2011: Leif Elggren

2011: Leif Elggren

Yellow & Black. Leif Elggren.

2011: Leif Elggren

Publicerad: fre, 2011-12-16 00:47

Den orättvisa som råder i denna världen är något som först i och med andra hälften av artonhundratalet blev genomlyst på ett för första gången tydligt sätt. Ett verktyg uppenbarades då också för att upphäva detta orättfärdiga system. En utsaga och en komplext formulerad teoretisk underbyggnad för att åtgärda det totala och hjälplösa mörker som rådde och råder. En möjlighet att stiga i självaktning och organisation erbjöds. En gemensam bas formulerades som plötsligt speglade de enskilda individerna i det stora hela (och inför varandra). Detta gav kraft och mod. Detta gav självförtroende till att säga Nej!, att säga ifrån och kräva den rätt som tillhör alla, alla. Att för första gången hitta en organisatorisk modell som kunde fungera som en hävstång och elevera det enskilda underläget till en gemensam kraftfull rörelse som för första gången i historien kunde sätta tyngd bakom kraven. Inte bara vara en dröm eller en längtan.

Denna rörelse for fram som en präriebrand och skapade en enorm rädsla hos de som tidigare levt gott på sin auktoritet och sin hegemoni, de som kunnat utöva sitt förtryck tack vare den skräck som rådde, tack vare den ostrukturerade förvirringen, tack vare den oorganisation som aldrig ifrågasatts eller kunnat hävas. Men som nu för första gången fått ett ljus och en slägga i näven. – Och mitt i detta där hämnden och revanschen spelat så stora roller, odödligheten ej att förglömma, som tidigare bara varit förbehållen de i toppen av pyramiden, de med makt och pengar, de som haft och har monopol på våldet och dödandet. Men inte döden, nej inte döden, där har vi alla alltid varit lika; inför döden, den personliga döden, inför skräcken och rädslan, inför smärtan, den hinner alltid till slut upp oss alla och vi står där nakna i kön och det är bara att stiga in och sen är det över, ja sen är det över. Men så är det dom som är kvar, och pengarna och symbolerna som måste förvaltas och tas om hand och resas och lagras och bestyras och underhållas, ja ni vet, allt detta som måste till för att poängtera att skillnaden kvarstår och att minnet är selektivt och makten är inget som bara försvinner för att någon dör. Nej! Om jag gör detta för dej så gör du detta för mej. Ok? Strukturen är uråldrig och vilka genvägar kan man ta? Vilka försäkringsbolag bör man kontakta?

På kanten till stupet gäller det att fatta snabba beslut; varje millimeter är ett ljusår och varje sekund en livstid. Och våldet som ligger så nära till hands och utövas så olika, så olika av dom däruppe och dom där nere. Resurserna och motivationerna är så ohyggligt olika och riktningarna blir därefter. Men rädslan är densamma och hatet likaså. En bild dyker upp: Det är sommar. Jag promenerar längs den stora gatan förbi det stora förlagets tolv skyltfönster. Jag går från centrum och ut mot periferien. I ögonvrån ser jag att glasen är krossade, det ena efter det andra, på samma sätt, alla tolv. Som ett slag av en hammare, i samma höjd och med suverän precision centrerade. På avstånd som ett kulhål i varje fönster. Jag stannar upp, går tillbaka och betraktar sedan varje fönster, det ena efter det andra, som tolv konstverk på en utställning. Det är bara det att detta är ingen konstutställning. Tankarna flyger och far och frågorna kommer och går och en sorglig historia gör sej gällande och den kan inte motas bort. Hade hon hammaren gömd i handväskan? Hade han den i rockfickan? – Hämnden är ljuv sägs det, men också en motor som effektivt börjar arbeta om inte haspen är på. En bränslesnål rackare som aktiveras av en ömtålig tå. En lojal medarbetare som snabbt ser nya och kreativa lösningar i de mörkaste återvändsgränder och erbjuder lindring och lättnad i de dystraste vrår. “Vi ses i min nästa bok!” Ja! Och Medusas flotte turnerar för evigt i det slutande seklets Europa som ett fruset minne som var och en kan projicera den personliga skräcken på och som kan trigga drömmar och fantasier för en samhällsklass som nyligen sett privilegierna stabiliseras, men samtidigt tyckt sej ana en smygande fukt som utan tvekan och med lätthet kan få den brunmurriga fanéren att lossna och shellacken att lösas upp som ett skepp som tar in vatten. Eller tvärtom: Som en kypare som låter sina tunnor torka, som låter sina gäster vänta, som inte erbjuder någon lindring alls, som bara väntar, som varken hör eller ser, som bara står där med tom blick. Men likväl kan man ana att det rör sej något där inne.

- Som en bakgrundsstrålning till detta har under året uppfattats följande viktiga stimuli:

SUDDEN INFANT – My Life's A Gunshot. 2x2LP (Hrönir / Germany)
20 year retrospective of Joke Lanz's Sudden Infant project, released on 4 LP's housed in 2 fullcolour gatefold-covers (Vol.1 & Vol.2. Limited Edition of 500 copies.

SUDDEN INFANT – Noise In My Head. Book published on Marhaug Forlag.

LARS ÅKERLUND – Xenon. CD (FER1090) Firework Edition Records 2011. Cover artwork by Åkerlund.

DANIEL ROZENHALL – Forecusst. CD (KD029 / Ltd. Ed. of 500 copies). Recorded at EMS, Stockholm. Cover artwork by Rozenhall. Graphic design by Mattias Nilsson.

--- Leif Elggren, NYC, December 2011.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry