2011: Sven Rånlund

2011: Sven Rånlund

Så funkar det: Radio SOM.

2011: Sven Rånlund

Publicerad: mån, 2011-12-19 19:01

Det enstaka fenomen som allra mest berikat mitt musikår 2011 med nya perspektiv, ökad frustration, en släng av musarmbåge och enorm njutning? Lätt: Radio SOM, vår kära webradio.

Inom redaktionen har vi pratat om det länge, att på olika sätt kunna presentera och dyka in i den musik vi älskar. Skriva om den i flera format, dj:a på klubbar, debattera, hålla föreläsningar. Och den heliga graalen, för mig – att få göra radioprogram, som föregångarna, som John Peel, perforera etern åt lyssnarna med hänsynslöst egoistiskt och brokigt urval av bra musik.

Nu är ju en websändning inte samma sak som den gamla rundradion, den som skickar elektroakustiska vågor mellan sändare och mottagare. Vi surfar på bits. Mindre romantiskt, men överkomligt. För en liten månatlig licenspeng kan vi spela vad som helst, och musikerna får betalt enligt avtal. En slant som kanske räcker till påtår, men ordningen känns väldigt bra. Ingen piratradio här.

Under hösten har Magnus Nygren och jag alternerat att göra programmen. Vi bor i olika städer, ringer ofta, fikar på Skype, delar ljudarkivet på Dropbox. Det går an så, och vi sliter inte på varann. Faktiskt är det rätt roligt med distansredaktion. Och kul, det är motorn och primus princip här.

Efter att jag i mer än halva livet yrkesmässigt skrivit kritik kom den här möjligheten att göra radio som en välsignelse. Ett annat sätt att omfamna och filtrera musikkonsten, utan krav på bedömning. John Peel, igen, har från himlen välsignat möjligheten att man kan värdera utan att bedöma. I hans radioshower hördes sällan några kritiska omdömen, däremot kunde man lita på (om man litade på) hans subjektiva, passionerade lyssning. Det liknar den relation som uppstår till kritiker man följer under lång tid: tycker man lika får man djupare kunskap och tips; tycker man olika får man, omvänt, också ett slags navigation.

Men det här med att göra spellistor, det säger jag i förtroende, det är ett helvete. Märkligt. När man står upp till låren i skivfloden, med hyllor och diskar fulla av ny musik som vill ut i ljuset, hur lång tid kan det ta att välja tio-femton bra låtar? Svar: orimligt länge. Ibland gör det direkt ont att välja bort.

Fast den roligaste med Radio SOM har för mig som musiker och ljudnörd varit att klippa samman programmen. Att göra – missförstå mig nu rätt – ett eget verk, ett eget uttryck av veckans urval. Vill jag inleda ett program med Hanna Hartman? Med Sunn O)))? Finns det en brygga att bygga mellan James Brewsters elektroakustiska kaffemaskin och Trio Trespassing noterade musik? Matchas energin i Swedish Azzs ”Visa från Utanmyra” mot Fab Labs version av Mårten Falks ”Kleinkunst” eller blir det för trångt, blir det dumt? Jag vill att stämningar och uttryck ska mötas och brytas. Kontrapunkt, jump-cut, krockar, armkrok. Men, fantiserar jag om natten, med hörlurar i ”studion” och i sällskap av vännerna Klippsaxen och Volymreglaget – det är ju i mixen, i blandningen, som kärleken till musiken ska blottas. Och tas emot! För det finns kanske lyssnare? Som heter… Och hon kanske just nu gör…

Exakt hur många lyssnare som hör programmen vet vi inte, webstatistikens tentakler är nådiga och når inte överallt. Lika bra. När vi lägger ut programmen kl 21.00.00 varannan torsdag (jo, vi håller noga på tiden, fråga inte varför) brukar jag föreställa mig att det händer nånting: en stöt går genom nätet, en reflex, plötsligt klickas det som tusan i Sverige, i Norden, vid datorer runt om i världen, en svärm, en orkester av klickklickklickklick som länkar oss till samma musik, till samma rum, samma nu.

Vi startade Radio SOM i april i år. Nu har vi gjort tjugo program. Månat om musik som säljer klent eller inte alls, som sällan spelas, definitivt inte i några svenska eller nordiska radioprogram. Det mesta i radioskapandet kan vi fortfarande bli bättre på, men jag vaktar starkt på idealismen, på amatörismen. Genuin passion är bra att odla.

Nästa år ska vi göra fler och mer specialiserade och annorlunda program. Det blir också fler röster. Stay, som det heter, tuned.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry