2013 : Linda Oláh

2013 : Linda Oláh

Linda Oláh.

2013 : Linda Oláh

Linda Oláh och B E L L E med Johan Graden, Martin Öhman och Lindha Kallerdahl.

2013 : Linda Oláh

Publicerad: tors, 2013-12-19 10:28

TANKAR OM DET GÅNGNA ÅRET:
TILLVARON, VERKSAMHETEN OCH DEN ÄLSKADE MUSIKEN

Vi behöver inte anamma vår tids samhällsanda.
Meningen kan tyckas vara en märklig utgångspunkt i en text som ska handla om musik. Innan jag kan föra mitt resonemang vidare och blotta kopplingen mellan min inledande uppmaning och kärleken till musiken, krävs det dock att vi stannar upp och reder ut några begrepp. Vad menar jag egentligen?

Vi lever i en, på många vis, kall och kalkylerande tillvaro idag: allt mäts i gynnsamhet, ”tid är pengar” osv. Den amerikanska drömmen har blivit svensk (... eller är det vi som har blivit amerikaner?) med följden att den största bragden numera räknas i kronor och löpsedelsexemplar. Krasst sett är det vår tid. Entreprenörskapet höjs till skyarna i takt med att armbågarna vässas samtidigt som rutinen att ”nedåt slå medan man uppåt slickar” blivit var människas vardag (ref. Allan Edwall). Krasst sett är det vår samhällsanda.

Vi behöver inte anamma vår tids samhällsanda – Det känns kanske självklart för somliga, men faktum är att jag under året känt ett växande behov av att framhålla just detta. Fenomen som idolisering och hipp:het har på något vis sipprat in och slagit rot även inom den konstnärliga verksamheten. Det som borde vara en fristad från det förhatliga statussamhället håller smygande på att bli en avbild av allt det jag som utövande konstnär förkastar. Vi har kanske inte samma ideal som media; vi skapar måhända egna idéer om vad som är beundransvärt – men synar vi verkligen grunderna?

När blev det ok med idoldyrkning och divighet... ...väldigt länge sen, slår det mig nu.

Men det spelar ingen roll. Vi borde veta bättre: de har ingenting med konstnärlighet och musik att göra. Respekt däremot, är en helt annan fråga. Att respektera en lång karriär av musik och kreativitet är en självklarhet. Liksom det är precis lika självklart att respektera en publik eller sina kollegor.

Respekten bygger bryggor, skapar utrymme för nya samarbeten, utbyten mellan generationer, kulturer och genrer – det gör inte idoliseringen. Allt den skapar är status och hierarki: ett vi och dem. Ett respektfullt förhållningssätt möjliggör även en rättvis kritik. Det tvingar var och en att lyssna med egna öron utan att förhärliga det bekanta och högaktade eller förkasta det nya och obeprövade. Respekten kräver samtidigt att vi granskar oss själva i vår kritik: Det är lätt att kritisera, i synnerhet på felaktiga grunder – men det är respektlöst både mot oss själva och mot musiken vi lyssnar till.

All musik har lika förutsättning för att vara bra respektive dålig. Kvalité är ett fasansfullt svårt begrepp inom musik och en tröttsam kamp, men vi måste ta den – varje gång! Musiken förtjänar det! Vi förtjänar det! Ett namn eller ett CV får aldrig ta överhanden över lyssnandet – Det är att falla offer för vår tids samhällsanda. Vi gör det allihop. Även jag. Omedvetet; kanske. Det är i så fall hög tid att bli medveten och slå sig fri från de ofrivilliga samtidssymptomen. De behövs inte.

Ingenting är svart eller vitt, likaså är problematiken med förhållandet till vår samtid dubbelbottnad. Det är den här texten ett utmärkt exempel på. Egentligen vill jag bara göra min musik: Fördjupa mig i den. Riktigt gräva i den, i mig själv och bli både nedskitad och renad av processen. Istället finner jag mig nu nödgad att skriva den här texten, ta ställning och bli politisk – men kanske är det inte så dumt? Kanske är det precis det som krävs idag?

Min musik kommer alltid komma först. Men att höja blicken, se sin samtid, sin omvärld och ta ansvar – känns nuförtiden som en skyldighet. Jag hoppas dock innerligt att jag aldrig kommer att spela efter någon annans regler än mina egna och smittas av en samhällsanda som fördärvar möjligheterna för en ärlig, nyfiken och öppen musikscen.

Linda Oláh

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry