2013 : Magnus Nygren

2013 : Magnus Nygren

Magnus Nygren. Foto: Vera Nygren

2013 : Magnus Nygren

Publicerad: fre, 2013-12-20 03:12

Underbart hur allt flyter ihop. Lyssnandet tar ideliga irrgångar, från den mörkaste electronica som hypas i Boomkat och släpps på bolag som Modern Love och Blackest Ever Black till världsmusik som sprudlar av glädje. Inte många gemensamma nämnare, men jag växer lite när jag lyssnar på båda. Liksom när jag lyssnar på Umlaut Big Bands 30-talsjazz, blir intresserad av Mary Lou Williams, Benny Carter. Eller Jar Moff som jag fick se i Brooklyn under försommaren, han har just kommit med en ny skiva och jag är oerhört sugen. Jag är glad att jag har lusten!

Men det jag slukats av under året är Don Cherry. Förundras över hans lust, hans entusiasm, hans förmåga att locka fram det bästa hos sina medmusiker. Under hans färd genom Europa under senare delen av 1960-talet lämnar han små frijazz- och improvisationsmusiksmoln efter sig. En provinsiell världsmusiker! Ta hand om det kulturella arv ni har och låt det häkta vid all världens musik tycks han säga. I Stockholm med Bernt Rosengren och Maffy Falay, i Paris med Gato Barbieri, Karl Berger och andra, i Oslo med Jan Garbarek och Arild Andersen, i Tyskland där Brötzmann fick en inspirerande knuff i ryggen. Och detta är bara några år av Don Cherry, det finns så mycket mer. En bok ska det bli, jag är otroligt nöjd med att jag kan hålla på med detta.

Visst är det skillnad mellan åren. Vissa år tar musiken språng, sedan är det dags för konsolidering. Vilken också inkluderar en viss konstruktiv osäkerhet. Är det där vi är just nu? Jag tror det. Oavsett finns det alltid bra nyutgiven musik, det är bara att gräva. Man kan förlora sig i återutgivningar och nyutgivningar av gammal musik. Inget fel i det. Men man kan alltid välja något annat. Eller både och.

Några av årets skivor jag vill lyfta fram: Karen Gwyers Needs Continuum, Butcher/Buck/Mayas/Stangls Plume, Ravi Shardjas Grün ist Grau, Swedish Azz båda tiotummare, Sven-Åke Johanssons Jazzbox, Time is a Mountain, Kink Gongs Voices, Goran Kajfes Subtropic Arkestra, Spunks mastiga Das Wohltemperierte Spunk och Veds tolvtummare Spectra/ Starokórokas.

Bland åter- och nyutgåvor av äldre musik står Call it Art med New York Art Quartet för sig själv. Men Live in Köln 1975 med Terry Riley och Don Cherry är naturligtvis fantastisk, liksom The Schulze-Schickert Session med Klaus Schulze och Günter Schickert.

Skivsamlaren i mig har också nått framgångar under året. For Adolphe Sax med Brötzmann, Instant Composers Pool med John Tchicai, Han Bennink och Misha Mengelberg, Lowell Davidson Trio på ESP-Disk och inte minst Topography of the Lungs med Parker/Bailey/Bennink.

Magnus Nygren

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry