2009 : The Gothenburg Combo

2009 : The Gothenburg Combo

2009 : The Gothenburg Combo

Publicerad: mån, 2009-12-14 12:31

Av: David Hansson & Thomas Hansy

The Gothenburg Combos år innefattar både ris och ros. Vi börjar med våra positiva upplevelser: 2009 har varit ett rekordår med 90 konserter i USA, Dominikanska Republiken, England, Tyskland, Finland, Danmark och Sverige.

Här är Årets....

...kompositionsprojekt: Vi komponerade (i all ödmjukhet) sviten ”De sju kontinenterna” som vi uruppförde på ”ISCM World New Music Days” i Göteborg i höstas. En kontinent per konsert. Nästa år kommer skivan med samma namn.

...festival: Gunnebo Slott (som vi är konstnärliga ledare för) var fantastisk! Alla inslag höll yppersta konstnärliga nivå.

...konsert: När vi stod på scenen efter fem extranummer och mottog publikens jubel på en av Europas största gitarrfestivaler utanför München. Salen var fullsatt och vi fick senare veta att biljettpriset var 44 Euro. I Tyskland håller man trots krisen fortfarande kulturens fana högt!

...turné: 15 konserter i sju olika delstater i USA. Tidigare har vi spelat i New York och i Kalifornien men nu gick turen till ”the Great Plains of the Midwest”. Fullsatta konserter, 500-800 personer i publiken och stående ovationer! Vissa i publiken hade åkt 25-30 mil för att höra oss.

...inspiration: Turnera en vecka på Dominikanska Republiken och lira med sagolikt svängiga och coola latinamerikanska musiker. Fick så mycket inspiration med oss hem att hälften vore nog!

...pris: FST:s interpretpris vid föreningens ”firmafest” i Stockholm.

...konstupplevelse: Monumentet ”Carhenge” ute på prärien i Nebraska: Skrotade gamla bilar som bildade en kopia av ”Stonehenge”. Det är svårt att tänka sig en mer träffande symbol för den amerikanska identiteten. Verket restes 1987 men får i dagens kris något vemodigt över sig: ”A requiem for the American dream”.

...ris: Sveriges kulturklimat anno 2009.
En sak har stört oss mer än något annat: Kulturrelativismen, den svenska rädslan för att använda begreppet kvalitet. Denna relativism (”allt är lika bra”, ”allt är samma sak” ”vem är du att säga att Xenakis är bättre än Basshunter eller att Körslaget är mindre värt än Suzanne Ostens senaste uppsättning”) är livsfarlig och går misstänkt väl hand i hand med marknadens och nyliberalismens ideologi: eftersom allt är lika bra och det ändå inte går att prata om ”kvalitet” så blir det ju i längden oförsvarligt att staten satsar pengar på kultur.

Ett annat irriterande fenomen är den svenska tendensen (även bland intellektuella) att misstänkliggöra musikalisk kunskap och utbildning. Istället heroiserar och mytologiserar man ”det trasiga” och ”det ofärdiga”, ”själva den konstnärliga processen” etc.

NEJ: någon som kan sin grammatik och vet vad han/hon håller på med är inte mindre ”ärlig” i uttrycket än någon som skjuter på måfå! Kunskap står inte i vägen för utan möjliggör tvärtom ett ”äkta” konstnärligt uttryck. Tyvärr: enda vägen till konstnärlig utveckling går genom kunskap och hårt arbete. Det räcker inte att installera musikprogram och leka lite, om du inte kan ditt musikaliska hantverk. Detta ses som självklarheter bland musiker, konstnärer och publik vi möter i Latinamerika, Kina, USA och Europa.

Men i Sverige har det gått så långt att musiker som vi vet har jobbat hårt och studerat på högskolenivå mörkar detta och istället koketterar med: ”vi är ju egentligen inte så bra instrumentalister- vi går mer på idéer” fast dom uppenbart ÄR bra musiker med full kontroll över sina uttrycksmedel.

Det är hög tid att återupprätta respekten för Kunskapen- välkommen in från kylan!
Rostropovich är en bättre cellist än min farbror Nisse, på samma sätt som att Sjömagasinets fisk är bättre än Findus Fiskpinnar.

David och Thomas/The Gothenburg Combo

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry