2011: Carl Michael von Hausswolff

2011: Carl Michael von Hausswolff

2011: Carl Michael von Hausswolff

Publicerad: mån, 2011-12-12 13:16

Highlights musikåret 2011

2011 har snurrat ganska fort. Det har dock inte snurrat så mycket i mina hårddiskar, CD-spelare eller grammofoner. Det har inte funnits mycket nytt att spela. Det mesta som hörs är retro och då har jag hellre tagit ett antal steg tillbaka till Beatles ”vita”, Lennon’s Plastic Ono Band och George Harrisons All Things Must Pass. Att Fluxus mästaren George Maciunas hade gjort Imagine loggan visste jag inte förrän nu – ignorant bitch!. Martin Scorseses nya dokumentär Living In The Material World (Grove Street Productions) om just Harrison är intressant förutom att den kanske är lite väl styrd av hans sista fru!! Här snackar ändå Phil Spector om Harrison, och så jag var tvungen att åter höra Phil’s produktioner från det tidiga 60-talet (Phil Spector Presents the Philles Album Collection, distr. Sony 2011), arrangemangen på Let It Be samt kolla in hans mangling av Leonard Cohen 1977 – dessutom är den fyra år gamla biografin om honom av Mick Brown, Tearing Down the Wall of Sound (Bloomsbury), lysande. Paul McCartney då? Tja, plockade upp paperbackversionen av Howard Sounes biografi om honom (FAB, An Intimate Life of …, Harper) och då framstår ju inte Maccan som den roligaste av de fyra. Ram är dock en underskattad platta … well well, inom popen har inte mycket hänt sedan the Fab Fours dagar… å så missade jag årets Velvet gig: John Cale Band med Malmö Operaorkester när hela Cale’s Paris 1919 uppfördes i november på Malmöoperan – men man kan kolla in lite från det på YouTube innan SVT kablar ut det hela. Nog om retro nu … eehh … ja … Alice Cooper på Grönan i somras var ju inte helt fel … kanske.

Av årets nya alster finns i alla fall några riktiga pärlor! På London-labeln The Tapeworm släpptes två makalösa kassetter(!). Jag dammade av min Nakamichi för att lyssna på Rotation - Lary Seven’s live-inspelningar från hans New York-konserter på White Columns och Phill Niblock’s Experimental Intermedia, och The Child Witch of Pilot’s Knob av Fantom[sic] Auditory Operations/Michael Esposito innehållande märkliga inspelningar från en kyrkogård i Kentucky, USA. I New York bor också JG Thirlwell sedan mitten av 80-talet och ett av hans projekt kallas för Manorexia. Under det namnet har han släppt ett antal album och det senaste, Dinoflagellate Blooms (Ectopic Entertainment), är ett fullkomligt mästerverk som jag har lyssnat på i soffan … i bilen … på planet … och kanske till och med under vattnet i badkaret ... En komponist som man inte behöver lyssna på under vattnet är norska Jana Winderen. Nu åkte jag aldrig till Graz för att höra hennes Golden Nica konsert vid Ars Electronica utan jag fick bevittna en intimare dito under en stjärnklar himmel i ett kloster på ön Lopud utanför Dubrovnik istället. Med det bästa ljudsystem jag varit med om, manipulerade och mixade Winderen sina räk-, torsk- och fladdermus-ljud strålande. Hennes album Energy Field (Touch) finns i vilken välsorterad nätbutik som helst.

För egen del fick jag utmärkt kritik för min senaste CD samt spelade i Barcelona (Sonar), London (Bear Pit), Graz (Steirische Herbst), Moskva (DADA Moscow) och Stedelijk. Amsterdam – så jag klagar inte på 2011.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry