2013 : Johan Redin

2013 : Johan Redin

2013 : Johan Redin

Publicerad: tors, 2013-12-19 16:40

Tja ett år har inte mer än strax under 9000 timmar att tillhandahålla, och vad hinner man på det? Eller, vad minns man? 2013 är för mig ännu ett år av det själsligt korrupta, och inte nog med det också ett år av osmakliga politiska utspel: SD får maximalt gratisutrymme i dagspress och sociala media, det svenska skolsystemet är snart så gott som förintat, alliansens kulturpolitik liknar inget annat än en aggressiv nivå av idioti, KVAST visar att vår offentliga repertoar består av 93 procent manliga tonsättare, där helst av allt Beethoven skall skylta med deras överhistoriska värde.

Listan kan göras så lång att den skulle räcka till jordens medelpunkt, och kanske där, bland kiseldioxid och glödande magma skulle hela västvärldens värderingar och facebookklickande smälta ned till en oansenlig illaluktande mineral, bara för att fastna under skosulan hos den titan som med sjumilakliv rusar förbi detta oändligt trångsinta universum.

Men det här är trots allt fel ställe att surna till på. Soundofmusic är en plats som firar ljudrikedomens estetiska framgångar, oavsett elpriser och inställd tågtrafik. I backspegeln kan jag åtminstone konstatera att året började och slutade mycket bra. Först med några eftersläntande upptäckter från 2012 års sista skälvande månader: den underbara skivan med Brian Ferry Orchestra och dess sagolikt charmiga 20-30-tals versioner av Roxy Music-låtar, samt läsningen av den lilla arkeologiska handboken I Hear a New World. På vårkanten kom också årets bästa svenska release (av det jag hört), malmöiterna Veds Spectra, som trots sina två låtar räcker mycket länge, 12” det vill säga en tum för varje månad.

Då skivlyssnandet på grund av ekonomiska, teknologiska och psykotiska anledningar har legat nere under en stor del av året har det slumpat sig att det flesta av årets ljud har intagits i konsertsammanhang. Fantastiska festivaler som Blurred Edges i Hamburg, Sound of Stockholm och Fylkingens 80-årsjubileum. Sciarrinos Lohengrin, med en enastående Sofia Jernberg, magiska The Necks, sublima The Schematics, extatiska Circadia glömmer jag inte i första taget.

På det högst personliga planet även där en del verksamheter: en duo med pistagenötter och liveelektronik tillsammans med Sven Rånlund i Göteborg, och en högst efterlängtad release med Differnet, Medium Cassette, som jag ännu inte har sett men av tillförlitliga källor sägs vara helvetiskt bra, liksom idén att introducera Fender Rhodes-piano i Norbergfestivalens Mimerlave.

Allt gott,

//JR

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry