2012: Johan Redin

2012: Johan Redin

Differnet + Stig Larsson, Volt-festivalen 2012.

2012: Johan Redin

Publicerad: fre, 2012-12-21 04:49

Av: Johan Redin

Då var vi här igen. Verksamhetsrapport över ett år som aldrig varit här. Eller jag där. Eller vad man nu säger. Större delen av 2012 har ägnats åt forskning kring jordens skrymslen, hur Charles Darwin upptäckte att daggmaskarna gradvis för ner minnen av människan i jorden, hur de första stigningarna med varmluftballonger under slutet av 1700-talet gav människan den geniala idén om att lämna sig själv. Arkeologi har varit ett slags styrbegrepp för året, dess vetenskapshistoria förvisso, men också dess kreativa taktik, dess poetiska idioti. Under huden, under allt slem, blod och bråte hittade jag ett hjärta, mitt hjärta, som jag varit fullständigt övertygad om var kasserat, men som nu visade sig ticka. Detta tickande – detta 1,1,1,1,1,1, eller, här-borta, här-borta, här-borta, här-borta – har fungerat som en metronom för att bringa någon som helst ordning i de mardrömslika utvecklingar som det mänskliga minnet bevarar just därför det vill förbli glömt. Vi talar om spöken så som hemsökelser, återkomster, när de egentligen är väsen som aldrig har försvunnit.

Nåväl, i musikens tjänst har det också varit driftigt. Projektet att försöka materialisera Soundofmusic har varit särskilt stimulerande: 1 januari kvitterar vi ut firmans t-shirt ”Audio Ergo Sum”, som snabbt säljer ut. Under våren, sekunderna innan festivalen New Perspectives invigs, släpper vi en hederlig 7” singel med musik av Birgit Ulher på ena sidan och Mats Gustafsson på den andra, packetterad i Magnus Nygrens fina rip-off på skivbolaget Wergos klassiska serie Studio Reihe neue Musik. Under festivalen höll jag i ett offentligt samtal, ”Re-Viewing Improvisation”, om lusten – och bryderierna – att skriva om improviserad och experimentell musik. Jag var enormt glad att få med mig två internationella och tillika briljanta kollegor – Brian Olewnick från Amerika och Nina Polaschegg från Österrike. Hur mycket som konstaterades är fortfarande ovisst, seminariet finns att lyssna på som podcast på Nya Perspektivs hemsida, men jag blev övertygad om vikten att föra ett offentligt samtal om varför vi i ord försöker fånga sådant som av sin natur är genuint undflyende, efemärt.

Det kritiska arbetet är ensamt vill jag lova, och det är inte sällan som man ifrågasätter sitt förstånd – eller det att någon överhuvudtaget läser. Inte för att söka bekräftelse, utan bara det att man vill veta på vilket sätt en monolog blir dialog. Det handlar också om att ifrågasätta de former och begrepp där vi tror att vi har musiken, när det vid närmare undersökning visar sig innehålla lönndörrar och vrångspeglar. Vid festivalen Nordic Sound Station i Eskilstuna nu under hösten, råddad av hjältar som Stefan Wistrand och Alar Kuutmann, fick jag chansen att föra ännu ett offentligt samtal. Denna gång med kollegan Magnus Nygren som representerade Svenska Dagbladet och Johanna Paulsson från Dagens Nyheter. Det blev mycket lyckat, och det gjorde mig än mer övertygad om vikten att försöka problematisera sin roll i samspel med andra som kanske inte just skriver om musik men som har den lika nära hjärtat.

Det praktiska har legat litet på efterkälken, vilket snart skall ändras på. Men när det väl sker något så är det med besked: spelningar på Debaser och Volt-festivalen med Differnet och Stig Larsson, och på Geigers månadsfestival tillsammans med Sven Rånlund bakom kretsarna. Plötsligt förstod jag hur höstlöv hänger samman med svagströmselektronik, hur äggklockor vill likna kottar. Och den känslan är så pass stark att den utan problem driver mig i riktning mot 2013.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry