2013 : Joacim Nyberg

2013 : Joacim Nyberg

2013 : Joacim Nyberg

Publicerad: tors, 2013-12-19 23:53

2013, ett händelserikt år. Ett år som fått mig att känna uppskattning och tacksamhet. Ett år som gett mig hopp.

Jag fick äran att sida vid sida med fantastiska musikskribenter börja skriva i Soundofmusic. Äran att spela in och släppa skiva med Mats Gustafsson. Äran att spendera många timmar i diskussion i Harald Hults skivaffär. Äran att höra otroligt mycket bra musik.

Jag har fått så mycket, och jag kan inte mer än att tacka, ödmjukt ta emot och ge tillbaka så gott jag kan.

2013 kände jag också hopp. I en tid när kommersialism, kapitalism, rasism och allmän dumhet håller på att kväva kulturen finns det ändå så många som står emot, kämpar på, smutsar ner händerna och sliter i sitt anletes svett för att skapa och ömt vårda den musik som de älskar men som den breda massan hatar. Den improviserade musiken. Den där konstiga musiken, oväsendet, klubben för inbördes beundran. Eller? Är det bara musiker, nördar och annat löst folk som lyssnar på improviserad musik? Titta ut i världen och se vad som händer inom genren så blir svaret uppenbart.

Nya spännande skivbolag dyker upp, gamla skivbolag nytänder, andra håller jämn hög nivå. Nya ställen att spela på poppar upp som små svampar, nya typer av konsertarrangemang och speltillfällen skapas. En ny publik går på konserter; yngre och nyfiknare. Nya musiker, kvinnor, män, mitt emellan. Vinylskivans pånyttfödelse. Instrument får nya roller och nya användningsområden. Nya tag. Nya koncept, nya tankar, nya perspektiv. Det kokar! Den improviserade musiken fullkomligt sprudlar av liv. Musiker och nördar har fått sällskap av en ny lyssnarskara. Människor med öppna öron och öppna hjärtan.

I en tid av hårdför kulturpolitik ter sig den improviserade musiken trots allt starkare än på mycket länge. En motreaktion? Nej, den tiden är förbi. Kärlek är ordet. Improviserad musik skapas inte som en motpol till radiopopen, den skapas inte heller främst för att kasta omkull diktaturer eller som någon annan arg reaktion. Den skapas av ren och skär kärlek. En kärlek som sprider sig. Det är en musik att älska, att gå in för till 100 procent med själ och hjärta. Intresset har nästan aldrig varit större och utövarna sällan fler.

Så vart är den improviserade musiken då på väg? Definitivt framåt. Utrustad till tänderna med entusiasm, passion, jävlaranamma och främst med kärlek.

I bistra tider nödgas människan att vara kreativ. När så anno 2013 lider mot sitt slut ligger den improviserade musiken på en kreativ topp. Musiken kommer kanske inte att rädda världen. Men kreativiteten kommer att göra det.

Och kärleken.

Joacim Nyberg
Stockholm, december 2013

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry