio från Liverpool, en milsten som man bör damma av varje år.
Extreme Noise Terror: Peel Sessions (Strange Fruit)
Ytterligare lite odödlig brittisk arbetarklassmusik under övervakning av konnässören John Peel. Trots att skivan har 25 år på nacken säger den allt om Sveriges politiska klimat 2012.
Esther & Abi Ofarim: Das neue Esther & Abi Ofarim Album (Philips)
Sometimes I feel like a motherless child, I'm going home och Lonesome traveller – låtar som har tröskats till grus men med Esthers gudomliga röst räddar vilken själ som helst.
Sibelius: Symfoni Nr 6 (BIS, Complete Orchestral Music Vol 4)
De fyra sista symfonierna av Sibelius hör varje vinter till, som är i den näst sista under ledning av Neeme Järvi.
Sten Sandell: Music Inside the Language (LJ Records)
Sandell slår på stort med en cd-box som inrymmer ett av svensk konst- och improvisationsmusiks mest ambitiösa projekt. Och det är makalöst.
SOM5 December
Jens Holmberg väljer:
Abner Jay: True Story of Abner Jay (Mississippi)
En dysterkvist till bluessångare som definitivt förtjänar större uppmärksamhet. Själv beskriver han sig som "the last great Southern black minstrel show”.
Friends: Fragile (H & F productions)
Kanske den mest obskyra av Howell och Ferdinando-samarbetena. Har du inga vänner från innan så får du två nya när du lyssnar på denna fragila folkpoppärla.
Grumbling Fur: Furrier (Aurora Borealis)
Improvisationsorkester med medlemmar från Circle, Aethenor, Guapo och Mothlite. Mörkt med långa krautmantran och pompösa metalriff.
James Blackshaw: Holly EP (Important Records)
Pur gitarrpoesi från den brittiska ynglingen Blackshaw. Till sin hjälp får han delikata inspel från Charlotte Glasson, som bidrar med klarinett, saxofon, flöjt och violin.
Disco Inferno: The 5 Ep:s (One Little Indian)
Måste-ha-samling med det framåttänkade Essex-bandet D.I. Smart 90-talsmusik som andas like mycket hip-hop som Postpunk.
Martin Jönsson väljer
Opika Pende: Africa at 78rpm (Dust-to-Digital)
100 låtar som täcker hela kontinenten. En enastående box som Jonathan Ward (Excavated Shellac) har sammanställt från sin 78rpm-samling.
John Fahey: Your Past Comes Back to Haunt You: The Fonotone Recordings (1958-1965) (Dust-to-Digital)
En annan finfin låda från boxkungarna Dust-to-Digital. John Faheys väg från superbegåvad tonåring till en amerikansk mästare.
Hans Appelqvist: Sjunga Slutet Nu (Häpna)
En film och en skiva. Hans Appelqvist tar oss med till en berättelse där vardagen möter drömmen. Det handlar om döden. Och livet.
Akira Sakata & Jim O’Rourke with Chikamorachi: And That´s the Story of Jazz… (Family Vineyard)
En av två nya liveskivor med den japanska saxveteranen i spetsen. Hård och poetisk frijazz som slår allt jag hört i genren i år.
Chris Watson: El Tren Fantasma (Touch)
Chris Watson reser längs en mexikansk tåglinje som inte längre existerar. Från kust till kust. Jag har hallucinerat om Mexiko sedan jag började lyssna på skivan.
Magnus Nygren väljer
Diverse artister: Arktinen hysteria: Suomi-avantgarden Esipuutarhureita (Love Records)
Samlings-cd som öppnar ögonen för det tidiga avantgardet i Finland. Hysterisk blues med Tommi Parko, rytmisk elektroniskt bloppande med Erki Kurenniemi och en rivande frijazzduo med saxofon och trummor från 1970. Perkele!
Dieb13/Martin Siewert/Mats Gustafsson: (Fake) The Facts (Editions Mego)
Mats Gustafsson har hamnat i gott sällskap i Wien och släpper en skiva med wienernoise! Dessutom med saxofon och inte elektronik, jo, kanske lite elektronik från Gustafsson också.
Robert Lippok: Redsuperstructure (Raster-Noton)
Robert Lippok använder 90-talets techno/drum’n’bass på ett alldeles strålande sätt på det nya albumet på Raster-Noton. Skarpt!
The Schematics: Four Compositions
Den senaste av The Schematics cdr-skivor under året. Märkvärdig komponerad musik i händerna på improvisatörer. De gör konst av att inte ge musiken riktning, mycket rik men inte på väg någonstans.
John Carter & Bobby Bradford Quartet: Flight for four (Flying Dutchman)
Har länge funnits på önskelistan. Nu inhandlad och spelad för fullt. Frijazz som likt Ornette Colemans musik trippar lätt snarare än väger tungt. Denna kvartett släppte några skivor runt 1970 – alla är livsviktiga!
November 2011
Jens Holmberg väljer:
Real Estate:Days (Domino)
Skramlande amerikapop som får en att glömma att vintern strax är här.
Erkin Koray: Meçhul: Singles & Rarities (Sublime Frequencies)
Koray har av vissa kallats turkiets svar på Jimi Hendrix. Det är nog
inte riktig rättvisande men gitarr kunde han spela, det vittnar denna
hitsamling om.
Max Ochs: Hooray For Another Day (Tompkins Square)
Ännu en fingerplockare från Takhomas prime time! Folk-raga och spoken word i skön harmoni.
Roll the Dice: In Dust (Leaf)
Stockholmsduon Pardon/Mannerfeldt elektroniska lever gott på Schultze och Vangelis utandningsluft. En av årets bäst skivor?
Jürgen Müller: Science of the Sea (Digitalis)
Fick fatt på vinylutgåvan i New York förra månaden. Undervattenstoner har snurrat i stereon sedan dess.
Thomas Millroth väljer:
Diego Chamy: The intelligent dancer (Absinth) DVD
Chamy bestämmer sig mitt i musiken i Berlin för att göra något han inte kan, dansa. Resultatet är en blandning mellan Keaton och Linus på linjen men med jättebra musik. Av Dörner och de andra.
Konatus: Baruch (Disorder)
David Linnros rotar i frijazzens formler och hostar sönder den med improtvivel. Dror Feiler, Niklas Korssell och Ida Lundén spänner musiken åt olika håll och intensitet.
Karl Broderus (radix) kassettband
Ett vasst knastrande aka.
Hayward/Lo/Taxt: Microtub (Sofa)
Trodde inte det fanns så små tonsteg och framförallt inte att de kunde vara så spännande - hör hur de tre tubaisterna låter luften pysa ur alla förväntningar - och jag sitter storörad kvar.
Le Grand Maître Franco et Julie Detta avec l´Orchestre Tout Puissant O.K. Jazz, Africa 7, kassett
Ett fynd i min pågående flyttstädning, hårt tryck från Zaire med riktigt sväng och fantastisk sång från mitten av 80-talet.
Tobias Norström väljer:
Mist - House (Album, Spectrum Spools)
Sent i oktober kom dimman. Sent i oktober kom Mist. Och med dem, det mörka ljuset.
Björk - Biophilia (Album, Nonesuch)
Ett nytt album.
This May Be My Last Time Singing: Raw African-American Gospel on 45RPM, 1957-1982 (Samling, Tompkins Square)
En samling förlorad musik som handlar om mer än toner om berättelser. Med 45 varv i minuten passerar livet förbi.
Nile Rodgers - Le Freak: An Upside Down Story of Family, Disco, and Destiny (Självbiografi)
Berättelser från ett liv levt genom discobeats.
Wild Combination: A Portrait of Arthur Russell (dokumentär)
Fredagen den 4/11 2011 är för alltid den första årliga Arthur Russell-dagen. Den invigs bäst med en dokumentär om en avantgardist, en musikern och ett geniet. Filmen visas på SVT fredagen, lördagen och söndagen. Som för att understryka denna högtidsstund.
Magnus Nygren väljer:
alva noto: univrs (Raster-Noton)
Knivskarpt och dansant. Carsten Nicolai är alldeles förträfflig på den nya skivan. Att göra sig mer lättillgänglig behöver inte innebära något negativt!
Roxy Music: s/t (Island)
Det romantiska möter det rockiga avantgardet på klassisk skiva. När Roxy Music senare förlorade Brian Eno blev de aldrig lika bra igen.
John Martyn: The Tumbler (Island)
Den tidige John Martyn är en av mina största favoriter inom den brittiska singersongwriter-traditionen. Fingerpickande gitarr och strålande melodier.
Sven-Åke Johansson/Axel Dörner/Andrea Neumann: Barcelona Series (Hatology)
Skiva att återkomma till, inspelad 1999 och ett viktigt dokument för den berlinska experimentella musiken. Det oförutsägbara lockar fint och ljuder fortfarande i en samtida klang.
Sabine Ercklentz: Steinschlag (l’innomable)
En av alla dessa trumpetare inom den ”nya” improvisationsmusiken. Tyvärr har hon inte riktigt fått den uppmärksamheten hon förtjänar.
Johan Redin väljer:
Iannis Xenakis: Electro-Acoustic Music (Nonsuch)
Här finns Xenakis tapestycke Bohor I från 1962, makalöst bra och aktuellt, stycket skulle kunna vara skrivet 2012. Och slutet, slutet! Proto-noise.
Hans Blumenberg: Höhlenausgänge (Suhrkamp)
Vi har aldrig lämnat grottan. Läs Blumenbergs 800-sidiga analys av skuggor, hålrum och utgångar som är ingångar. Ett mästerverk.
Eric Satie: Socrate (Everest, Leibowitz uppsättning)
Ett av Saties sista verk, ett ”symfoniskt drama” skrivet på beställning av en prinsessa, baserat på Platons dialoger, underbart. Tack för tipset Feldman.
Audionom: Inferior 2 (7”)
Energiskt. Intensivt. Helt enkelt apbra.
Andy T: Weary of the Flesh (7” Crass Records)
Spoken word. Förödande poetisk kritik av allt liv, alla omständigheter.
Oktober 2011
Jens Holmberg väljer:
Hauschka & Hildur Gudnadottir: Pan Tone (Sonic Pieces)
Live-inspelning från 2010-års Arctic Circles Bubbly Blue And Green-festival. Hauschkas tyska piano och Hildur Guðnadóttirs isländska cello möts kring temat vatten och plötsligt uppstår magiska, långsamma, ljud.
Akira Sakata & Chikamorachi: Live at Hungry Brain (Family Vineyard)
Frifräs från Umbrella Music Festival i Chicago 2009. Trion med saxlegenden Akira Sakata i spetsen, trumslagaren Chris Corsano där bak och basisten Darin Gray vid sidan spelar så hårt att håret reser sig på armarna.
Barn Owl: Lost in the Glare (Thrill Jockey)
Barn Owl är som en rymdskyttel, där besättningsmännen Jon Porras och Evan Caminiti fortsätter att färdas långt ut i det kosmiska, där deras dronande ökenrock varvas med feedback och alkemiska musikformler.
Glenn Jones: The Wanting (Thrill Jockey)
En skiva med kompositioner för sexsträngat, tiosträngat, steel-gitarr och banjo. Den amerikanske primitivisten Glenn Jones fortsätter att förvalta arvet från John Fahey på ett vackert vis.
Wolves in the Throne Room: Celestial Lineage (Southern Lord)
På den ovanligt tillgängliga Celestial Lineage visar WITTR att den amerikanska black metalen mår prima. Och att den i skuggan av Norge minsann klarar av att stå på egna ben.
Martin Jönsson väljer:
Steve Roden: I Listen to the Wind That Obliterates My Traces: Music in Vernacular Photographs 1880-1955 (Dust-to-Digital)
Ljudkonstnären/samlaren Steve Roden presenterar en elegant, associationsrik bok med gamla fotografier som på olika sätt är kopplade till musik och lyssnande som varvas med en essä och citat samt två skivor med inspelningar från 78-varvare.
Ariel Pink: Witchhunt Suite for WWIII (4AD)
Låten går att köpa digitalt, men det är när musiken kopplas samman med en 16 minuter lång video (gjord av Ariel Pink och videosamplarna Animal Charm) som man hajar till. Humor och allvar i ovanliga kombinationer. USA post-9/11 skildrat på ett nytt sätt.
This May Be My Last Time Singing: Raw African-American Gospel on 45RPM 1957-1982 (Tompkins Square)
Do-it-yourself-gospel i ett urval av samlaren och entusiasten Mike McGonigal. En trippelcd med låtar enkom hämtade från singlar, utgivna av församlingar och pyttesmå, lokala skivbolag.
Khyam Allami: Resonance/Dissonance (Nawa)
Brittisk baserad oudspelare – med rötter i Syrien och Irak – som imponerar stort med detta debutalbum. Han har även spelat med ett band som Master Musicians of Bukkake och komponerar musik för the Royal Shakespeare Company.
Marisa Anderson: The Golden Hour (Mississippi)
Rå, passionerad blues och folk. Poetiska meditationer och utbrott som river hål i mörkret. Marisa Anderson (elgitarr/pedal steel) var ruggigt bra på en konsert jag såg i Göteborg (Koloni) nyligen och även på skiva blir jag såld.
Thomas Millroth väljer:
Rüdiger Carl/Sven-Åke Johansson: d'accord (SÅJ)
Inspelningar från 1997 och 2002, som får mig att undra om det egentligen hänt så värst mycket mer sedan dess; klart det har, men...
Stéphane Rives/Seijiro Murayama: Axiom for the Duration (Potlatch)
Som ett svar på min undran nyss, splittrar Rives sopransaxofon luften i orgelbundna bitar. Det som hänt den sista dekaden kanske borde beskrivas i form av pauseringar och volym.
Raymond Strid & Roland Keijser: Yellow Bell (Umlaut)
Keijser härskade i den musik vi inte ska kalla världsmusik, det är vi överens om, men för lata för att skifta term. Äntligen får han träda fram nästan som om det var 70-tal. Det som skakar om musiken till något annat än en tidsresa för 60-åringar är Strids egensinniga slagverksspel.
Lotte Anker solo.
Hur hon involverade stora salen i Ystads konstmuseum, då hon 24.9. spelade ensam på sin sopran. På frågan om vad nytt som hänt måste jag nog också räkna in de musiker som låter rummet bli en aktör i stället för att höra sig ensam som solist blir det duo.
Nina Hagen Band (Columbia)
Den kristnade Hagen är ju aktuell med självbiografi och framträdanden. Då är det idé att lyfta fram hur hennes ooperapunk faktiskt var i det delade Berlin. "TV-Glotzer", "Rangehn", "Auf´m Bahnhof Zoo" och inte minst hennes korta explosiva feministpunklåt "Pank". Luktar fräscht läder och svett ännu!
Tobias Norström väljer:
Four Tet - FABRICLIVE 59 (album, Fabric)
M83 - Hurry Up W're Dreaming (album, Mute)
Tim Hecker - Sketch 5 (albumspår, Kranky)
Real Estate - Green Aisles (albumspår, Domino)
Drive (arthouse actionfil
Magnus Nygren väljer:
Tarfala Trio: Syzygy (No Business)
Dubbel-lp + vinylsingel där Mats Gustafsson, Barry Guy och Raymond Strid går till botten med en behärskad men överväldigande improvisationsmusik.
Gunter Hampel Quintet: Heartplants (Saba/MPS/BASF)
Gunter Hampel, Alex von Schlippenbach, Manfred Schoof med flera i en inspelning från januari 1965. Jazzigt med språng mot friare domäner. Kanonbra!
Urban Sax: s/t (Celluloid/Mélodie)
16 saxofonister spelar fransk prog 1977 under ledning av Gilbert Artman.
Günter Schickert: Samtvogel (Wah Wah)
Kröp till korset och köpte slutligen denna skiva som nypress. Vid sidan av Achim Reichel den tyska krautens mästare på ekogitarr. Mums! Gavs ut privat och sedan på gröna Brain, nu på Wah Wah.
Schlippenbach Quartett: Das Hohe Lied (Po Torch)
Egentligen inget nytt – varken nu 2011, när den gavs ut 1991 eller när den spelades in 1981. Men ändå så fruktansvärt angelägen musik med Schlippenbach, Evan Parker, Alan Silva och Paul Lovens.
Johan Redin väljer:
Simple Minds: Empires and Dance (Virgin)
Säga vad man vill om skottarnas populistiska period, men Simple Minds från 1979-1981 var new wave i ett satans driv med synth och bas; som denna Lp från 1980 med den starkt beroendeframkallande 7 minuter långa ”This Fear of Gods”.
Shura Cherkassky: Schubert, Schumann, Liszt (WRC)
Här måste jag rekommendera Cherkasskys osentimentala, torpederande tolkning av Schuberts Pianosonat i A (D.959), inspelad runt 1960, den främsta av Schuberts tre sista pianosonater vilka utan vidare placerar sig bredvid Beethovens Op. 109-111.
Zzzang Tumb: s/t (Stranded Rekords)
Irma och Idde Schulz flankerade av den vitpudrade poeten Iodine Jupiter i en stänkande ny våg-lp från 1983 som rätt upp och ner skall ställas i backen med skitbra musik. Producerad av salig John McGeoch.
Colin Stetson: New History Warfare Vol. 2: Judges (Constellation)
Solosaxofon extraordinaire (tenor, bassax) med narrationer av Laurie Anderson. Ett hett tips från SOM-radion som var väl värt att överlämna sig till.
Annette Peacock: The Perfect Release (Aura)
Jordklotets mest avant-sensuella röst. Här med en helt adekvat betitlad pärla ur hennes korta och helt oantastliga katalog. Har man inte knockats av låtar som ”Survival” och ”The Succubus” är det så dags. Till och med hösten känns välkommen.
September 2011
Jens Holmberg tipsar:
Count Vertigo: I'm Mutant 7” (Mississippi Records)
Återutgåva av omöjlig proto-punk singel för er som gillar The Units.
Chris Bell: I am the cosmos (Rhino)
Oförskämt bortglömd och avskalad soloplatta med den framlidne Big Star-medlemmen.
J.D Emmanuel: Trance-Formations I: Ancient Minimal Meditations (Aguirre)
Vackra meditativa synthdrömmar i 1980-talets marginal.
Michael Chapman: Fully Qualified Survivor (Light in the attic)
Mästerlig psykedelisk folkrock som lirar i samma liga som Roy Harper och John Martyn.
Bobak, Jons, Malone – Motherlight (Morgan Blue Town)
Vimsig och progressiva psykedelia från England. Oförskämt bra flumrock.
PM Jönsson tipsar:
Music in the World of Islam Vol 1-6 (Tangent)
Sex skivor (tre på Cd) med musik från Afrika, Mellanöstern, Iran, Indien, Afghanistan, Pakistan och Indonesien. Utkom för första gången 1976, med musikantropologerna Jean Jenkins och Poul Rovsing Olsen som vägvisare.
Wallahi le Zein!! Wezin, Jakwar and Guitar Boogie from the Islamic Republic of Mauretania (Latitude)
Dubbelsamling sammanställd av Matthew Lavoie som lyssnat igenom hundratals med kassetter från Mauretanien. Elektrifierad folk- och festmusik.
Greek-Oriental Rebetica Songs & Dances in the Asia Minor Style 1911-1937 (Arhoolie)
Trippeln To What Strange Place, som jag tipsade om förra gången, har fått mig att gräva djupt i gamla inspelningar från, främst, Grekland och Turkiet. Det här är en av de allra bästa samlingarna, med musik av bland annat Roza Eskenazi, Rita Abatzi och Marika Papagika.
John Maus: We Must Become the Pitiless Censors of Ourselves (Upset! The Rhythm)
Ariel Pinks kompis och tidigare bandmedlem tolkar, på ett högst eget sätt, synthpop och postpunk. Mycket originellt.
Erik Enocksson: Apan (Release The Bats)
Musik inspirerad av Jesper Ganslandts film med samma namn. Krypande synthar, en ödslig, tät, klaustrofobisk känsla. Starkt.
Thomas Millroth tipsar:
Pascal Marzan & John Russell, Translations, Emanem 5019
Akustisk gitarr på svältkur av Marzan + elektrisk gitarr där Russell tycks ha tappat hälften av tonerna = fullständigt överväldigande gitarrmusik. Musik i minikjol av två medelålders herrar, det ni!
Hermann Keller, Solo, Quartett, Jazzwerkatatt 091/två CD
Ett pianospel som svävar mellan fri impro och komposition i en klangvärld där strängar preparerats och anslag och toner vibrerar som helikopterrotorn. Uppåt!
Charlotte Hug, Slipway to Galaxies, Solo Viola & Voice, Emanem 5018
Det är inget konstigt med hennes spel, ändå skapar hon en djungel av ljud. Och ett vibrato som darrar ända in i märgen.
Derek Bailey, John Butcher, Gino Robair, Scrutables, WOW 04
Bailey är alltid spännande att höra, här i en för mig helt ny sättning från år 2000. Butcher berättar om det uppslukande och ojämförliga i att jobba med honom. Musiken bär syn för sägen.
Craig Hilton, Tomas Phillips, Le Goût de néant, Absinth 019
Litet överraskande då detta Berlinbolagens Bolag nr 1 ger ut en svävande nästan ambient musik, fylld av väderskiftningar; men det förblir ändå välgörande blygrått.
Tobias Norström tipsar:
Kyle Bobby Dunn - Ways of Meaning (album, Desire Path)
Sensommarens mysigaste ambient.
Blood Orange - Coastal Groves (album, Domino Recording)
Sensommarens mysigaste Brooklynmusik.
Shabazz Palaces - Black Up (album, Sub Pop)
Sensommarens mysigaste gangstarap.
Nicholas Szczepanik - Please Stop Loving Me (album, Streamline)
Sensommarens mysigaste kärleksskiva.
Active Child - You Are All I See (album, Vagrant)
Sensommarens mysigaste Vangelis-syntar.
Magnus Nygren tipsar:
Moritz von Oswald Trio: Horizontal Structures (Honest Jon’s)
Lyssnat mycket på denna skiva där jazzen serveras i nytt sammanhang. Lyckas inte riktigt klura ut vad jag tycker. Ibland rent magiskt, ibland en förflyttning till en estetik hämtad från Miles Davis under tidigt 70-tal. Tikimans gitarrplock är hur som helst fantastiskt.
Joëlle Léandre live på Hagenfesten
Återvänder ofta i tanken till Dala-Floda kyrka där Joëlle Léandre framförde en fantastisk konsert under Hagenfesten. Musik som får mig att skärpa sinnena, bli lite klokare.
Albert Mangelsdorff meets Masahiko Sato: Spontaneous (Intercord)
Lp från tidigt 70-tal där den tyske trombonisten Mangelsdorff möter den japanska pianisten Sato som dubblar med ringmodulator. Magiskt.
Art Zoyd: Musique pour l’odyssée (Atem)
Proggklassiker som leder in i en ganska välfylld fransk scen av smittsamma experiment.
John Carter/Bobby Bradford: Self Determination Music (Flying Dutchman)
John Carter och Bobby Bradford lyckas göra Ornette Colemans musik till sin egen på denna höjdare från 1970. Strålande jazz.
Johan Redin tipsar:
Jean-Claude Eloy: Shânti (Hors Territories 2xCD)
Enastående dryga två timmar långt elektroniskt stycke uppblandat med ljudet av kravaller och folkmassor. Inspelad i Studio für Elektronische Musik i Köln 1972-73. Verket kom först i förkortad version på Ergo i Frankrike. Nu har kompositören tagit saken i egna händer och ger ut sina verk i sin helhet. Ett absolut måste för den som är inne i elektroniskt 60- och 70-tal.
Nicklas Wiklund: Mudi – Texter 99-10 (Lungsod Editions)
Do you hear what I’m reading? Partitur, instruktioner, texter, för uppföranden och ickeuppföranden. Det är humor men också en strålande teoretisk briljans, en musik som befinner sig i akter och händelser – en musique directe (MuDi), en cerebral akustik.
Ernest Bloch: Piano Music by Ernest Bloch (MGM Records, sent 50-tal)
Nästan namne med min favoritutopist. Bloch ligger litet i utkanten idag, men han var stor en gång i tiden. Det är lätt att förstå. Inte hippt längre, men ack så vackert, någonstans mellan romantiskt duggregn och stilla barnmusik. Här tolkat av Maro Ajemian, som också stod för den berömda första inspelningen av Cages Sonatas and Interludes for Prepared Piano på Dial Records 1951.
Jim Economides: The Big Sounds of The Drags (Capitol Records)
En hel LP från 1963 med fältinspelningar av dragsterbilsmotorer till sporadisk voice over med fanatisk amerikansk agitatorisk teknikoptimism. Jävlar anamma om du inte vaknar till när du hör detta.
Hal Galper: The Guerilla Band (Mainstream)
Ja, jag vet att den elektriska jazzen låter som porrfilmsmusik. Men ibland är den bara oemotståndlig. Som här, i en orgie från 1973 som definitivt bär upp konceptet att arbeta med två trummisar: Steve Haas och Charles (Don) Alias.
Juni 2011
Thomas Millroth tipsar:
Poul Gernes, Document Records
Den danske konstnären Poul Gernes hör till sitt lands största. Trots att han bodde 30 år i Skåne obekant här. 1969 spelade han ett slags minimalistisk friformorgel i Rileys anda.Nu på konsthallarna i Lund och Malmö.
Helsingin Valituskuoro, On Se Niin Väärin, Music for Ears 8
Klagokören från Helsingfors sänker livsglädjen: du kan inte bli rik genom att arbeta, kärleken flyr, lägenheten är för liten och dyr... Tur att det skivan bara varar 6 min, annars vet jag inte vad som hänt med mig.
Patti Smith, Horses, Music on Vinyl
Patti Smith har ju fått pris och hon är alltid aktuell. Horses med Mapplethorpes omslagsfoto och hennes egen poetiska prosa som baksidestext är ju svårslagbart. Därtill nyutgiven för vinylfetischister på 180 g plast.
Birgit Ulher, Lucio Capece, Choices, anothertimbre
Instrumenten växlar oavbrutet mynt med varandra tills öronen inte kan särskilja sax, trumpet, radio, basklarinett och vad det nu är. Vackert som en mångata.
Ragnar Persson, Feel The Darkness, Dokument Press (bok)
Tecknaren Ragnar Persson har svärtan och skärpan i noise och skärande sentimental metal. Exaktheten i figurscenerna är förbluffande. Den som inte sett denna bok i stort format är det synd om.
Tobias Norström tipsar:
Labyrinth Ear – Walk on the Moon (Arthus Russell rework)
*Fantastisk ny edit av Arthur Russells This Is How We Walk On The Moon.
Celloskönhet at it's best.
Pulseprogramming – First They Fire (återkomst)
En återkomst i form av låt, likt en vind från ett 80-tal i ett smutsigt industriengland.
This Will Destroy You – Tunnel Blanket (Monotreme)
Tyngsta post-rocken.
God Speed You! Black Emperor spelar in ny material
TYNGSTA post-rocken.
Ryan Teague – Causeway (Sonic Pieces)
Ryan Teague är äntligen tillbaka, med mycket gitarr...
PM Jönsson tipsar:
To What Strange Place: The Music of the Ottoman-American Diaspora, 1916-1929 (Tompkins Square)
*Trippelsamling som entusiasten Ian Nagoski har sammanställt. Fascinerande dokumentation. Massor av bra låtar, både sång och instrumentalt. Släpps om några veckor. *
Frank Fairfield: Out on the Open West (Tompkins Square)
Även Frank Fairfield samlar på 78-varvare, men först och främst är han en sångare och musiker (banjo och fiol) som gör amerikansk folkmusik extremt levande. Både egna låtar och covers.
Thurston Moore: Demolished Thoughts (Matador)
En mjukare Thurston Moore än ni hört honom förut. Han mediterar med gitarren, sjunger poesi, och har god hjälp av Samara Lubelski och Mary Lattimore på fiol och harpa.
Fire! with Jim O´Rourke: Unreleased? (Rune Grammofon)
Gustafsson, Werliin och Berthling i toppform med Jim O´Rourke som hemligt vapen på gitarr, elektronik och munspel (!).
Nass El Ghiwane: Le Meilleur de Nass El Ghiwane, Maroc Chants d´espoir (MLP)
Nordafrikas Rolling Stones läser jag att någon kallar Nass El Ghiwane. Äsch, Rolling Stone har aldrig varit lika bra som Nass El Ghiwane som gjorde någonting nytt av traditionell gnawamusik under 70-talet. Även en raistjärna som Khaled har influerats av dem.
April 2011
Sven Rånlund tipsar:
Michael Nyman: Decay Music (Obscure)
Två magnifika spår röjer väg på Michael Nymans debutskiva från 1976. En LP-sida vardera med repetitiv, sluttande, konceptuell musik som inte åldrats en enda cyklisk årsring.
Ekoplekz: Memowrekz (Mordant Music)
Sprillans hyperintressant musik på dubbelkassett med Nick Edwards från Bristol. Apparater i högar, brus i drivor, beats och knas och ström som spritter av lycka.
Henry Flynt: Purified By The Fire (Locust)
En 42 minuter lång livetagning från 1981. Henry Flynt spelar vansinnigt distad elfiol och Catherine Christer Hennix – som erhöll vårt diskreta pris Nutida Sound i år för skivan ” The Electric Harpsichord” – drånar på pandit pran nath tambura. Kanske inte perfekt för meditation, försåvitt man inte behärskar konsten att djupandas gapflabbande.
Earth: Angels of Darkness, Demons of Light (Southern Lord)
Dylan Carson med vänner gjorde en strålande spelning på Nefertiti förra månaden. Cellisten Lori Goldston har tillfört ett fylligare sound, en ny dimension till det konsekventa uttryck som är Earths.
Radio SOM (radioprogram)
En gammal privat dröm gick i uppfyllelse när Soundofmusic nyligen fick klartecken från STIM. Jisses, så lätt det är att starta en egen radiostation! Okej, att sända på web är inte som att vrida på AM-ratten, men var tid har sin nostalgi. Skönt att vara amatör, i ordets egentliga betydelse, att ärligt kunna hänvisa till skylten "Övningskör"...
PM Jönsson tipsar:
Musical Brotherhoods From the Trans-Saharan Highway (Sublime Frequnecies)
Sedan jag såg den här filmen häromveckan (släpptes för några år sedan) är jag fast i Maghreb. Hisnande gatumusik från Marrakesh.
The Karindula Sessions: Tradi-Modern Sounds from Southeast Congo (Crammed Disc)
Cd och Dvd som dokumenterar en festival i Katanga. Musik och dans, långa, långa låtar, med mycket sång och en gigantisk banjo.
Jasper TX: The Black Sun Transmissions (Fang Bomb)
Musik med många ingångar, från det andlöst vackra till tassande, komplexa rörelser, och dronemoln som kryper fram, exploderar, och sväljer omgivningen.
Cartagena! Curro Fuentes & The Big Band Cumbia and Descarga Sound of Columbia 1962-1972 (Soundway)
När jag inte befinner mig i Marocko, eller Kongo, går båten till Columbias kust. Det kanske är dags att börja dansa salsa?
Sofrito: Tropical Discotheque (Strut)
DJ-kollektiv från London som har sammanställt en härligt svängig samling med cumbia, calypso, afro, soca och annat latinskt.
Thomas Millroth tipsar:
Kajsa Grytt: En kvinna under påverkan (Playground)
En av få svenska artister som är sig trogna, inte gör sig till, inte flörtar med någon annan än dem hon verkligen älskar. Konstnärlig - jo! - konsekvens buren av en röst som får mina nackhår att resa sig. Hon vill undvika svulstiga standardknep till förmån för det äkta. Naivt - visst! Men hur!! Fler än jag har fallit för "Allt faller". Skivkategori: Sällan!
Andrea Neumann/Stefanie Ressin: "Hitfeld" (Hibarimusic)
En gammal förvåning från 2000, där Neumann spelar orgel och sjunger tillsammans med trummisen Ressin. Mäktig och inventiv popflört med rejält sug. Det här sätter jag vem som helst på pottkanten med i en blindfold test.
Jennifer Allum/Eddie Prévost: Penumbrae (Matchless)
Skimrande övertonsrika orgier kryddade med markant gnissel i mötet mellan Allums fiol och Prévosts slagverk. Musikskyar kan vara klara, behöver inte likna fantasy. Skärande skönt.
Radu Malfatti/Keith Rowe (erstwhile 3 cd)
Långsamt förs vi via trombon, elektronik och olika diverseljud genom rum öronen inte trodde fanns. Det här är ett musikäventyr som kommer räcka länge.
Walter Salmen: "Zu Tisch bei Johann Sebastian Bach" (Georg Olms Verlag)
En anspråkslös bok, där de materiella omständigheterna i Bachs liv granskas och skildras med frustande kunskap. Vardag, lön, skapande, familj, boende och flitigt komponerande: vi kommer tätare inpå Mäster än någonsin tidigare.
Magnus Nygren tipsar:
Harald Grosskopf: Synthesist (Sky)
Bortglömt mästerverk på tyska Sky som fått ny lyskraft. 1980 och en synt – exakt så här långt kunde man komma. I ett rum mellan kraut, syntpop och new age.
Ernst-Ludwig Petrowsky Trio/DDR: Selb Dritt (FMP)
Helt snöat in på östtysk frijazz från 70- och 80-talet. Petrowsky är en magisk saxofonist – här i trio med fantastiske trumpetaren Heinz Becker och basisten Klaus Koch i en inspelning från 1980. Egna låtar plus Ornette Colemans Enfant.
Eliane Radigue: Jouet Electronique/Elemental 1 (Alga Marghen)
Bolaget Alga Marghen har lyckats hitta två tidiga inspelningar med den franska elektronisten och minimalisten Eliane Radigue. 1967-68 var hon assistent hos Pierre Henry och fick nyttja hans bandspelare och ljudarkiv. Resultatet är skön kontrollerad feedback – Pierre Henry gillade det inte alls.
Swedish Azz: Azz Appeal (Not Two)
Swedish Azz med Mats Gustafsson och Per-Åke Holmlander i spetsen letar vidare i det svenska jazzarkivet. De hittar, de älskar och de förvränger.
Neneh Cherry och The Thing
Konserten på Strand i Stockholm gick utöver det mesta. Strömmen gick, men de spelade ändå. Neneh Cherry i toppform utan mikrofon matchade ett volymmässigt tillbakapressat The Thing. Naket och oerhört roligt att få höra!
Mars 2011
Jens Holmberg tipsar:
George Edwards: 3838 (Drag City)
Fin sängkammarpsykedelia från 1977 med herrarna George och Edwards.
Earth: Angels Of Darkness, Demons Of Light (Southern Lord)
Ny sättning, men lika långsamt som vanligt. Det blir mer och mer uppenbart för varje skiva att Dylan Carson kan sin psykedelia och amerikanska jazz.
Harald Grosskopf: Synthesist +Re-Synthesist (RVNG Intl.)
Detta är klassisk ”new age”-kraut en gång i tiden utgiven på tyska bolaget Sky. Den forne Ashra- och Cosmic Jokers-trummisens soloalbum från 1980 känns obehagligt nutida. På bonusdiscen Re-Synthesist remixas låtarna av efterföljarna; James Ferraro, Oneohtrix Point Never, Stellar Om Source och ARP.
Mogwai: Hardcore Will Never Die, But You Will (Rock Action)
Postrockpionjärnerna är tillbaks med nytt material. Mogwai är en av de få överlevarna i genren och detta är den bästa skivan på länge.
Fille Qui Mousse: Trixie Stapleton 291 (Bichon)
Återutgåva av musik från Frankrikes svar på Faust – ett klassiskt och mytomspunnet album från NWW-listan.
PM Jönsson tipsar:
Anthologie de la Musique du Niger (Ocora)
Jag lyssnar mycket på afrikanska fältinspelningar och det här är en favorit. Fantastisk Ocoraplatta från 60-talet som jag gärna skulle vilja äga på vinyl. Musik från olika traditioner: tuareg, hausa, djerma, songhay, fula.
Nigeria – Music du Plateau (Ocora)
Vi tar oss söderut till en annan suverän skiva, från 1972. Även här presenteras olika traditioner och folkgrupper, mycket vokalt, danser, slagverk.
Algerian Berber Music (Folkways)
Ruffiga inspelningar från 1966. Bröllopsmusik och religiös musik. Extremt levande. De bästa spåren är med kvinnliga sångerskor.
Yemen – Songs from Hadramawt (Auvidis/Unesco)
Musik från område i södra Jemen, nära Oman, där musik och poesi har uråldriga traditioner. A cappella-sång lite oud, slagverk och handklapp.
Toro Y Moi: Underneath the Pine (Carpark)
FM-rock, Animal Collective, disco, kassettsvaj. Chaz Bundick fixar det mesta, stjäl snyggt från pop/rock-historien. Glassigt – men med ett stort hjärta.
Tobias Norström tipsar:
Rainbow Arabia – Boys and Diamonds (Kompakt)
Kompakt släpper Rainbow Arabias saliga blandning av techno, pop och afrikanska rytmer. Väldigt bra.
Gil Scott-Heron & Jamie xx – We’re New Here (XL Recordings)
Jamie xx ger lika intressant som genomarbetade tolkningar och edits av Gil Scott-Herons poesi och spoken-word.
Isolée – Well Spent Youth (Pampa Records)
Isolée är tillbaka med ny stilsäkert minimal techno.
Puro Instinct – Headbangers in Ecstasy (Mexican Summer)
Pop från LA som blandar samman det bästa av gotik, twee och drömska ljudlandskap.
Keep Shelly in Athens – In Love With Dusk (Forest Family Records)
Fin 12” som för hybrisartade tankar till våren.
Magnus Nygren tipsar:
Hanna Hartman: H^2 (Komplott)
Det är alltid spännande att lyssna på Hanna Hartman. Hon skalar av ljuden deras symbolik och sätter dem i nya sammanhang på ett helt unikt sätt. Lyssna och låt ljuden vara ljud, utan att leta betydelser. Det är mäktigt.
FMP Im Rückblick - In Retrospect (FMP)
Jag fortsätter att sysselsätta mig med detta mastodontverk. Det finns så otroligt mycket att hämta, Att åter lyssna på Messer med Irene Schweizer, Rüdiger Carl och Louis Moholo är upplyftande. Rüdiger Carl spelar fantastisk saxofon.
Hans-Joachim Roedelius: Durch die Wüste (Sky)
Första soloskivan med den ena halvan av tyska Cluster. Inspelad 1976 med drag åt både den rytmiska och den elektroniska krauten. Conny Plank har hjälpt till med produktion och spelar gitarr, slagverk, mixerbord, synt och sjunger.
Torsten Ekbom: En trädgård av ljud. En bok om John Cage och The Cage Age (Albert Bonnier)
Intressant läsning om John Cage och den avantgardistiska musiken under 1900-talet. Har länge stått och lockat i bokhyllan, nu äntligen är jag där…
Rhys Chatham: Outdoor Spell (Northern Spy)
Ny skiva med Rhys Chatham där han trakterar trumpeten på ett mycket tilltalande sätt. Minimalistisk och dronande musik som vidgar sinnena.
Thomas Millroth tipsar:
Martin Kippenbreger Musik / 1979 - 1995, Edition Krötenhayn EK 4
I skeva inspelningar, ett slags konstrock med klar slagsida åt "arty" är ofta bildkonstnären Kippenberger banalitetens besegrare. En av de tre tiotumsvinylerna ägnas jazz, där det dock är Sven-Åke Johansson och hans Night and Day som spelar standards - inte några konstnärer, det var ett av Kippenbergers sätt att spela publiken ett spratt. Hursomhelst gripande.
Sven-Åke Johansson, Rüdiger Carl, Joe Williamson, Hudson Riv, SÅJ CD 20
Apropå föregående, en påminnelse om hur The American Songbook behandlas med the vocal touch + vispar av Sven-Åke, underbart pianospel av Carl och stadig rytmisk bas av Williamson. Indirekt metamusik byggd på direkt kärlek och oklanderlig stil.
Cool Quartet Vol I - II, SÅJ CD 13 & 18
In i jazzens klassiska kostymer modell 50-tal kliver Sven-Åke Johanssons viga boptrummor och Axel Dörners elastiska, virtuosa trumpet. Ännu ett fall av kärlek. Okomplicerat och direkt som en amour på dansbanan sent om kvällen.
Sven-Åke Johansson & MND At Moderna Museet Stockholm 1972, SÅJ CD 19
Dynamiska vibrationer kallade Sven-Åke Johansson sin långsamt växande musik, som undvek traditionella gester och kulminationer. Den "moderna nordeuropeiska bymusiken", som de kallade sig, med bl.a. den bortglömde store gitarrförnyaren Norbert Eisbrenner, skapar en transaktig långsamhet. Ännu en sida av Johanssons briljanta skaparkraft.
FMP Im Rückblick - 2010 (box)
Än en gång. Det är alltid svårt att göra slut med en av ens mesta älsklingar. FMP har varit otroget, haft sina dåliga sidor, sålt sig till ovärdiga personer, men i stort sett varit oförlikneliga, en inkarnation i både ljud och utseende av den klassiska benbrytande fria jazzen i Europa. Och naturligtvis måste jag säga, att jag till min enorma stolthet medverkar med en liten text i denna tunga box. Men nu är det slut. Good Bye Pork Pie Hat! Auf wiederhören im näschsten Leben!
Februari 2011.
Tobias Norström tipsar:
Young Galaxy - Shapeshifting (Paper Bag)
I en av mina nuvarande favoritserier “Fringe” finns ondskefulla personer som kallas shapeshifters. På Young Galaxys kommande album finns inget ondskefullt men väl drömsk pop med futuristiska synthar. (Dan Lissvik producerar.)
Lady Lazarus - Mantic (Apartment Life)
Jag tycker mycket om när människor sjunger och spelar piano på ett finstämt vis. Det gör Lady Lazarus.
Boy Friend - Boy Friend (http://boyfriendmusic.bandcamp.com/)
Svävande pop från fantastisk duo.
Echo Lake - Young Silence (No Pain in Pop)
Underbart skramlig dreamgaze med en ton av lo-fi.
Hercules & Love Affair - Blue Songs (Moshi Moshi)
Poppig house med en fin doft av brittiskt 90-tal. Kitschkänsliga lyssnare varnas.
Jens Holmberg tipsar:
Catherine Ribeiro + Alpes: Paix (Philips)
Fransk avant-folk av högsta kaliber – Stooges möter Pink Floyd möter Nico.
Horseback/Voltigerus: Split 10" (Turgid Animal)
Fin split med amerikanska Horseback och Skullflower-sidoprojektet Voltiguers. Earth-inspirerad och noiseig black metal samsas med brittiskt gitarrbrus.
Umberto: From the grave (No no fun)
Expo 70-basisten Matt Hills soloprojekt. Analoga utsvävningar som för tankarna till 80-talets John Carpenter-filmer och Giallo-soundtrack.
Master Musicians of Bukkake: Elogia de la sombra (Latitudes)
Jam-session från Southern-studion. Exotism, acid-folk och kosmiska irrbloss varvas med Jorge Luis Borges poesi.
Mark McGuire: Off in the Distance (Eleventh Module)
Ännu ett fint kosmiskt album från Emeralds-gitarristen. Dessutom krispigt mastrat av James Plotkin.
Mattias Jonsson tipsar:
The Ocean Tango: s/t (Wonder)
Med all respekt för andra artister: Robyn och Håkan får all uppmärksamhet men när Testbild! och Louis Philippe släpper en sådan här elegant och briljant popskiva – då är det förvånansvärt tyst. Ett faktum som håller mig vaken om nätterna.
Chapter 24 & Philippe Petit: The Red Giant Meets The White Dwarf (Boring Machines)
Riktigt mäktig nattmusik som för tankarna till de tidigaste albumen med Tangerine Dream.
Toro Y Moi: Causers Of This (Carpark)
Den här drömska och smått nostalgiska skivans slirande produktion känns just nu både självklar och otroligt attraktiv.
Cocteau Twins (band)
Det är otroligt många gånger på sista tiden som det här fina åttiotalsbandet dykt upp i mina hörlurar.
The Soft Moon: s/t (Captured Tracks)
Krautpop.
PM Jönsson tipsar:
Bill Orcutt: A New Way to Pay Old Debts (Editions Mego)
Bästa gitarrplattan jag har hört på länge. Bill Orcutt - tidigare medlem i Harry Pussy - spelar som det gäller liv eller död. Blues, improvisation, freeformpunk.
John Szwed: Alan Lomax – The Man Who Recorded the World (Viking) – bok
Detaljerad och intressant biografi om folkbildaren, folkmusikfantasten, bluesforskaren, radiopionjären m.m. Alan Lomax.
PJ Harvey: Let England Shake (Island)
PJ Harvey står i en kyrka i Dorset och tittar ut över sitt hemland, hon ser krig, konflikter och en kall, dyster värld.
Michael Chapman: Trainsong, Guitar Compositions, 1967-2010 (Tompkins Square)
Bortglömd brittisk folkrockmusiker presenteras i helfigur med gitarrinstrumentallåtar som spelats in på nytt. Jack Rose var ett stort fan. Jag förstår det.
Sic Alps: Napa Asylum (Drag City)
Lo-fi. No-fi. Sic Alps trasar sönder låtarna med feedback och kaosestetik. Samtidigt finns det ekon av sextiotalspsykedelia och nakna ballader.
Magnus Nygren tipsar:
FMP Im Rückblick - In Retrospect
FMP:s stora box med fin bok fylld av essäer, diskografier och inte minst en massa fina bilder från FMP:s långa historia. Plus tolv cd-skivor. Mastigt och roligt!
Michael Francis Duch: Edges (+3db)
Den norske basisten Michael Francis Duch gör fria tokningar av musik av Christian Wolff, Earle Brown, Cornelius Cardew. Det "gamla" känns oerhört fräscht i Duchs händer. Fantastisk skiva med solobas.
Steve Reich: Drumming
Konsert på Konserthuset under Tonsättarfestivalen. Det går aldrig att höra för mycket av detta stycke. Fint framfört av Kroumata med vänner.
Tystnad
..........................................................................
Catherine Christer Hennix: The electric harpsichord (Die Schachtel)
25 fantastiska minuter av dronemusik. Helt okänd för mig dyker denna inspelning upp och får mig knäsvag. I klass med Terry Riley och LaMonte Young.
Thomas Millroth tipsar:
UKON/Njurmännen Kning Disk KD071
Sju obeskrivliga verbala kast med musik.
The Young person´s Guide to Jazkamer, Picadisc box
Fyra vackra CD-skivor i en box med Jazkamer, det drar hårt kring öronen.
Mississippi Sheiks, Roots n Blues
Ska det vara sentimentalt då ska melodierna klinga och fiolerna gråta. Walter Vinson och bröderna Chatman kunde sin blues och sångskatt.
David Svensson, Mott Mitten och Försvinnandet, Kalejdoskop
En bok gjord av andra böckers för- och eftersätts, gulnat, dedikationer, text ryckt ur sitt sammanhang, David Svensson har gjort en artists book som är en svindlande resa. Dessutom: legendariska konstboksförlaget Kalejdoskop återuppstått.
Lennart Persson, Sånger om sex, Gud och ond bråd död, Reverb
Läst om Lennart Perssons bok än en gång. Och påminner om vilken fantastisk musikskribent han var.
Johan Redin tipsar:
Ingar Zach: M.O.S (Sofa)
Helt enkelt överjordiskt bra. Oantastlig.
Rolf Julius: Small Music I-IV (Small Music)
Julius har nyligen lämnat oss och ett verkligt fundament inom ljudkonsten har försvunnit. Small Music-serien är något av det främsta som finns inom ljudkonsten när den skall försöka överföras till skiva.
Handlingsplan för den nutida konstmusiken (Rank; finns som pdf och i papper)
Fler som känner förvirring och ångest inför de stora förändringarna som stundar efter nedläggningen av Rikskonserter? Horisont – Sven Rånlund, Fredrik Österling, Stefan Östersjö – har strategier, panoptisk blick och fixfärdig handlingsplan. Ge dem makten!
Asmus Tietchens: Abraum (1000füssler)
Utbyggnaden av Hamburgs tunnelbanesystem förvandlas till en dystopisk resa i våta, metalliska klanger.
David Toop: Sinister Resonance – The Mediumship of the Listner (Continuum)
Toop slår till igen med en minst sagt fascinerande bok om perception och imagination som lika mycket handlar om den musikaliska (akustiska) föreställningen som den existentiella. Man är fast från första sidan.
Januari 2011.
Martin PM Jönsson tipsar:
Something is Wrong: Vintage Recordings from East Africa (Honest Jon's)
Inspelningar från Kenya och Uganda. Ursprungligen utgivna på HMV:s Native Records-serie mellan 1938-1951. En dubbel man kan fördjupa sig i länge.
Angola Soundtrack: The Unique Sound of Luanda 1968-1976 (Analog Africa)
Få skivbolag presenterar lika helgjutna samlingar som Analog Africa. Extremt svängig musik från Angola. Varenda låt är bra.
The Sound of Siam: Leftfield Luk Thung, Jazz & Molam in Thailand 1964-1975 (Soundway)
Samma sak gäller Soundway. Låtarna är valda med fingertoppkänsla. Fascinerande hybrider mellan thailändsk musik, indiskt, västerländskt, m.m.
Ram Narayan: Master of the Sarangi, Classical Music of India (Explorer Series)
Ett vinylfynd. Man kan säkert lyssna på Ram Narayan varje dag hela livet utan att tröttna.
Nina de Heney: 3 (Found You)
Makalös improvisationsdubbel där Nina de Heney utforskar kontrabasens möjligheter.
Tobias Norström tipsar:
Mokira - Bias Line 12" (Ideal)
Trevligt nytt material från Andreas Tilliander.
Jacques Greene - The Look EP (LuckyMe)
Första intressanta släppet i höstens nya hipstergenre flâneurfunk.
Chelsea Wolfe - The Grime and the Glow (Pendu Sound)
Det sista vackra av vintern.
Starfucker - Reptilians (Polyvinyl)
Näst intill perfekt blandning av disco, pop, glo-fi och el-gitarrer.
Ducktails - Ducktails III: Arcade Dynamics (Woodsist)
Småtrevlig förströelse i väntan på Panda Bears kommande album “Tomboy”.
Thomas Millroth tipsar:
Nina de Heney: III (Found You Recordings)
Om ni inte fattat det förr, borde dessa två CD övertyga om att en av de mest givande improvisatörerna alla kategorier just nu är en kontrabasist, Nina de Heney! Vem klarar tre soloalbum inom ett par år med bibehållet intresse om inte de Heney. Mer fysisk, koreografisk musik får jag leta efter - som om låtarna var en dansares rum!
Christian Munthe, Living Rooms (forsake recordings)
För att komma Nina de Heneys basspel ännu närmare lyssnar jag på hennes fantastiska spår tillsammans med Christian Munthe och Christine Sehanoui. Där andra får kramp av försöken att vara sig själva får de Heney allt att bara låta osökt och självklart.
Swedish Azz, Merry azzmas (Not Two MW)
Jag avskyr jul, men bara för denna lilla EPs skull får den gärna fortsätta hur länge som helst!
Cogburn/Jones/Rainey: Arena Ladridos (Another Timbre)
I bolagets Cage-serie, men föga spelar dessa ljudskapare i amerikanens anda, om det inte vore för Bonnie Jones mästerliga störcentral och nästan slumpartade jonglerande med elektroniken.
Historische Aufnahmen: 1 (Gagarin Records)
Historiska ljud, vad sägs om en talmaskin från 1943, experimenttonsättaren Oskar Salas demonstration av sitt Folktrautonium för Joseph Goebbels 1935, en inspelning från 1921 med Velimir Chlebnikov, alltså klangsammanhang, där inspelningen med David Tudor får ses som denna LPs normalitet!
Magnus Nygren tipsar:
Jonatan Liljedahl: Iridium (Jahr null aufnahmen)
Jonatan Liljedahl lägger samman lager av skrovliga elektroniska ytor till något som i förstone verkar statiskt men som fylls med allt mer liv ju längre man lyssnar. Elektronisk dronemusik på högsta nivå.
Per Gärdin: In situ (ibn)
Privatpressad solo-cd med sopransaxofonisten Per Gärdin. Han öppnar rum där Terry Riley loopar sin saxofon, där Evan Parker snurrar upp sina snabba figurer, men hittar också egna rum där fint spel ljuder. Mycket intressant.
Nina de Heney: III (Found You Recordings)
Tredje soloskivan med kontrabasisten Nina de Heney är en glädje att spela. Två cd-skivor där hon själv, rummet och instrumentet dansar tydliga och självklara danser.
Helge Albin: Thetris (Caprice)
Tolvan Big Band och Malmö symfoniorkester spelar storbandsjazz signerad Helge Albin. Mycket coola arrangemang som är både knivskarpa och välspelade. Oerhört positivt överraskad.
Jimmy Giuffre: Free Fall (Columbia)
Hittade äntligen detta mästerverk på vinyl och spelat det en hel del. Giuffre, Paul Bley och Steve Swallow i mycket ödmjuk frijazz från 1963.
Johan Redin tipsar:
Eva Runefelt: I djuret (Bonniers)
Fullständigt makalös ordkonst som aldrig släpper greppet. Minnets mun? Minnets skinn?
Mumps: A Matter of Taste (MPS)
Priming Orchestras nya har fått mig att återupptäcka denna rörliga, märkliga och briljanta musik av Albert Mangelsdorff, John Surman, Barre Phillips och Stu Martin. Lyssna på ”Electric Walz”. Stu var en av sjuttiotalets främsta jazztrummisar.
Blind Blake: Blues in Chicago (BYG)
Inspelningar från 1926-1929 av rent förädlad oförädladhet. Visst har man hört den här typen av delta blues många gånger, men Blind Blake (Arthur Phelps) är extra allt.
Jakob Ullmann: Disappearing Musics (Wergo)
Ullmann är en av Europas mest intressanta kompositörer. Med ytterst små medel når han omedelbart fram med sin musik. Upptäck! Ytterst sparsmakad diskografi.
Gregory Büttner: 23 Zooms (1000 füssler)
”An audiovisual investigation into amateur photographs of unknown origin”. Med ett stilla kameraöga undersöker impromusikern Büttner familjefoton funna i lumpbodar och på loppmarknader. Det är en meditation över minnet och livet. Ett gripande visuellt konstverk.
Sven Rånlund tipsar:
Actress: Splazsh (Honest Jon's Records)
Utnämningen till årets platta av The Wire fick mig att lyssna en gång till, och många förvirrade gånger därefter. En märkvärdig, löjlig, briljant skiva.
Broadcast & The Focus Group: Broadcast and the Focus Group Investigate Witch Cults of the Radio Age (Warp)
Det är inte så mycket sång av Trish Keenan på den här skivan, jo, ibland baklänges och ganska förryckt. En fantastisk skiva att ha hunnit göra i livet.
The Ex: Catch My Shoe (Ex/Border)
Sångaren G. W. Sok har ersatts av Arnold de Boer. Jag saknar den karismatiska rösten, men gläds åt att The Ex bryr sig föga om att putsa varumärket. Utveckling, alltid utveckling.
Soisong: qXn948s (Soisong)
Mer död: Peter ”Sleazy” Christopherson gjorde ingen stor insats vid sidan av Ivan Pavlov när jag såg Soisong i St Petersburg för ett år sedan. Ändå ett samarbete av märkvärdig kraft, synd att deras electronica bara blev den här skivan.
Catherine Christer Hennix: The Electric Harpsichord (Die Schachtel)
Underbart är gammalt och kort. 25 minuter matematik i form av sfärisk musik. Nära norrskenet, jag tror det är himlaharpan det spelas.
November 2010.
Thomas Millroth tipsar:
Sonja Åkesson Tolkad (Playground Music)
Anna Järvinen, Annika Norlin, Kajsa Grytt, Frida Hyvönen och många fler ger nya dimensioner åt poeten Sonja Åkesson.Årets kulturjulklapp?
Joseph Kabassele et L´African Jazz, Independence Cha Cha (African)
Då Congo blev självständigt spelade Kabassele in en latinosvängig afrikanskt rumlande hyllning med glädjestrålande ljus röst. Gitarrsolot av den unge Docteur Nico blev epokgörande; i brist på nationalsång lär folk på gatan ha sjungit dess intrikata dansanta slingor.
Charlotte Hug & Fred Lonberg-Holm, Fine Extensions (Emanem) Hugs viola tillsammans med Longberg-Holms cello spränger den klassiska improduon i bitar och upprättar ett eget universum. Varför har vi inte hört det här förut?
Helena Gough, Mikroklimata (E91)
Knastrande fräsch ljudkonst inspelad i Berlin. Varje klang återuppfinns.
Chip shop Music, You Can Shop Around But You Won´t Find Any Cheaper (N Music)
Erik Carlsson, Martin Küchen, David Lacey, Paul Vogel. Och jag säger bara: Küchen går bara från klarhet till klarhet. Så även här!
Jens Holmberg tipsar:
Progressive & Independent Spiritual Jazz, 1968-75 (Jazzman)
Ny 45-samling med spirituell jazz av högsta kaliber, med saxofonisten James Spaulding, Texasgruppen The Lightmen och pianisten James Tatum.
Sandy Bull: E Pluribus Unum (Vanguard)
Fyndade denna vinyl på Tradera och den har rullat sedan dess. Sandy Bull nämns ofta i samma mening som John Fahey och Robbie Basho. Men på tredje skivan är musiken betydligt mer psykedelisk och består av två långa spår som känns lika moderna idag som 1968.
Master Musicians of Bukkake: Themes From The Motion Picture "Man With The Green Gloves On" B/W Theme From The Science Fiction Telivision Show "ban Bè Cua Anh 7” (Conspiracy)
En flummig 7-tummare från MMOB som för tankarna till gammal asiatisk 60-talspop och smutsig surfmusik.
Steve Gunn: Sundowner (Digitalis)
Takoma-gitarrer, nordafrikansk handtrumma och lågstämd sång räcker för att Steve Gunns fullängsdebut ska bli fängslande. Här finns också en underbar cover på John Martyns "Over the Hill".
John Elliot: Colored Mushroom And The Medicine Rocks (Wagon)
Handplockade kassettlåtar som Emeralds-medlemen John Elliott gett ut med sina polare Charles Szerzen (synth) och Sandra Serio (trummaskin). Ett soundtrack för nästa expedition till mars.
PM Jönsson tipsar:
Goran Kajfes: XY (Headspin)
Spännande dubbel där Goran Kajfes och en rad gäster blandar alltifrån marockansk krautjazz till filmiska elektronresor. Goran Kajfes tredje och bästa skiva under eget namn.
Marika Papagika: The Further the Flame, the Worse it Burns Me (Greek Folk Music in New York City, 1919-1928) (Canary/Mississippi)
Ett urval av Marika Papagikas många bortglömda inspelningar presenteras på nytt i den första skivan i en planerad serie med musik från den ottomanska diasporan.
Tèssèma Eshèté: Éthiopiques Vol. 27, Centennial of the First Ethiopian Music Recordings 1908-1910 (Buda Musique)
De suveräna Ethiopiques-skivorna har främst lanserat musik från 60-talet fram till i dag. Senaste volymen (dubbel, med massor av intressant info) landar i början av 1900-talet. Troligen den första musik av en etiopier som spelades in överhuvudtaget. Musikarkeologen i mig svettas.
Getatchew Mekurya: Ethiopiques Vol.14, Nexus of Ethiopian Sax (Buda Musique)
På senare tid har Getatchew Mekurya bland annat spelat med The Ex. Här hör vi honom från tidigt 70-tal, ett unikt saxofonsound. Etiopisk jazz som gör mig yr.
Afro-Beat Airwaves (Ghana & Togo 1972-1979) (Analog Africa)
Hur mycket bra afrobeat och afrofunk finns det egentligen? Ännu en lysande samling, från Analog Africa, som i dagarna släpper en ny samling, med musik från Angola från 1968-1976.
Magnus Nygren tipsar:
Gilbert Holmström Kvintett: Utan Misstankar (Moserobie)
För första gången kommer nu Utan Misstankar på cd. Denna fantastiska jazzskiva som spelades in redan 1965 är en av få svenska skivor som öppnar upp för det fria redan i mitten av 60-talet. I första hand melodiskt, men också rivig frifräs.
Lemur: Aigéan (+3db)
Improviserad kammarmusik med några av Norges intressantaste musiker: Hild Sofie Tafjord, Lene Grenager, Michael Duch och Bjørnar Habbestad. Man sitter på helspänn hela skivan! Ett måste!
Ingar Zach: M.O.S. (Sofa)
Norske Ingar Zach utvecklar sitt koncept på första soloalbumet på
länge. Slagverkets klanger dras ut på längden, men de möts också av mer tvärgående rörelser.
The Core: Party (Moserobie)
Ännu mer Norge! Inledande Chain är ett 11-minuters-monster i spåren efter John Coltranes spirituella jazz. Det maler och frustar och är oerhört coolt. Så intensivt att det blir meditativt, hur nu det går ihop.
David´s Angels: Substar (Kopasetic)
En mycket trevlig skiva med sångerskan Sofie Norling i spetsen. Förutom att hon sjunger har hon också skrivit låtarna. Ibland lutar det åt Joni Mitchell, ibland för Maggi Olins Fender Rhodes tankarna till den elektrifierade Miles Davis och ibland är det bara bra låtar.
Tobias Norström tipsar:
Philip Jeck - An Ark for the Listener (Type)
Philip Jeck är tillbaka med ett nytt fantastiskt album där han samlar delar av de senaste årens liveproduktioner. Till stora delar influerat av Gerard Manley Hopkins dikt The Wreck of the Deutschland.
Gold Panda - Lucky Shiner (Ghostly)
Hyllat debutalbum från denna brittiska electroproducent som här
blandar techno, dub, IDM med indie och electronica. En lika eklektisk som fin blandning.
LAKE R▲DIO - The Weather (självutgiven)
Höst. Häxhouse. Vackert.
James Blake - Klavierwerke (R&S)
Fantastisk EP från brittiska James Blake som på ett lika intressant
som vackert vis blandar pianoslingor med soulsång och dubstepbeats.
Sophie Hutchings - Becalmed (Preservation)
Australiensiske pianisten Sophie Hutchings debuterar med ett helt
makalöst pianobaserat album där vänner och familjemedlemmer bjuds in att spela stråkar och slagverk. Ljuset i novembermörkret.
Oktober 2010.
Thomas Millroth tipsar:
Bengt Emil Johnson & Sten Wahlström, Fåglar i vår närhet (Bonnier Audio)
"Det går livligt till vid fågelbordet en sån här dag, som ni hör." Och tättingarna tjattrar. Bengt Emil Johnsons melodiska röst påminner mig om vad jag har att se fram emot i vinter. Knapp och lustfylld precis som hans poesi är hans korta upplästa beskrivningar av de olika fågelsorterna. En favorit i hans verk; en värdig skiva till minnet av en stor musikalisk poet.
Hansson & Karlsson: For People in Love (Treffpunkt)
Organisten Bo Hansson och trummisen Jan Carlsson, vanligtvis tillsammans med Lasse Werner, spelade under några år på sena sextitalet en avantgardistiskt svängig och hårtslående jazz. En välkommen omlyssning säger, att det står sig mer än väl. Ålder obefintlig!
Ziad Nawfal presents The Ruptured Sessions, volume 2 (Ruptured)
Ett pågående projekt av Radio Lebanon, där impro- och avantgardemusiker från landet besöker studion. Det är en mycket hörvärd samling, där inte minst Stéphane Rives och Scrambled Eggs sätter djupa spår. En spegling av en spännande scen.
Derek Bailey: More 74 Solo Guitar Improvisations (Incus)
1974 var ett bra år för Bailey. Då Incus förberedde återutgivningen av den fantastiska Lot 74 (Incus CD57) upptäcktes ytterligare två rullband med improvisationer. De presenteras här. Lika angelägna som de tidigare. Bailey då han var fokus i impromusiken!
Birgit Ulher & Greogry Büttner: Tehricks (1000füssler)
En egendomligt ödslig musik där trumpetens läppar, luft och kropp blandas små enkla ljud, som målar upp ett rum som ur en film av t.ex. Tarkovskij. Det lilla tretumsformatet gör albumet till en åtråvärd novell eller kortdikt.
Jens Holmberg tipsar:
Philip Cohran and the Artistic Heritage Ensemble: The Zulu 45s Collection (Jazzman)
Fin samling 3x7”-singlar med Sun Ra-sidmannen Philip Cohran och band i full swing. Rå och funkig etnojazz.
Timeless Pulse: Trio (Taiga)
Detta är tredje skivan i Timeless Pulse-serien. Den här gången nedbantad till trion Pauline Oliveros, George Marsh och Jennifer Wilsey. Spetsa öronen, här är det deep listening som gäller!
Outer Space: s/t (Arbor)
Arp Solus, Korg MS-10 and MS-20, Moog Voyager, Roland RS-101 osv. John Elliott från Emeralds är tillbaka med ett nytt soloalbum som doftar Nik Pascal och Laurie Speigel.
Group Inerane: Guitars from Agadez vol 3 (Sublime Frequencies)
Tredje skivan Guitars from Agadez-serien. Hisham Mayet har besökt Niamey i Niger och spelat Group Ineranes råa ökenblues. Sorligt i sammanhanget är att andregitarristen, Adi Mohamad, saknas på vol 3, eftersom han fallit offer för en kula hemlandets rebellstrider. RIP.
Aun / Habsyll: split LP (Conspiracy)
Montreals Aun och Tolouses Habsyll delar en skiva, där slö och svart dronemusik sätts i centrum. Här snackar vi New wave of heavy metal!
Sven Rånlund tipsar:
Akira Rabelais: Cadeuceus (Samadhisound)
Den amerikanske renässenselektronisten har gjort ett mörkt och fuktigt album som morfar över signaler, spänningar, samband. Enormt och intrikat.
Bear Quartet: Monty Python (Rider)
Den bästa BQ-plattan på... nånsin. Nuff said.
Deepchord presents Echospace: Liumin (Modern Love)
Subliminal klubbtechno från cybernetiska träskmarker. Djuphypnotiskt, på något sätt ett av årets märkvärdigaste album.
Melt-Banana: Lite Live Ver 0.0 (MxBx)
Den japanska ensemblen gjorde en liten stickare i Göteborg och jag har fortfarande träningsvärk i glädjenerverna. Happy Hard Core och en av de verkligt få grupper i dag som kan göra musik utan en promille blues.
Välfärdsstaten: Vision
Att sakna något så murvigt som en gemensam idé om att samhället är vi tillsammans. Kom tillbaka, kom, förlåt oss!
Johan Redin tipsar:
Wilhelm Fraenger: Die Radierungen des Hercules Seghers (Reclams Universal-Bibliothek Band 1068)
En egensinnig och otroligt preciserad tolkning av holländaren Seghers (1590-1635) grafik, söndervittrandets, förfallets och ruinernas okrönte mästare. Titta så ser ni musiken. Den förtorkade blicken.
Chip Shop Music: You Can Shop Around But You Won’t Find Any Cheaper (Homefront recordings No. 4)
Tillfångatagande improvisation som utspelar sig i Dublin för precis ett år sedan, med Martin Küchen, Erik Carlsson, David Lacey och Paul Vogel. Riktigt bra och en sanslöst snygg förpackning. Shop!
Bjørn Fongaard: Elektrofoni – Works For Micro Intervall Guitar 1965-1978 (Prisma Records)
Äntligen! Fongaard (1919-1980), Norges kanske mest experimentella och konsekventa avantgardist. Några timmars musik för specialbyggd mikrotonal elgitarr. Hösten är räddad.
Ákos Rozmann: Images of the Dream and Death (Phono Suecia)
Äntligen har jag funnit detta ikonoklastiska mästerverk från 1986. Radikalt, intressant och enastående.
Adolf Hitler: Mein Kampf (eget förlag)
En viktig skrift för att verkligen förstå hur sårad och illa berörd Jimmie Åkesson kände sig vid Riksdagens öppnande. Med pressveck på folkdräkten skalar vi vår potatis.
Magnus Nygren tipsar:
Minamo + Lawrence English: A Path Less Travelled (Room40)
De mörka kvällarna behöver sällskap. Japanska Minamo och
australiensaren Lawrence English i en mjuk musik med precis så mycket oro som behövs för att man inte ska falla helt till ro.
Mark McGuire: Living with yourself (Editions Mego)
Fantastisk gitarrskiva av denne Emaraldsmedlem. Kosmiska ekogitarrer och fältinspelningar i en härlig nykrautblandning.
anbb: mimikry (Raster-Noton)
Jag gillar verkligen denna blandning av Alva Notos strama elektronica och Blixa Bargelds sång. De visar att det fortfarande går att fusionera musik till nya helheter.
Tangerine Dream: Atem (Ohr)
Länge sedan sist! Men denna klassiker håller fortfarande mycket hög klass. Tillsammans med Kluster/Cluster är Tangerine Dream den elektroniska krautens flaggskepp.
Achim Reichel & Machines: Die Grüne Reise (Polydor)
Eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... eko... ekogitarr från 1971. Jawohl!
PM Jönsson tipsar:
Bear Quartet: Monty Python (Adrian)
Jag känner mig stärkt. Blir en bättre människa. Nyper mig i armen. En av Bear Quartets allra bästa album. Gitarrer som slingrar sig in under huden. Melodier som hugger.
Swans: My Father Will Guide Me Up a Rope to the Sky (Young God)
Jag känner mig stärkt. Blir en bättre människa. Michael Gira sjunger mässande till massiva sångbyggen. En stark återkomst.
Wyatt/Atzmon/Stephen: For the Ghosts Within (Domino)
Jazzstandards, nytango, stråkarrangemang, Ramallah Underground, och Robert Wyatts röst. En del nyskrivet och gamla Wyatt-låtar i ny dräkt. Jag virar in mig i en röd flagga.
To Scratch Your Heart, Early Recordings from Istanbul (Honest Jon´s)
Vacker dubbelutgåva, som en liten bok, med inspelningar från Istanbul under 1900-talets första decennier. Ottoman blues.
Paul Metzger: Plays the Uses of Infinity (Locust)
Banjoimprovisationer från en säregen musiker som övertygar mer och mer för varje skiva. American primitive, men med en egen udd, ofta med blicken riktad mot Indien.
PM Spotifyspellista oktober 2010
Tobias Norström tipsar:
Max Richter - Infra (130701)
Max Richter bekräftar regeln att ett album som inleds med morsekod och har kopplingar till T.S. Elliot alltid är ett bra album.
How to Dress Well - Love Remains (Lefse)
Finstämt och mångbottnat album från filosofistudenten Tom Krell.
Sätter en föredömlig ton för min favoritårstid; hösten.
Trent Reznor & Atticus Ross - The Social Network (The Null Corporation)
Grymt och innovativt soundtrack till en oväntat stark film.
Rafael Anton Irisarri - The North Bend (Room40)
Irisarri följer exemplariskt upp sin förra fullängdare Daydreaming
(Miasmah MIACD004) med en ny intressant blandning av drones, ambient och post-klassiskt.
Mount Kimbie - Crooks & Lovers (Hotflush)
Skön och chosefri dubstep-duo som på här på sin första fullängdare även experimenterar med ambient och mer traditionell techno.
September 2010.
Thomas Millroth tipsar:
Radka Toneff: Live in Hamburg (Odin NJ4044-2)
Hon dog 1982, 30 år gammal, antagligen Nordens allra innerligaste röst, må vara jazz eller annat. Det har inte gått en dag utan att hon gjort sig påmind i minnet. Tre plattor hann hon med. När kommer en box med allt hon gjort?
Baby Dodds: Talking and Drum Solos (UMS/ALP241CD)
Trummisen Baby Dodds inspelad solo 1946. Rötter och mästerskap på en gång, det vet vi alla som lyssnat på bröderna Dodds grupper och King Olivers Creole Jazz Band. I Baby Dodds knä har de alla klättrat, Max Roach likaväl som Milford Graves.
Sabine Ercklentz &Andrea Neumann: Lalienation (Herbal International)
Mina djärva beundrade hjältinnor landstiger i konstiga dräkter på amerikanska Västkusten för att skapa ljudkonst av guds nåde, i ett stycke spelar de till och med överraskande bundet.
Evan Parker &Sten Sandell: Psalms (PSI)
Orgel och tenorsax i St Peters ljuvliga kyrkorum i Whitstable. Kärvt, svävande, ljudligt genialt, sällan har jag hört herrarna spela så hängivet och intensivt. De bevisar att styrkan sitter i öronen och inte i fingrarna.
Mark Charig, Keith Tippett, Ann Winter: Pipedream (Ogun)
Föregångare till Sandell-Parker är denna klassiska inspelning från 1977 i St Stephens, Bristol. Svävande trumpet med vassa vokalinslag över Tippets orgeldrömmar. Rummet vibrerar.
Jens Holmberg tipsar:
Robert Calvert: Lucky Leif And The Longships (United Artists)
Mångfacetterad och Eno-producerad konceptskiva från Hawkwinds frontfigur Robert Calvert. Skivan berättar hur den amerikanska kulturen förändrats om vikingarna koloniserat kontinenten. Bra eller dåligt? Avgör själva.
Radio People: S/T (Digitalis)
Sam Goldbergs debutplatta med nykosmiska utflykter i samma anda som Oneotrix Point Never och Emeralds.
Saigon Rock & Soul: Vietnamese Classic Tracks 68 -74 (Sublime Frequencies)
En språngbräda in i en fantastik värld av den Vietnamesiska rock, pop och soulmusiken som florerade mitt under det pågående Vietnamkriget.
Games: Everything Is Working 7" (Hippos in Tanks)
Sidoprojekt med Oneohtrix Point Never-Daniel som bjuder på mer härlig synthesizermusik. Kommer förövrigt en Games 12” i november på samma bolag.
Horseback: The Invisible Mountain (Aurora Borealis)
Horseback är ett soloprojekt från Jenks Miller som fokuserar på långsam dronande musik som nystas ut i långa Sabbathmantran.
Johan Redin tipsar:
Jani Christou: Enantiodromia, Anaparastasis III, m.fl. (Edition RZ)
Lika mästerlig som unik materialbaserad musik från Christous sista ”period” innan hans plötsliga bortgång i en bilolycka 1970.
George Coleman: Bongo Joe (Mississippi Records)
Efterlängtad nyutgåva av den svårfunna Arhoolie-pressningen på ett superintressant bolag. En man med endast en trumma (oljefat), en bluesstämma à la Beefheart och en humor utan like. Det här är riktigt udda och samtidigt riktigt bra, vilket vanligen är en sällsynt kombination.
Ian Glasper: The Day the Country Died: A History of Anarcho Punk 1980-1984 (Cherry Red Books)
Nej, det är inte någon skönt klingande prosa, men väl en bibel på nästa 500 sidor för oss som verkligen vill veta allt om band som Crass, Rudimentari Peni, Omega Tribe och The Mob.
George Harrasment: Masai Sleep Walking (Black Noise Records)
Bruno från The Homosexuals på solohumör anno 1983. Ett slags världsrekord i hur långt ifrån mainstream man kan komma med bara kassettbandspelare, gitarr och köksattiraljer.
Paal Nilssen-Love / Pupillo / Brötzmann: Roma (privat press)
En skiva som borde finnas på alla apotek. En säker auditiv propplösare närhelst hörselgångarna är igenslaggade. Brutalt!!
Magnus Nygren tipsar:
anbb: Ret Marut Handshake (Raster-Noton)
I oktober är det sagt att fullängdaren med Alva Noto och Blixa Bargeld ska komma. Tolvan som kom i våras lovar gott. Sylvass musik och angelägen sång.
The International Nothing: Less Action, Less Excitement, Less Everything (Ftarri)
På andra albumet har klarinettisterna Kai Fagaschinski och Michael Thieke återvänt till duoformatet. Ett bevis på att ett plus ett många gånger kan bli mer än två. Klara klanger som ibland blir rent elektroniskt laddade.
Dan Fröberg and Joachim Nordwall: Play Rönnells antikvariat (Håll Tjäften)
Fröberg och Nordwall har ljudligt fångat spökena på Rönnells antikvariat i Stockholm. Nordwall dronar mörkt och bra, medan Fröberg håller sig till mer av collage med röster, böcker och händelser på antikvariatet. Svinigt snygg vinylskiva dessutom!
Chris Abrahams: Play Scar (Room40)
The Necks-pianisten Chris Abrahams på soloäventyr med olika klaviaturer, men även med gitarr. Mycket fina ljudliga landskap. Det känns som att han tar musiken vidare.
Jana Winderen: Energy Fields (Touch)
Jag missade denna lite när den kom tidigare i år. Det finns en djup spänning i hennes hydrofoninspelningar under vatten i Barnets Hav, Grönland och Norge. Hur mycket hon iscensätter vet jag inte riktigt, men visst är det en långsam form av storytelling.
Sven Rånlund tipsar:
Omar Souleyman (konsert)
Syriens nomadiserade technokung hedrade Göteborg häromveckan på Kolonis satellitscen i forna sockerbruk på haket Hey It’s Enrico Pallazzo!. En happyhappykväll med självaste Arafat på sång, Jimmy Page på saz och Paganini på slirigt kitschiga Korgsyntar. Svetten av tokdansen har inte torkat.
Lise-Lotte Norelius: Blush (cd-r)
Ensemblen Su-En Butohs senaste föreställning Blush lever av Lise-Lotte Norelius form- och detaljsäkra musik. Lysande live, enastående bra också på hemgjord skiva som förtjänar ordentligt släpp.
Faust: Faust Is Last (Klangbad)
En ny dubbel av Faust som är gruppens sista? Jo tjena. Eftersom basisten Jean-Herve Peron inte ingår här utan har sitt eget ”Faust”, finns alltid utsikten att fredstrummorna en gång ska ljuda och krautens subversivaste grupp än en gång ska sammanstråla. Här stökas det, om än lite för schematiskt.
Mammas Nya Kille (radio, p3)
Klungan är tillbaka, äntligen. Och 3 november släpps deras Ingen bor i skogen på dvd. Skämtfria humorns försvarare, bäst sedan Tårtan.
The Thing with Otomo Yoshihide : Shinjuku Crawl (Smalltown Superjazzz)
I oktober spelar trion plus gitarristen Yoshihide på Nefertiti. I hörlurarna står jag redan längst fram.
PM Jönsson tipsar:
Rob Young: Electric Eden, Unearthing Britain´s Visionary Music (bok) (Faber & Faber)
Lysande bok om brittisk folkmusik och folkrock, men som även tar ett större grepp och drar paralleller med film, litteratur och kulturhistoria.
Fonotopia [http://fonotopiaradio.wordpress.com] (radio/podcast)
Resor i musikhistorien med Ian Nagoski som ledsagare. Fantastisk musik och intressanta historier. Det finns både längre tematiska program och kortare inslag som kretsar kring en låt eller en artist.
Wildbirds & Peacedrums: Rivers (Leaf)
Två ep-skivor nu i ett och samma paket. Mariam Wallentin sjunger fantastiskt och den isländska kören är som strimmor av ljus.
Kemialliset Ystävät: Ullakkopalo (Fonal)
Finsk surrealism med Jan Anderzén & vänner. Som att stiga in i en annan värld och förundras av melodifragment och lockande ljud. Skitsnyggt konvolut och cd-häfte dessutom. Allt hänger ihop.
Ensemble Economique: Standing Still, Facing Forward (Amish)
Ena halvan av Starving Weirdos går in i dronelandskap, drömmer om Angkor Wat och jag vet inte om det är fåglar utanför fönstret eller i musiken. Öronen spetsas.
Juni 2010.
Jens Holmberg tipsar:
Green River: Dry As A Bone / Rehab Doll (Sub Pop)
80-tals Proto-grunge på Sub Pop med folk från Mudhoney. Väl värt att upptäcka på nytt.
Lloyd McNeill: Treasures (Baobab)
Flöjtvirtuosen Lloyd McNeill bjuder på en underbar spirituell jazzresa, starkt influerad av Brasilien.
Koes Bersaudara: s/t (Sublime Frequencies)
Sublime Frequencies fortsätter att gräva i arkiven och lyfter fram häftig garagerock från Indonesien. Brötiga gitarrer, skräning sång och poprefränger med härlig lo-fi-känsla.
Dara Puspita 1966-1968 (Sublime Frequencies)
Ännu ett Indonesiskt fynd. Tjejerna i Garagebandet Dara Puspita (Flower Girls) var extremt populära i landet under 60-talet och tack vare SF får nu världen uppleva deras musik på nytt.
Master Musicians of Bukkake: Totem One (Conspiracy)
Seattlekollektivet Master Musicians of Bukkake var nyligen på GAS-festivalen i Göteborg. Deras musik kan beskrivas som en blandning av Sun City Girls-rock och doom. Bandets new Age-flum och metal funkar oväntat bra tillsammans.
PM Jönsson tipsar:
Konono No.1: Assume Crash Position (Crammed Disc)
Nya studioalbumet med det osannolikt svängiga Kinshasabandet är mer producerad än Congotronics-plattan, gästmusiker dyker upp, fler instrument, men det är fortfarande likembe (tumpianon) som dominerar soundet. Lysande!
Rangda: False Flag (Drag City)
Supertrion Richard Bishop, Ben Chasny och Chris Corsano bjuder på Sabbath-riff, meditationer, freak-out-rock, och gnistrande gitarrspel.
Pomegranates: Persian Pop, Funk, Folk and Psych of the 60´s and 70´s (Finders Keepers)
Intressant dokumentation över persisk pop innan den islamistiska revolutionen. Mycket funk och soul, men även lyriska, småpsykedeliska ballader.
Oren Ambarchi/Keijo Haino/Jim O´Rourke: Tima Formosa (Black Truffle)
Mörk, mystisk musik med stor densitet. Tre mästare i arbete. Ett mycket lyckat samarbete.
Ghédalia Tazartès, Diasporas (Alga Marghen)
Ghédalia Tazartès debutalbum, från 1979, som precis som flera andra av hans skivor släppts på nytt av suveräna Alga Marghen. Musik som inte låter som någonting annat.
Thomas Millroth tipsar:
Annette Krebs, Taku Unami, Motubachii (Erstwhile)
Lyhörd Annette Krebs med gitarren på bordet i en röra av sladdar och småprylar. Vad gäller omdefinition av instrumentet: She is the queen of them all! Få klår henne i denna allt vanligare genre. Ingen skulle bättre än hon kunna stämma in i Carl Fredrik Reuterswärds "Låt ert uppträdande överraska er - eller ni det."
Ap´strophe, Corgroc (Another timbre)
Ferran Fages och Dimitra Lazaridou Chatzigoga i at:s gitarrserie överraskar med en sprakande ljudresa. Fokus på impron i Barcelona.
Martine Altenburger, John Russell, Duet (Another timbre)
Brittimproveteranen John Russell tillsammans med franska cellisten Martine Altenburger visar att mycket återstår att utvinna ur instrumenten med konventionell (nåja!) teknik. Ännu ett hett nummer i at:s gitarrserie.
Christmann-Gustafsson-Lovens, Trio (FMP)
Klassikervarning! Relative nykomlingen Mats Gustafsson 1994 tillsammans med två av fria improns stora kreatörer Günter Christmann och Paul Lovens, ett möte det slår gnistor i. Tillsammans visar de styrkan i antydandets konst. En musik som brinner utan att bränna vid.
Peter Brötzmann Chicago Tentet+1, 3 Nights in Oslo (Smalltown Superjazzz)
Vacker box med fem CD. Många ger ut åtskilliga CD dessa dagar. Peter Brötzmann är en av de få som håller för den lanseringen. Snart 50 år i branschen är han fortfarande en av improns vitalaste aktörer. Lyssnaren belönas oavbrutet av nya ingångar, musikslingor som försöker fånga stämningar och känslor. Totalt orädd och fullständigt oinställsam.
Magnus Nygren tipsar:
Angles: Epilectical West – Live in Coimbra (Clean Feed)
Saxofonisten Martin Küchens Angles nya skiva är superb. I grunden ganska grovkornig men melodisk jazz, men alltid med inbyggda överraskningar. Lyssna exempelvis på det repetitiva inslaget på Pygmi! Hypnotiskt.
Blandade artister: The Very Best of Éthiopiques (Union square/Manteca)
1969 till 1978 skapades fantastisk musik i Etiopien som bland annat presenterats i den serie om 25 cd-album denna dubbel är en samling av. Sväng av jazz, soul och pop i egensinnigt utförande. En del är makalöst bra.
AMM: Sounding Music (Matchless)
Klassiska AMM i ny inspelning från förra året. Intensiv lågmäldhet i dess absolutt bästa form. Pianisten John Tilbury och slagverkaren Eddie Prévost får fint sällskap av saxofonisten John Butcher, cellisten Ute Kanngiesser och pianisten med mera Christian Wolff.
Kege Snö: Keijsaren gripen efter strid på Barnö (Umlaut)
Mycket bra jazzskiva från fyra spännande musiker: Roland Keijser på sax, Niklas Barnö på trumpet, Joel Grip på bas och Raymond Strid på trummor. Trippande, torrt och välspelat där jag många gånger hör arvet efter Don Cherry.
Roll the Dice (Digitalis)
Svensk duo som tränger in i syntens analoga ljudbilder på ett mycket glädjande sätt. Minimalism och kraut i kanonblandning. Jag såg tyvärr bara slutet av deras konsert på Volt i Uppsala, men det var fantastsikt intensivt.
Johan Redin tipsar:
Talking Heads: ”Born Under Punches”
Fullkomligt enastående liveversion av denna Brian-Eno-studioskulptur till låt från mästerverket Remain in Light. Här från italienska televisionen 1980.
Stock11.de (Naivsuper nasu015)
Fantastisk CD med stycken av verkligen utforskande yngre kompositörer: Michael Maierhof, Maximilian Marcoll, Martin Schüttler, Hannes Seidl; framförda av Daniel Gloger (sång), Jessica Rona (Viola), Sebastian Berweck (piano). A challenge…
Werner Klüppelholz: Mauricio Kagel 1970-1980 (DuMont)
Tillsammans med Dieter Schnebels föregångare på samma förlag är denna bok en guldgruva för att förstå hur konstmusiken kan bli scenkonst utan att vara vare sig teater eller opera. Med fantastiskt bildmaterial.
Rhodri Davies/Gregory Büttner: 3 Harp Treatments (Anthropometrics)
Tre harpstycken av Davies processade, modulerade, förintade och återställda av en lyhörd Büttner. Akustik blir elektroakustik på ett lika lyckat som magiskt sätt.
Martin Küchen: The Lie and the Orphanage (Mathka)
Solo-cd inmonterad i vackert gammalt hederligt 7”-format. Küchen når hjärtat omedelbart med sin fenomenala polyfona närvaro. Rasande vackert.
April 2010.
Jens Holmberg tipsar:
Akira Ishikawa & Count Bufallo: Uganda (Tiliqua)
Spännande musik från den Japanska underjorden anno 1972. Gitarrguden Kimio Mizutani bombar på med wah-wah medan trummorna smattrar fram afrikanska rytmer. En kulturkrock som faktiskt fungerar alldeles utmärkt.
Charanjit Singh - Ten ragas to a disco beat (Bombay Connection)
Grym proto-techno från Bollywood. Hur låter det? Någon har beskrivit det som Aphex Twins Analord transporterad till 80-talets Mombai. Kunde inte sagt det bättre själv - acid!
Omar Khorshid and His Guitar - Rhythms From The Orient ()
Precis som Martin väntar jag på Guitar El Chark-skivan på Sublime Frequencies. Omar Khorshid är arabvärldens svar på Dick Dale och denna lysande platta från 1974 (som delvis utgör Gutiar El Chark-samlingen) blandar oudformade melodier med moogsynthar och 50-talsinspirerat surfsväng.
V /A: Eastern Standard Time (Weltraum)
Ännu mer musik från 1960/1970-talets Egypten, Pakistan, Indien, Turkiet, Japan och Libanon. Hypnotiska magdanser, psykedelisk surfgitarr, funkrytmer, vilda orgeltrippar och orientaliska beats. Förutom Omar Khorshid möter vi här Naushad, Baligh Hamdy, Takeshi Terauchi, Sohail Rana för att nämna några.
Victor Uwaifo: Guitar Boy Superstar 1970-1976
19 låtar från första halvan av 1970-talet då Victor Uwaifo precis återvänt hem till till Benin City efter 13 år i Lagos och turnerande i Europa och USA. Här följer sedan en kreativ period i hans skapande, där Nigerianska Ekassarytmer blandas med Europeisk pop och amerikans soul till ett musikaliskt potpurri.
PM Jönsson tipsar:
Excavated Shellac (blogg)
Jonathan Ward heter skivsamlaren bakom den här fantastiska bloggen som koncentrerar sig på stenkakor från jordens alla hörn. Snart kommer det dessutom en samling, Strings, på vinyl, via Dust-To-Digital, och i höst en box + bok med afrikanskt tema.
Khamis El Fino Ali: Music for the Classical Oud (Smithsonian Folkways)
Jag har lyssnat mycket på godbitar ur Folkways enorma katalog på sistone. Som den här skivan, från 1964, med en oudmästare från Egypten.
Correction: Two Nights in April (Ayler)
Lysande pianotriojazz med pianisten Sebastian Bergström i spetsen. Minst lika bra som debutplattan. Det händer spännande saker hela tiden.
Yellow Swans: Going Places (Type)
Yellow Swans splittrades häromåret, men först i vår kommer svanesången. Mer producerat än tidigare skivor jag har hört med dem, men de subtila noisevågorna har en mäktig kraft.
I Remember Syria (Sublime Frequencies)
Den självklara fortsättningen för alla som diggar Sublime Frequencies skivor med Omar Souleyman. Kom för några år sedan. Den lyssnar jag på i väntan på att senaste SF-släppet, dubbelvinyl med Omar Khorshid, landar i min hand om någon vecka.
Thomas Millroth tipsar:
Mats Gustafsson, Poschslides/Pierre Bastien, Among The Skulls (7” i 100 ex)
Konceptuellt hemligt Berlinbolag ger ut Gustafsson som bäst: det handlar om att kröka andedräkten och reflektera över egna hemliga vägar, och våga stå med bråddjup under tårna.
Pascal Battus, Christine Sehnaoui Abdelnour, Ichnites (Potlatch P110)
Sehnaoui snurrar runt ljuden med allt hetare andedräkt. Och Battus håller balansen med sina snurrande objekt.
Sound Art III-IV, The Swedish Scene (Svensk Musik Info DVD 08 & 09)
Välkommen fortsättning på denna översikt, nu med Liv Strand, Anna Linder, Johannes Helldén, Christine Ödlund och fler.
Arc, Sylvia Hallett, Danny Kingshill, Gus Garside, The pursuit of happiness (Emanem 5005)
Violin, cello, bas i improvisationens äventyrsland i 22 år nu. De blir bara bättre och tätare.
Small Flowers Crack Concrete, Hide and Seek (Firsttakerecordings)
Jag är helt fångad av Erika Roséns röst fylld av romantisk misstro, som laddar samtidigt avvaktande och påstridig rock.
Tobias Norström tipsar:
Eluvium - Similes (Temporary Residence Limited)
Matthew Cooper är tillbaka med ett nytt album och ett nytt sound. Här blandas Eluviumtypiska produktioner med sång, poppigare element och en hel del nedtonad ambient.
Andrew Thomas - Between Buildings & Trees (Kompakt)
Thomas första album på sju år är bland det bästa ambientgenren har att erbjuda 2010. Suggestivt, vackert och väldigt genomarbetat.
Fenn O'Berg - In Stereo (Editions Mego)
Äntligen nytt material med denna drömtrio bestående av Fennesz, Jim O'Rourke och Peter Rehberg. Resultatet är måhända inte lika bländande som på "Magic & Return" men befinner sig fortfarande på en mycket hög nivå.
Sylvain Chauveau - Singular Forms (Sometimes Repeated) (Type)
Finstämt som vanligt från Chauveau men här även i intressant symbios med sång på ett vis som för tankarna till David Sylvian.
Emily Howell (http://www.miller-mccune.com/culture-society/triumph-of-the-cyborg-composer-8507/)
David Cope har konstruerat ett datorprogram som klarar av att komponera klassiska och moderna mästerverk endast genom att samla information från musikhistorien. Projektet väcker givetvis en hel debatt i och med att vissa hävdar att den skapande mänskliga skälen bryts ner till några rader av datakod. Resultatet är i vilket fall som helst både tankeväckande och riktigt vackert.
Magnus Nygren tipsar
Paul Bley: In Haarlem, Blood (Freedom/King)
Äntligen har jag fått tag i denna fina Paul Bley-skiva med Mark Levinson på bas och Barry Altschul på trummor. Inspelad i Holland 1966 med två sidlånga (vinylen alltså) låtar. Ganska ovanligt med så långa låtar för Bley under den här tiden.
Keith Tippett’s Ark: Frames, Music for an Imaginary Film (dubbel-lp på Ogun)
De brittiska frijazzarna hade en förkärlek för storbandssättning under 1970-talet. Som är på Frames som Tippett spelade in 1978 med ett band med sammanlagt 22 musiker, däribland Maggie Nicols, Trevor Watts, Peter Kowald, Louis Moholo. En underbar skiva!
Dan Fröberg: At dawn we all fall down the stairs (Ideal)
En oerhört skarp inspelning av Dan Fröberg med glasinstrument. Mångbottnad men samtidigt minimalistiskt framtoning. Musik av mycket hög klass – så distinkt, så koncentrerad.
Dafeldecker, Kurzmann, Tilbury, Wishart (Mikroton)
Detta är den tredje skivan som kretsar kring Werner Dafeldecker och Christoph Kurzmann. Denna gången med pianisten John Tilbury och Stevie Wishart på vevlira, eller hurdy gurdy som det heter på engelska. Vevlirans skavande droner står sig väl mot dessa reduktionens mästare.
Correction: Two Night in April (Ayler Records)
Denna trio fortsätter att imponera. Här på deras egentliga debut, den förra var enbart nedladdningsbar, är det lika mycket bebop som abstrakt improvisation. Och ja, världen behöver ännu en pianotrio!
Johan Redin tipsar
Trondheim Jazz Orchestra: Stems and Cages (MNJ Records)
Det är något speciellt med Norge och storbandsformat, här under ledning av Kim Myhr. Den episka ”Fields of fertility” räddar vilken dag som helst.
Astrid Göransson: Mitt liv mellan jord och himmel, Västerås konstmuseum (20 mars - 9 maj 2010)
Lekfullhet med ett politiskt allvar i rösten. Riktig bra. Stackars dom som inte får se.
Erik Nylanders Orkester: A Festa Vale Tudo (Parallell)
Norbergs stolthet Erik Nylander befinner sig i Norge och slår till med en intressant blandning av hårda toner, jazz, impro, elektronik och en imponerande röstkonst av Hanna Gjermundrød.
Mandingo Griot Society With Don Cherry (Flying Fish)
Jisses vilket Myrornafynd! Hank (Hamid) Drake tillsammans med meisterpercussionisten Adam Rudolph och Kora-spelaren Jali Foday Musa Suso på en debutskiva från 1978. Africa!
Christine Sehnaoui Abdelnour / Pascal Battus: Ichnites (Potlatch)
Lika obeskrivlig som briljant skiva. Det är inte bara en hyllning till den pneumatiska ljudbilden, här händer verkligen något nytt!
Mars 2010.
Jens Holmberg tipsar:
V/A: Brazilian Guitar Fuzz Bananas (Tropicalia In Furs Records)
Tung samlig med 45-varsnuggets från Tropicalians hemland Brasilien. Skivan bjuder på det bästa av den funkiga psykedlian som florerade i landet under åren 1967 – 1976.
The Units: History of the Units (Community Library)
The Units var ett av de första banden i vågen av amerikanska elektronsika new wave. Nu finns äntligen en återutgåvan som samlar ihop det bästa av deras humoristiska och sylvassa synthpunk.
Jack Rose: Luck in the Valley (Thrill Jockey)
Fin avskedsskiva från gitarrmaestro Jack Rose (som gick bort i december 2009). Fingerpicking, jug-band-takter och ragor i en sublim förening.
Darin Gray & Loren Connors: The Lost Mariner + At The Old Factory (Family vineyard)
Det är tio år sedan basisten Darian Gray och gitarristen Loren Connors debuterade tillsammans. Det anses som en av de allra finaste stunderna med Loren Conners, och nu finns den alltså återutgiven på en fin LP (plus en live 7”). Förstås ett nödvändigt köp.
Bill Orcutt: A New Way To Pay Old Debts (Palilalia Records)
Maxade soloimprovisationer på gitarr från Bill Orcutt, ex Harry Pussy. Han blandar stilar och spelar högljutt och vilt – låter garanterat inte som någon annan gitarrist du hört tidigare.
PM Jönsson tipsar:
Joanna Newsom: Have One On Me (Drag City)
18 låtar. Två timmar musik. Joanna Newsom har utvecklats som sångerska, har ett fantastiskt driv i berättandet, och är en av vår tids mest fascinerande artister överhuvudtaget.
Jack Rose: Luck in the Valley (Thrill Jockey)
Ledsamt att lyssna. Det här blev ju Jack Rose sista skiva. Men han var i toppform, blandar ragor, jug-musik, blues och spelar gitarr som få andra.
Dan Fröberg: The Existence of Do-Ti-La-So-Fa-Mi-Re-Do is Everything/At Dawn We All Fall Down the Stairs (iDEAL)
Två nya skivor med glasinstrument, miljöljud och barockorgel. Mycket drone - men i Dan Fröbergs ljudvärld finns alltid oväntade öppningar.
Dolphins Into the Future: The Music of Belief (Release The Bats)
New Age, på ett nytt sätt. Belgaren Lieven Martens blandar delfinljud, elektroniska signaler och melodier lika långsamma som en krabbas dans på havsbottnen.
135 Grand Street New York 1979 – A Film by Ericka Beckman (Soul Jazz)
Mycket har skrivit om No Wave-scenen. Men hur var det? Den här filmen visar ett antal band live i ett New York-loft. Grym musik med bland annat Ut, Theoretical Girls och Youth in Asia.
Thomas Millroth tipsar:
Swedish Azz, Jazz på svenska (Not Two MW 815-1)
Jag vet! Ett oförlåtligt brott eftersom jag skrivit baksidestexten på den vackra 11" (!)-vinylen. Men Mats Gustafsson, Per Åke Holmlander & Co tolkar Gullin och Werner som de medelålders friformgudar de ju är. Och har just spritt budskapet i en serie fantastiska konserter.
Peter Brötzmann Quartet, Lila Eule No 1 (Stop Smiling 34)
En vinylsjua av arkeologiskt intresse från 1965 med Gerd Panzer på trummor. Atavistisk friform i koltåldern.
Moneyisgod, M.A.R.K.Z (HCBrecords HCB 027)
Japansk garagepostpunknoise som tar i så brallorna spricker med övertygande dystopier. En röst som låter som sönderrostad järnplåt väcker varma känslor av medlidande och melankoli. Emo för noisfans!
John Tilbury, Lost Daylight (Anothertimbre AT10)
Sensationella tolkningar av den bortglömde minimalisten Terry Jennings och på köpet en av de bästa tolkningarna av Cage på länge.
Magda Mayas, Heartland (Anothertimbre at25)
Innerpianospelaren Magda Mayas lyfter den fåtoniga lågmälda berlinscenen ännu ett snäpp med sin energiska uppfattning av pianots rika klangvärld. Ett pianoalbum som borde platsa i friformens hall of fame bredvid Andrea Neumann.
Tobias Norström tipsar:
Pantha du Prince: Black Noise
Tyska Hendrik Webers uppföljare till den hyllade fullängdaren "The Bliss" från 2007. Och här tas, på gott och ont, de minimalistiska technosvängarna ut rejält med både indieeliten som gäster och förbryllande ljudproduktioner.
Kyle Bobby Dunn: A Young Persons Guide to Kyle Bobby Dunn
2010:s bästa drones hittills är egentligen ett nysläpp från 2009. Fem stycken låtar från ett mp3-släpp har här expanderats till en underbar dubbel-cd med Kning Disk-bekanta Kyle Bobby Dunn. Lika intressant som mångbottnat och vackert.
Danny Paul Grody: Fountain (Root Strata)
En både bländande och enformig utflykt på den akustiska gitarrens experimentella horisonter.
Leyland Kirby: Sadly, The Future Is No Longer What It Was (History Always Favours The Winners)
Denna box av sex LPs är kanske mer intressant som ren artefakt att begrunda och pryda skivhyllan med. För detta är inte bara en samling suggererande stycken musik utan även bland den vackrast förpackade musik jag sett på senare år.
Loscil: Endless Falls (Kranky)
Alltid intressanta Scott Morgan är för första gången på fyra år tillbaka hos Kranky och återvänder således till ett samarbete som resulterat i flertalet intressanta produktioner. Kanske inte något direkt banbrytande denna gång, men fortfarande både vackra och ständigt sökande drones och experiment.
Johan Redin tipsar
Christophe Desjardins: Alto / Multiples (Aeon)
Tillsammans med skivan Voix d’alto bildar denna dubbelcd en formidabel uppvisning av violans klangfärger. Enastående musik.
Nina de Heney / Charlotte Hug / Christian Jormin: Acoustic Electronics (LJ Records)
Återigen viola, fast radikalt annorlunda och spelad av Hug tillsammans med de svenska vännerna de Heney och Jormin. Lysande impro.
Kvad-dans från Färöarna (Caprice)
Denna musik faller lätt in under realdefinitionen av monotoni. Ingen jädra ”kultplatta” utan riktigt bra i små doser. Ytterst egendomligt att den klarat sig från Stapletons NWW-list.
Francisco Lopéz: Through The Looking-Glass (Kairos)
En retrospektiv box med 5 cd för ett humant pris. En perfekt ingång till entomologen Lopéz sonogeografi som bör avnjutas liggandes på golvet, med hög volym och i totalt mörker.
Jonny Axelsson: Plays Kevin Volans & Rodney Sherman (japr001)
Några minuters slagverk per dag håller familjen borta. Har man inga burkar själv är det bara att köpa denna. Perfekt avmätning mellan klanger och pukor. Video medföljer.
Sven Rånlund tipsar svenskt
The Knife: Tomorrow, In A Year (Rabid)
Andres Lokko dissade The Knifes electroopera om Charles Darwin för att den inte lät – The Knife. Mjaha. Med intresse för musik utanför kartan framstår ”Tomorrow, In A Year” snarare som bland det mest spännande som producerats för experimentell musikteater. Dramatiskt även på skiva.
Dan Fröberg: The Existence of Do-Ti-La-So-Fa-Mi-Re-Do is Everything/At Dawn We All Fall Down the Stairs (iDEAL)
Dan Fröbergs musik kan ha den effekten att fötterna lättar och vrider verkligheten några knäpp. På hans två nya skivor landar man liksom samtidigt i EMS-studion och på Kommunala Musikskolan. Drone i många nyanser, baklängesröster, ljud från barockorgel, glas, natur.
Jerry Johansson Octet: Circles And Changes (KningDisk)
Sitaristen Jerry Johansson har pausat ragan och skrivit jazzmusik för elgitarr och maffigt brass. Han kan sin svenska jazzhistoria, Lars Gullin och Jan Johansson flimrar förbi i arrangemangen, men här ges också utrymme för repetition och hederlig progg. Som delade Himalaya och Kebenkaise samma bergskedja.
The Peärls Before Swïne Experience: Debris Reassembled (Phono Suecia)
Svinens beställningsverksamhet av drygt femminuterslånga låtar är en institution i svenskt konstmusikliv. De åtta nyskrivna verken för violin, cello, piano och flöjt flirtar inte med trender utan visar den gamla kammardörren som den numera är – full av europeiska kvistar, knaster och noise.
BJ Nilsen: The Invisible City (Touch)
Benny Nilsens senaste skiva är hans bästa, konstaterar jag återigen. Små ljud av tåg och träd och kaffekannor blir stor musik i världsklass. Bör avlyssnas på mycket hög volym, gärna i hörlurar. Katedral eller monumental grotta duger också.
Februari 2010.
Jens Holmberg tipsar:
MV&EE – Barn Nova LP (Ecstatic Peace)
Makarna Matt Valentine och Erika Elder är tillbaka med mer
neo-psykedelia. Det är en stadig mix av Jerry Garcia, Ravi Shankar, Neil Young, and Sun Ra – på en och samma gång.
Sundburned – A LP (Ecstatic Peace)
Sunburned fortsätter sitt samarbete med Kieran Hebden (Four Tet) och resultatet fascinerar. Sunburned skruvade och psykedeliska musiken strömmar rakt genom Kieran Hebdens kretskort och kommer spänstig elektrisk musik med rytm.
Steve Moore – Fever Dream 10” (Mexican Summer)
Mexican Summer-etiketten har haft den goda smaken att ge ut Steve Moores Fever Dream/30 000 feet Deep med elektrokosmisk musik. Eftersom Moore till vardags utgör ena halvan av duon Zombi finns även här undertoner av italiensk skräckfilmsromantik.
Egypt – s/t (Meteor City)
Egypt är ett obskyrt och nu upplöst doomband från North Dakota.Tung Doom/stoner med hypnotiska dimensioner och stark sång. Ibland behövs det inte mer än så för att hamna I kosmos.
Ikons – Ikons (Service)
Efter vår senaste SOM5-listning fick PM Jönsson in mig på att lyssna på Ikons. Göteborgsbandet krautiga och elektroniska rock känns både unik och omedelbart nödvändig. Frågan är om det inte är en skiva som hamnar högt på 2010-årslistan.
PM Jönsson tipsar:
Richard Skelton: Landings (Type)
Tillvaron stannar upp när Richard Skelton via stråkar, gitarr och miljöinspelningar beskriver landskapen omkring sig, hedarna i Lancashire, nordvästra England.
Paavo: Cançó del Paó (Found You Recordings)
Sofia Jernberg och Cecilia Perssons musik öppnar upp många dörrar på Paavos andra album som tar sig från modern, nyfiken jazz till såväl medeltida klanger som freeformvisa.
Sofia Jernberg/Lene Grenager: Crochet (Olof Bright)
En röst. En cello. Men i duons improvisationer ryms de mest märkvärdiga ljud och klanger. Jag hör nya saker varje gång jag lyssnar.
BJ Nilsen: The Invisible City (Touch)
En kall värld. Feberdrömmar. Jag tar mig in i den osynliga staden och kan inte komma därifrån.
Chicago Underground Duo: Boca Negra (Thrill Jockey)
Rob Mazurek och Chad Taylor är lika lekfulla som oförutsägbara i ännu en stark skiva från Chicago Underground-projektet. Jazz som tittar in i framtiden.
Thomas Millroth tipsar:
Mathias Kristersson, In/Out (Excerpt) (Treffpunkt)
Text- och ljudkonst på hög repetitiv nivå, som effektivt böjer språket till största möjliga osäkerhet.
Experimental Music from the Cornflower Fields of Östergötland, (Rev/Vega Rec)
Det är sant: Pär Thörn, Leif Elggren, Sten Sandell, PH Wallin m.fl. på denna oumbärliga dubbel-CD.
Klingt.org, 10 Jahre Bessere Farben (Mikroton)
Den experimentella scenen i Wien i översikt, där inlånade spelare kirrar biffen.
Activity Center, Lohn & Brot (absinth)
Michael Renkel och Burkhard Beins var med och nyupptäckte de akustiska instrumenten för 20 år sedan, och är inte klara än.
The King of Herrings (jedso records)
David Stackenäs, Joe Williamson, Phil Durrant blandar akustiskt och elektroniskt till ett frätande syrabad.
Tobias Norström tipsar:
Ólafur Arnalds: Dyad 1909 (Erased Tapes)
Islänningen Ólafur Arnalds följer här upp 2008 års succé-ep Variations Of Static med en än mer fascinerande fullängdare. Djuplodande motiv av stråkar och pianon resulterar i en lika imponerande som välproducerad
bredd.
Nils Frahm: Wintermusik (Erased Tapes)
En lågmäld liten pärla i pianofotspåren av exempelvis Goldmund. En halvtimme skönhet väl värd att lyssnas till om och om igen.
Minamo: Duree (12k)
Mångfacetterade, intressanta och improviserade kompositioner (dock till viss del redigerade i efterhand), producerade av denna japanska electroakustiska kvart med Keiichi Sugimoto i spetsen.
William Basinski – Vivian & Ondine (2062)
Basinski är tillbaka med ytterligare ett verk i serien av manipulerade kassett loopar, som vanligt suggestivt och otroligt stilsäkert.
Richard Skelton – Landings (Type)
En romantisk mix av naturromantik och ödesmättade stråkar visar att Richard Skeltons hyllade debut (under eget namn), Marking Time, knappast var någon sinkadus.
Magnus Nygren tipsar:
The Godforgottens: Never forgotten, Always remembered (Clean Feed)
Sten Sandell på hammondorgel tillsammans med sin trio och Magnus Broo. Underbart!
Sten Sandell live på Fylkingen
Sandell ligger på topp även solo. Med en oerhörd musikalitet låter han hela pianot tala under sin solokonsert på Fylkingen i slutet av januari.
Ben Watson: Derek Bailey and the Story of Free Improvisation (bok)
Spännande läsning om den egensinnige Bailey och uppkomsten av improvisationsmusiken. Ben Watson visar hur det sällan bara finns en sanning om hur historien ser ut.
Joe Williamson: Joe Williamson (Jedso)
Den numera stockholmsbaserade basisten Joe Williamson är omöjlig att placera. Det visar han på denna soloskiva där han går i den expressiva musikens tjänst.
Paavo: Canco del Pao (Found You Recordings)
Jag charmas av hur Paavo lyfter in en mängd influenser utan att få ett spretigt sound. Tvärtom hålls det samman på ett mycket övertygande sätt.
Sven Rånlund tipsar:
Four Tet: There Is Love in You (Domino/Playground)
Kieran Hebdens soloprojekt Four Tet betyder alltid dansant electronica med små medel och varje skiva önskar jag var bara lite, lite bättre. Också nu. Höga förväntningar på en underbar musiker.
Broadcast & The Focus Group: Investigate Witch Cults of the Radio Age (Warp)
Årets-bästa-skiva enligt The Wire, och det är inget oävet val. Broadcasts popkänsla med Julian House a k a The Focus Group som tillfört ett psykedeliskt element, fast på engelskt vis med stora koppar te istället för lsd.
Fred Frith: Nowhere, Sideshow, Thin Air (ReR Megacorp)
Dansmusik av det konstnärliga slaget. Här Frith på olika gitarrer i samarbete med violinisten Carla Kihlstedt, melodisk folkprogressive med drag från hans tid i Henry Cow.
Peter Broderick & Machinefabriek: Blank Grey Canvas Sky (Fang Bomb)
Det börjar bli trångt i genren minimalistisk, melankoliskt piano med tillhörande liveelektronik, men än går jag i däck för vacker musik som Brodericks & Machinefabrieks. Enligt sina småskurna mått - en bedårande skiva.
Fever Ray: Prisceremoni på P3 Guld
Att säga fuck you med snajs och behålla integriteten och samtidigt ta emot pris ur drakens gap - det krävs en jäkligt envis solitär till det. Karin Dreijer i röd halvkroppsburqa och läskig monstermask har väckt radikala svallvågor långt bort i världen. Hennes ställningstagande gjorde mig för en gångs skull stolt för att vara svensk.
Januari 2010.
Jens Holmberg tipsar:
The WIRE Primers: A Guide to Modern Music (Verso)
Utvalda primer-texter från Wire samlade i en fin bok. Jag läser och sedan lyssnar jag.
Y-pants (Periodic Document)
Samling med den okonventionella punk/no-wave-trion Y-pants. I deras musik är både leksakspiano och ukulele vardag.
Lloyd Miller: A Lifetime in Oriental Jazz (Jazzman)
Dr Lloyd Miller var en upptäcktsresande i musik och blandade det bästa från öst och väst. Lysande!
Stellar Om Source: Rise in Planes (Black Dirt)
Analog och neo-kosmisk musik från visionären Christelle Guald.
The Lounge Lizards: S/T (EG)
Debutplatta med Jarmusch-skådisen, tillika saxofonisten, John Luries "fake-jazz"-band. Med musiker som Arto Lindsay och Anton Flier i sättningen blir det stundtals magiskt.
PM Jönsson tipsar:
Cheikha Remitti: Les Racines du Rai (Buda Musique)
Sångerska från Algeriet som dog 2006, 83 år gammal. Fantastisk skiva, malande, superrytmisk, hypnotisk ur-rai.
Animal Collective: Fall Be Kind (Domino)
Fem nya låtar som får världen att snurra lite snabbare. Från Grateful Dead-sampling till kalejdoskopisk pop och typisk AC-psykedelia.
Josephine Foster: Graphic as a Star (Fire)
Emily Dickinson-dikter får nytt liv via Josephine Fosters märkvärdiga röst. Lysande!
Ikons: Ikons (Service)
Efterlängtad debutplatta med Göteborgsband som hamnar någonstans mittemellan Silverbullit och Audionom. Kraut, postpunk och shoegazing smälter samman.
Skog och Dal: Skogar, Berg och Dal (Bombax Bombax)
Förunderliga möten av klanger, rytmer och melodier när Skogens kammarimprovisation möter Anders Dahls ljudvärld.
Thomas Millroth tipsar:
Kaoru Abe: What Beyond (King Harvest)
Solosax från 1972 av Japans självlysande svar på Frippe Nordström.
Dead Black Arms: Hands of Elijah (kassett Peyote Tapes)
Dansk romantisk noise av Claus Haxholm.
Gino Robair/Birgit Ulher: Blips and Ifs (Rastascan)
Trumpet och elektricitet.
Ken Vandermark: Resonance (Box 10 CD not Two Records)
Fantastisk frijazz.
Ur Gunnar Ekelöfs Boksamling (katalog med CD, Antikvariat Hundörat)
Pianostycken komponerade av poeten 1929.
Magnus Nygren tipsar:
Anthony Braxton/Jöelle Léandre: Duo (Heidelberg Loppem) 2007 (Leo Records)
Två av improvisationsmusikens stora mästare i ett mycket sällsynt möte. Makalöst spännande musik.
Mapstation: The Africa Chamber (Scape)
Ny skiva med Stefan Schneiders Mapstation. De afrikanska influenserna gör sig påminda och är tydligare än de brukar. Bra album där gamle Kreidler-kompisen Thomas Klein trummar.
Clare Fischer: One – to get ready: Four ..... to – Go! (Revelation)
Låten Freeways är 16 minuter av tidig improviserad musik som är hur spännande som helst. Inspelad 1963!!!
Steve Lehman Octet: Travail, Transformation and Flow (Pi Recordings)
Altsaxofonisten Steve Lehman i täta arrangerade jazzlåtar med åttamannaband. Komponerat – improviserat. De båda formerna möts fint här.
Uwe Oberg, Christof Thewes, Michael Griener: Lacy Pool (Hatology)
Trio som tar sig an Steve Lacys musik med den udda sättningen trombon, piano och trummor. Trion för vidare Lacys musik på ett spännande sätt.
Johan Redin tipsar:
Radian: Chimeric (Thrill Jockey)
Radians unika sound och innovationsrikedom gör dem otvivelaktigt till en helt egen värdeskala för 10-talets vidareutveckling av mötet mellan electronica och improv.
Max Reger: Die großen Choral-Fantasien (Eurodisc)
Fantastisk 3-Lp box där Wilhelm Krumbachs orgel vadar fram i Regers underbart kontrapunktiska och dova koralfantasier. Framtidens musik!
Burton Greene: Burton Greene Quartet (ESP)
Varför talas det så sällan om Greene? Denna platta från 1966 med bl.a. Henry Grimes och Marion Brown sopar mattan och är helt enkelt lysande frijazz.
The Sealed Knot: And We Disappear (Another Timbre)
Burkhard Beins, Mark Wastell och Rhodri Davis tillsammans i en fulländad improviserad halvtimme.
Giant Size $1,57 (privatpress)
Hyperintressant intervjuskiva, den första i sitt slag, med up-and-coming New York-konstnärer från mars 1963 (Rauschenberg, Dine, Johns, George Brecht, Rosenquist m.fl.). Skivan pressades i en extremt liten upplaga och omslaget är inget mindre än Andy Warhols första screentryck, utfört tillsammans med Billy Klüver på golvet i the Factory.
Sven Rånlund tipsar:
Broadcast and the Focus Group: Investigate Witch Cults of the Radio Age (Warp)
Oemotståndligt flummig pop på ett radioljudkonstnärligt genuint sätt.
Skog och Dal: Skogar, Berg och Dal (Bombax Bombax)
Imponerande improvisation med Bombax All Stars, det vill säga akustiska Skogen och Anders Dahl med sin elektronik. En meditativ och dimmig musik, framförd med enorm omsorg för de oansenligaste ljud.
The Flaming Lips: The Dark Side of The Moon (Warner Bros)
Idén att spela in den här plattan på nytt är knäpp, men jag gillar resultatet, tossigt också det. Boogie, fuzz, vocoder, Peaches och Henry Rollins på sång. Musik som lek och kärlek.
Oneohtrix Point Never: Rifts (No Fun)
Inget nytt under solen egentligen med Oneohtrix Point Nevers synthmusik som tokfrossar i arpeggioskuttande treklanger. Men återanvändning är också en konst och vackert är detta, många och korta turer mellan space, kraut och noise.
Paul Baran: Panoptic (Fang Bomb)
Bitvis fantastisk och abstrakt elektroakustisk platta med storheter som Ketih Rowe, Ekkehard Ehlers och Rhodri Davies på gästlistan. Svår att artbestämma, vilket inte gör den mindre spännande.
December 2009.
Jens Holmberg tipsar:
Speedwolf: Bark At The Poon (Black Shit Noise Productions)
Det är inte så ofta som jag lyssnar på thrash. Men Denverbandet
Speedwolfs demokassett är bättre än det mesta i genren. Lemmysång, Venom-covers och punkmetal. Briljant, det är bara att konstatera att ränderna aldrig går ur.
New Life Trio: Visions of the third eye (Mustevic Sound)
Har dammat av en trevlig jazzplatta från slutet av sjuttiotalet med New Life Trio. Steve Reid bakom trummorna, David Wertman på bas och Brandon Ross på gitarr. Strålande tight jazz med både frifräset och traditionen i behåll.
Kim Hiorthøy: Solo piano for old friends (kning Disk)
Ännu en superfin utgåva i SOUND+ART-serien på Kning Disk. Denna gång är det musik av Kim Hiorthøy på en 8”-vinyl, smakfullt paketerat i låda med bok innehållandes naiva och skissartade teckningar signerade Hiorthøy. Och det är lika vackert på skiva som på papper.
Jozef Van Wissem: Ex patris (Important)
Lutavirtuosen Jozef Van Wissem är tillbaka med nytt album. Han bjuder på vackra och sakrala solokompositioner som rör sig i ett cirkulärt och repetativt universum. Det är spänningslösande musik som fungerar perfekt för att glömma den trista vintern som lägrat landet.
John Edwards & Chris Corsano: TSKTSKING (Dancing wayang)
Duoskiva med två extremt skickliga musiker, Chris Corsano och John Edwards. Med den duosättningen är det lätta att tro att musiken blir extrovert och explosiv. Men så är inte fallet utan det handlar snarare om det motsatta, där de båda följer varandra på ett subtilt och melodiskt sätt.
Mattias Jonsson tipsar:
Steeleye Span: Hark! The Village Wait (Sanctuary)
Det klassiska folkrockbandets debutalbum från 1970. Känslofylld och svängig musik av bästa märke. Trots rötterna i folkmusikmyllan pekar stämningarna också mot samtida sinnesutvidgande band i San Francisco och New York.
Div artister: Quit Having Fun (Boring Machines)
Intressant samling som spänner över flera såväl experimentella som geografiska områden. Ambient, knaster, avantpop och drillborrsoväsen från en lång rad artister som man aldrig hört talats om.
Trummor & Orgel: Visions (Cosmos)
Ny skiva med den självförklarande duon som skapar mycket utifrån en begränsad palett. Synnerligen suggestivt och melodiskt på sina ställen.
Leyland Kirby: Sadly, The Future Is No Longer What It Was (History
Always Favours The Winners)
Svävande, långsamt, drömskt. Leyland Kirby, som även gjort musik under namnet The Caretaker, fångar på tre cd-skivor in dystra och melankoliska stämningslägen. Ungefär fyra timmars musik kan vara krävande att mäkta med, men med tålamod finns många guldkorn att upptäcka.
Det postdigitala manifestet (Ink förlag)
Rasmus Fleischers fina och initierade bok om den situation som dagens musiklyssnare befinner sig i. Denna lysande samtidshistoria ger kanske inte ger svar på alla frågor men sätter ändå fingret på en rad viktiga faktorer som spelar in nu när den musikaliska världen är i förändring.
PM Jönsson tipsar:
Circulasione Totale Orchestra: Bandwidth (Rune Grammofon)
Lysande, manglande, oförutsägbar frijazztrippel med Frode Gjerstad i spetsen. Fjorton musiker - alltifrån Moha! och Marhaug till gamla rävar som Bobby Bradford och Louis Moholo-Moholo. Inspelat live på jazzfestivaler.
Hilo Superdrone: Dog of Mayhem (Sekt)
Den sista droneplattan säger skivbolaget. Nja, men Fredric Bergström och Tony Blomdahls tonsättarnoise visar var skåpet ska stå. Mäktigt.
Richard Youngs: Under Stellar Stream (Jagjaguwar)
Minimalistisk britfolk med en experimentell udd. Richard Youngs låter som ingen annan och nya skivan är bland det bästa jag hört honom göra.
Blandade Artister: Three Score & Ten. A Voice to the People (Topic)
Den brittiska folkmusikens flaggskepp Topic firar 70 år med en 8cd-box plus en fin bok. Arbetarmusik och pastorala hymner omvartannat. En kista av skitiga händer och guld.
Unthanks: Here´s the Tender Coming (RabbleRouser)
Finfin brittisk folk med såväl Wyatt-liknande arrangemang som en nyskapande enkelhet. Systrarna Unthanks röster kompletterar varandra och låtarna de vaskat fram stannar kvar.
Thomas Millroth tipsar:
Lotte Anker, Craig Taborn, Gerald Cleaver: Floating Islands (ILK 162 CD)
Ett jazzljudäventyr som bevisar firjazzens livskraft genom Lotte Ankers unika personlighet. Häftigare saxofonspel får man leta länge efter.
Roscoe Mitchell, David Wessel: Conatact 2009 (Rogueart ROG 023)
Pretentiöst? Kanske, men ibland är det skönt med någon som bara kokar soppa på sina gamla lagrar. Mitchell spelar underbart med mottot "safety on board".
Edda Magnason (Caprice CAP 21812)
Jazz parad med pop och en av Nordens unikaste röster + glimrande pianospel ger musik som sitter som mattejp efter första lyssningen.
Narthex: Formnction (Potlatch P 209)
Fluxus lever - eller vem det nu är!? Marc Baron och Loic Blairon har i alla fall skapat härlig konceptuell minimalism fylld av störande ljud och tystnader; årets julklapp!
John Butcher Group: somethingtobesaid (Weight of Wax WOW 02)
Tillsammans med dieb13, Thomas Lehn, gamle kompisen Chris Burn och litet mer elektronik skapar ständigt nyfikne Butcher flödande impro.
Tobias Norström tipsar
Akira Kosemura – Polaroid Piano (Someone Good)
Japanska Akira Kosemura bjuder här på ett något avvikande bidrag till en annan huvudsakligen elektroniskt tonad reportoar. Nostalgiskt laddade pianotslingor (med betoning på slingor då det här rör sig om kortare stycken, runt en till två minuter) mot en fond av diverse fältinspelningar – av barn, fåglar etc. – bildar här en fascinerande tillika ljuv liten bagatell.
Black To Comm – Alphabet (Type)
Tyska Marc Richter har med romantiska tongångar lyckats skapa ett mångfacetterat och vackert album. Ett av höstens mörkaste och bästa skivsläpp i ambientgenren.
Edward Williams – Life On Earth (Trunk)
Tack vare hjälten Johnny Trunk finns nu soundtracket till BBC:s episka evolutionsserie Life On Earth äntligen tillgängligt. Musik har aldrig ackompanjerat protodjur och encelliga organismer på ett mer träffsäkert, subtilt och förunderligt vis.
Elm – Nemcatacoa (Digitalis)
Mer mörker kommer med Jon Porras soloprojekt. I en blandning av folk, shoegaze och framförallt drones skapas här en till synes outgrundlig svärta i bästa möjliga bemärkelse.
Le Lendemain – Fires (Home Normal)
Svenska Library Tapes har här muterats i en ny, förtjusande, riktning. David Wenngren har med Danny Norbury, vilken tidigare lagt stråkar på Library Tapes alster, här lagt tonvikten på ett mer renodlat postklassiskt sound.
Magnus Nygren tipsar:
King Crimson: In the Court of the Crimson King (DGM)
King Crimsons debutskiva från 1969 är fortfarande fullt livskraftig! Nu i ny tappning som dubbelalbum med ny mix av Robert Fripp och Steven Wilson. Dessutom en ljud-dvd med flera olika albummixar. Filmupptagningen från Hyde Park 1969 finns med, för första gången med synkat originalljud.
September Collective: Always Breathing Monster (Mosz)
Ny skiva, den tredje, med denna underbara grupp med Barbara Morgenstern, Stefan Schneider och Paul Wirkus. Här har de arbetat med midifierade kyrkorglar inspelade i Johanneskyrkan i Düsseldorf. Annorlunda och kanonbra.
Lotte Anker/Craig Taborn/Gerald Cleaver: Floating Islands (Ilk)
Galet bra skiva från denna trio. Lotte Anker och kompani gör att man inte tappar hoppet om frijazzen. Danska bolaget Ilk blir bara bättre och bättre.
Radian: Chimeric (Thrill Jockey)
Österrikiska Radian skapar nya fält för sin postrock. Väcker liv i Steve Albini, Slint och Gastr del Sol och gör det på sitt eget sätt. Med sitt exakta och sparsmakade spel är Martin Brandlmayr en av de intressantaste trumslagarna av idag.
Altsaxofonister i frijazzens 60-tal (och lite 70-tal)
Marion Brown, John Tchicai, Noah Howard, Jimmy Lyons, Sonny Simmons. Alla är de lysande altsaxofonister inom frijazzen och drar åt det melodiska. Altsaxen är inte lika macho som tenoren och inte lika sofistikerad som sopranen, men balanserar fint mellan det sublima och råa.
Johan Redin tipsar:
Lisa Ullén / David Linnros: LUDL (Disorder)
Förklädd som en oansenlig CD-r skiva döljer sig en av årets starkaste Skandinaviska improvisationsplattor. En exceptionell uppvisning i konsten att frambringa och sätta samman musikaliska perceptioner.
Michael Maierhof: Collection 1 (Durian/Stock 11)
Vansinnigt intressant djupdykning i det musikaliska materialets sonora möjligheter där akustiska instrument blir till en elektronisk ljudvärld.
Circulasione Totale Orchestra: Bandwidth (Rune Grammofon)
En trippel CD som dokumenterar tre jämna matcher mellan jazzen och richterskalan. En storslagen urladdning som håller hela vägen.
Hector Berlioz: Les nuits d’été, op. 7 (Deutsche Grammofon)
Det finns ett före och efter Berlioz. Kiri Te Kanawa får mig att nollställa alla meningar om den mänskliga rösten.
Gérard Pesson: Aggravations et final (Aeon)
Fascinerande kompositör som låter litterära formspråk flyta över i musik, utan att bli bilder eller berättande. Resultatet är abstrakta valser, hickande pianon, musik som väderlek osv.
Sven Rånlund tipsar:
Ben Frost: By The Throat (Bedroom Community)
En topp-fem med bara elektronik. Ben Frosts återkomst efter den svarta debuten är kusligt mörk och skön. Dystopisk electronica som faktiskt griper om strupen.
Monolake: Silence (Imbalance)
Vad Aphex Twin var för 90-talets sovrumstechnoister är Robert Henkes Monolake för 00-talets mobila folkmusikrörelse. Sympatiskt nog är Silence gjord i strid med den fläskiga trenden att komprimera ljudet till max, vilket lämnar luft att dansa till. Det gör man gärna, stillsamt.
Ombudsman: And His Father Was A Great Machine (Mareld)
Om Rasmus Borgström vet jag inte ett smack eller om han är ombudsman för nån mer än sig själv. I vart fall har han gjort en platta med knascooljazzig, fulsnygg Kim Hiorthøy-rastlös electronica, själsligt kluven mellan barnkammaren och soptippen.
To Rococo Rot: To Rococo Rot (Kitty-Yo)
SOM:s nyligen påbörjade artikelserie om TRR påminner mig om att man aldrig vet vilken ny musik som kommer att åldras med värdighet. Debuten från 1996 gör det. Nu får man faktiskt kalla den en klassiker.
Woodchucker/Jonathan Nästesjö: Leaves never leave (Walk Through)
Jönköpings Jonathan Nästesjö gör drömsömnig elektronisk musik med lite sång, lite gitarr och massor av puttriga, dråniga, sprakiga ljud. Inte ljusår Greg Davis och Sebastien Roux, som för övrigt krediteras för en fri tolkning. Hemtamt, vackert, njutbart.
November 2009.
Jens Holmberg tipsar:
Ben Frost – By the throat (Bedroom Community)
Reykjavikbaserade australiensaren Ben Frost har gjort en sprakande uppföljaren till den hyllade Theory of machines. Mörk elektronisk musik som lämnar en klaustrofobisk eftersmak.
Majeure – Timespan (Temporary Residence)
Majeure är Zombi-trummisen A.E Paterras alterego där de musikaliska uttrycken rör sig mellan Blade Runner-doftande moogutflykter och minimal sci-fi-disko.
Ramleh – Be Careful What You Wish For (Sympathy for the Record Industry)
Gary Mundys noiserocktrio Ramlehs sista och mest profilerade skiva, med stora ljudväggar byggda av gitarrdrone, motoriska trummor och mantrasång.
Atlas Sound – Logos (4AD/Playground)
Introvert och skev indiepopmagi från Deerhuntersångaren Bradford James Cox. Som extra socker på kakan finns Panda Bear (Noah Lennox) och Stereolab-sångerskan Laetitia Sadier på gästlistan.
Larry Rice – Here´s Sunshine (Blackbeat Records)
Skön söndagspsykedelia med den oförskämt bortglömde singer-songwritern Larry Rice. Håll utkik efter hans LP som återutges på Time-Lag Records framgent.
PM Jönsson tipsar:
Freedom, Rhythm & Sound (Soul Jazz/BAM)
Fantastisk bok som via skivomslag lyfter fram afro-amerikansk frijazz, afrojazz och d-i-y-jazz på skivbolag som Strata-East, India Navigation m.m. Och snart släpper Soul Jazz en dubbelsamling med samma namn!
Supersilent: 9 (Rune Grammofon/Border)
Supersilent som hammondtrio. Inga trummor. Ett nytt spännande kapitel i bandets makalösa katalog, mystiska ljudtunnlar att långsamt sugas in i.
Flaming Lips: Embryonic (Warner)
Oväntat stark skiva från Oklahoma-flummarna. De jammar, skitar ner popsymfonierna, och har inte varit så här intressanta på många, många år.
Lightning Bolt: Earthly Delights (Load)
Puuuuh. Galet tempo. Stenhårt. Precis som väntat, alltså. Men få band kan göra mig lika vild och knäpp. Ett unikt sound – fortfarande.
Mattias Alkberg: Nerverna (A West Side Fabrication/Border)
Gun Club, svensk schlagerpop, rockabilly, postpunk och indiepop vevas ihop på ett sätt som bara Mattias Alkberg klarar av.
Thomas Millroth tipsar:
Peter Brötzmann: A night in Sana´a (Arm)
Brötzmann tillsammans med Zerang och jemenitiska musiker ger melodierna överrumplande klang och grafisk skärpa som sällan förr.
Sven-Åke Johansson/Mikael Renkel: Kalte Welle 102, Dreizehn Fragmente, (Kning Disk)
Påminnelse 1: fjolårets vassaste musikskärvor. Slagverk och gitarr i minimalistisk tryckkokare.
Andrea Ermke, Pike (Zarek)
Påminnelse 2: Berlins bäst bevarade hemlighet. Ur småljud trollar hon med mixerbord och dator fram en värld så fysisk att det kliar på hela kroppen.
Anna Eriksson: Moose Imitating Moss (CY Contemporary)
Sju komponerade karaktärsstycken tolkade av ilande, skärande, lyhörda musiker. Emma Nordlunds cello stannar i minnet.
Nina de Heney/Lisa Ullén: Carve (LJ Records)
Äkta akustisk handpåläggning funkar alltid! Fet spänstig bas mot kärvt klingande piano ger dansanta känslor och agiterade sinnen.
Magnus Nygren tipsar:
Mats Gustafsson: Mats G. Plays Albert A. (Qbico)
Underbar soloskiva av Mats Gustafsson. En hemkomst!
Anders Nilsson's Aorta Ensemble: s/t (Kopasetic)
Sjumannagrupp som spelar luftig och rytmisk frijazz. Skön 70-talskänsla mitt i det moderna soundet.
Marina Rosenfeld: Plastic Materials (Room40)
Turntablaren och New York-bon Marina Rosenfeld gör storverk på nya skivan. Blandar dokumentärkänsla med minimalism och egensinne.
Philip Jeck: Suite: Live in Liverpool (Touch)
Samma instrument som Marina Rosenfeld. Men den brittiske skivsnurraren Philip Jeck skapar en helt annan suggestiv musik. Fin skiva som är släppt enbart på vinyl.
Börje Fredriksson: s/t (EMI/Odeon)
En av de allra finaste saxofonisterna från svenskt 60-tal. Skönt egen ton mitt mellan tradition och fritt.
Johan Redin tipsar:
Huntsville: Konsert på Nya Perspektiv, Västerås 27/10-09
Fullkomligt enastående Lone Ranger-Improv uppblandad med manipulerad tablabox, banjo, elbas och driv! Michael Mann sliter sitt hår av förtvivlan.
Marino Formenti: Kurtágs Ghosts (Kairos)
Utan tvivel en av de viktigaste händelserna inom tjugohundratalets samtidsmusik hittills; intrikat, sublimt och helt enastående framfört. En komposition är spöket av en tolkning.
Vinko Globokar. Der Engel der Geschichte (Col Legno)
Enstöringen stör oss igen. Walter Benjamin står för dramaturgin, Globokar för akustisk dränering.
Gino Robair / Birgit Ulher: Blips and Ifs (Rastascan)
Lägg dig och sov i ett pannrum. Se till att sakta skrapa örat mot betongen. Hör du samtidigt en orre i närheten är du är farligt nära cutting edge-improv från Hamburg. Oemotståndligt outhärdligt.
Lisa Ullén / Nina de Heney: Carve (LJ-Records)
Två fundamentala musiker karvar djupt i tonkonsten. Denna dubbel-cd kommer vara lika viktig för den svenska jazzens historieskrivning som Erik XIV:s ärtsoppa.
Sven Rånlund tipsar:
Ben Frost: By the throat (Bedroom Community)
Lysande uppföljare till den märkvädiga Theory of Machines. Pampig electronica av ett fylligare slag än Murcofs.
Supersilent: 9 (Rune Grammofon)
Supersilent har förlorat sin trummis och vunnit en ny identitet som improviserande Hammondorgeltrio. Riskabelt och väldigt bra.
Mika Vainio: Black Telephone of Matter (Touch)
Nyanserat som alltid gör Mika Vainio något stort av små beståndsdelar. Här gnistrar svärtan av mörka stämningar och ljud.
Hilo Superdrone: Dogs of Mayhem (Sekt Records)
Väldigt mycket go' noise blev det när Fredric Bergström och Tony Blomdahl tog vevlira, gitarr, laptops och annat in i studion. Ett spår, knappt 40 minuter. Blunda, vakna, nyopererad.
Colin McLean & Andy Moor: Everything But The Beginning (Unsounds)
Improviserad musik till improviserad dans med liveelektronik och Andy Moor (från The Ex) på omisskännligt trillande elgitarr. Ett spännande möte, levande och lyhört.
September/oktober 2009.
Mats Gustafsson tipsar:
Pefkin: Zuganruhe (Sound & Fury)
En kantstött tallrik fylld till bredden med folkexperimentalism och undervattensceremonier.
Locrian: Drenched Lands (Small Doses/At War With False Noise)
Sällan har feedbackaggressivitet låtit så här atmosfäriskt, melodiskt och till och med melankoliskt.
Renderers: Monsters and Miasmas (Last Visible Dog)
Folkinspirerat, hypnotiskt gitarrmörker sett från någon av dem som utan att göra något större väsen av sig hamnat lite vid sidan om.
Sophie Cooper & Ben Nash: Alchemy (Blackest Rainbow/Recollections of Knulp)
Österländsk minimalism möter drömsk gitarrmonotoni någonstans på den brittiska landsbygden.
Eyes Like Saucers: Parmalee, Tribute to A Dog (Ikuisuus/Rural Faune)
Primitiva harmoniumväggar som med känslosamhet tränger sig på.
Jens Holmberg tipsar:
Silberbart - 4 Times Sound Razing (Philips )
NWW-listad tysk krautrock med tunga sabbathgitarrer och psykedeliska dimensioner.
Six Organs of Admittance - Luminous Night (Drag City)
Ännu ett strålande Ben Chasney-album med inspirerande psych-folk. Här får han dessutom hjälp av violinisten Eyvind Kang and flöjtisten Hans Teube.
Sand - Golem (Delta Acustic)
Ett kosmiskt krautrockmonster. David Tibet ”hittade” skivan hemma hos Steven Stapleton och gav den nytt liv på sitt egna bolag.
Debris – Static Disposal (Anopheles)
Frenetisk dada-punk från Oakland. En fantastiska skiva från 1976 som går hos alla som redan diggar Chrome.
Chêne Noir - Chant pour le delta et la lune (Chêne Noir 1)
Gerard Gelas teaterband som experimenterar med afrikanska rytmer, frijazz och progressiv rock för att lösgöra människans fulla
potential.
Mattias Jonsson tipsar:
Mount Eerie: Wind's Poem (P. W. Elverum & Sun)
Riktigt skitiga doom-gitarrväggar kombinerat med melodiöst vemod som berör.
Liminals: Hearthand (Friendly Noise)
Elektronisk dansmusik för en lyssnande publik. Skön autobahn-känsla, sliriga dubeffekter.
David Sylvian: Manafon (SamadhiSound)
Starkare och jämnare än Blemish. Spännande koncept som lyckas.
Robert Hampson: Vectors (Touch)
Konkreta ljud, abstrakta former - låter fint i hörlurar.
Brian Eno: Music For Airports (EG)
Klassiker som alltid är lysande jämförelsematerial när man lyssnar på hur dagens ambient-artister tar sig an denna rumsliga genre.
PM Jönsson tipsar:
Eliane Radigue: Trilogi de la Mort (XI/The Orchard)
Analog minimalism som tränger djupt ner i livet och döden. Ett mästerverk.
David Sylvian: Manafon (Samadhi Sound)
Subtila möten mellan poetiska texter och tyst improvisation. David Sylvian har aldrig varit mer angelägen.
Sun Araw: Heavy Deeds (Not Not Fun)
Flumadelica från Los Angeles. Det svänger som tusan i dimman.
Jim O'Rourke: The Visitor (Drag City)
Renässansmannen målar ånyo upp ett landskap att försvinna in i.
Susanna & The Magical Orchestra: 3 (Rune Grammofon)
Intim retrofuturism som plockar upp Roy Harper och Rush och skapar egna, starka sånger, med sång, elektronik och sparsmakade, träffsäkra arrangemang.
Thomas Millroth tipsar:
Burkhard Beins: Structural Drift (Künstlerhäuser Worpswede)
Beins bygger inte bara klanger på trummorna. Med hjälp av olika källor som cittra, analog synt, stenar och andra smågrejer målar han upp tre mäktiga kompositioner.
Keiki Midorikawa: Complete Grüne Revolution (Doubt music)
Basisten/cellisten Midorikawa tillsammans med Masahiko Togashi, dr, Masayuki Takayanagi, gitarr, Masahiko Sato, p. En livekonsert med legendariska japanska friformmusiker anno 1976.
Nina de Heney: 2009 (SubBau Editions)
Solobas. Ett akustiskt instrument och en interpret med total känsla för rytmens sensuella verkan också i extrema lägen.
Masayuki Takayanagi: The Complete Works of Jojo – Action direct 1 (DVD)
Konsertinspelningar från 1990 med den japanske gitarristen och friformpionjären, som lägger gitarren på bordet och bearbetar den elektroniskt. Skulle varit lika enastående i dag.
Ziad Nawal presents: The Ruptured Sessions vol 1 (Tunefork)
Libanesisk noise, rock och annat medryckande oväsen med bland annat Charbel Haber och The Incompetents inspelade i Radio Libanons studio tidigare i år.
Johan Redin tipsar:
Bertrand Gauguet / Franz Hautzinger / Thomas Lehn ”Close Up” (Monotype)
Tät och disig improvisationsmusik med en elektronisk syresättning på 100 procent. En formidabel uppvisning i abstraktionens konsthantverk.
Salvatore Sciarrino: Esplorazione del bianco (Stradivarius)
Mästarstycken framförda av ensemblen Alter Ego som talar flytande med modern improvisationsmusik. Enastående musik som samtidigt är ett aerobicspass för ambitiösa öron.
Mathias Spahlinger: Musica Impura (Accord)
Musik helt och hållet skildrad från dess insida. Musik som om musik aldrig har funnits. Spahlingers kompositioner är ruiner redan till sin begynnelse.
Helmut Lachenmann: Guero – Pression – Gran Torso (Edition RZ)
Kastrerade instrument och en gigantisk injektion dyslexi i den västerländska musikens språkcentrum. Förövare: Lachenmann.
Empire Centrafricain: Musique Gbáyá/Chants à penser (Ocora)
Här finns de ursprungliga arkitekterna bakom minimalismen à la Reichs ”Drumming”. The real thing, fast nu på tumpianon.
Sven Rånlund tipsar:
Colin McLean & Andy Moor: Everything But The Beginning (Unsounds)
Gitarristen Moor från The Ex har gjort musik för dans med McLean på liveelektronik. Lågmält och spänningsfyllt musik jag lyssnar till intensivt.
Bear Quartet: 89 (Adrian Recordings)
Lulebandet i förskingring har samlat sig till sin märkligaste och mest tillgängliga platta på länge. Chorus på gitarr och 80-talssound – äckligt rätt.
David Sylvian: Manafon (Samadhi Sound)
Okej, det blev inte en skiva med Sylvian i genuint improviserad långdans med frijazzeliten. Men visst bryter han mark mellan genrer som sällan möts – om än inte i den utsträckning jag hoppades.
Fire: You Liked Me Five Minutes Ago (Rune Grammofon)
Johan Berthling, Mats Gustafsson och Andreas Werlins powertrio osar mer bränd elektronik än spända frijazzmuskler. Och så skönt med melodier (det trodde jag inte jag skulle skriva).
Anna Eriksson: Moose imitating moss (C-Y Contemporary)
Jävig i kubik, men det är en finfin porträttskiva med Anna Erikssons musik som framförs av den svenska gitarreliten (Mats Bergström, Patrik Karlsson, Georg Gulyas) och tvenne dundercellister (Emma Nordlund, Christian Berg).
