2014 : Anna Svensdotter

2014 : Anna Svensdotter

Anna Svensdotter. Foto: Per Agelii

2014 : Anna Svensdotter

Publicerad: fre, 2014-12-12 11:53

Musik, människor, möten.

10 april, Studio 53 i Stockholm:
Det är en kväll med tonsättarporträtt hemma hos Stockholms Saxofonkvartett på Tulegatan i Stockholm. Den lilla lokalen är fullsatt, glasen fylls på och tilltugget går åt. Sten Sandells musik står i fokus, och Sten spelar solo och tillsammans med ensemble Parkour. En fyra-åring koncentrerar sig ömsom på musiken och ömsom på tallriken med chips som står framför honom. När Jörgens sax-solo börjar glömmer barnet bort sina chips. Han börjar härma saxofonens ljud, och det hela utvecklar sig till en stunds improviserad duett. Sen påkallar chipsen hans uppmärksamhet igen, men ögonen fortsätter snegla mot saxofonen.

15 maj, Musikverein, Wien:
Flöjtkvartetten 40f är genomblöta, det regnar snett från vänster. Vi hittar adressen: Bösendorferstraße 12, Künstlereingang står det ovanför dörren. Många musiker har gått in här sedan 1870, och nu, i maj 2014, är det vår tur. När vi kommer in sipprar musik nerför trappan från stora salen. På intern-teven hos portvakten kan man se Wienerfilharmonikerna sitta på scenen och repetera i skjortärmarna. Vi tar trappor och hiss två våningar ner till Metallener Saal och vårt soundcheck inför kvällens svenska showcase i samband med mässan ClassicalNext.
Medan orkestern byter om till frack för att spela Mahler och Janácek, riggar vi elektronik och preparerar flöjterna med pärlor för att spela Tally och Eriksson. Parallella musikaliska världar i samma hus.

23 maj, konserthuset i Göteborg:
Damen i glasögon makar motvilligt på sig, när jag och en småsur 11-åring tränger oss förbi till våra platser bredvid hennes. Hon ser misstänksamt åt vårt håll. Ser ut som att hon undrar om barnet verkligen kan uppföra sig i Det Fina Konserthuset. Det kan barnet, och hon slappnar av – men bara nästan. Efter paus blir det lite jobbigt igen – för nu ska det framföras Ny Musik, och det vet man ju hur det brukar låta.
Men, när vi alla sitter där med våra 3D-glasögon på, så går Rolf Wallins musik och Boya Bøckmans projektioner rakt in i hela publiken. Förtjusta utrop och fniss hörs här och var under framförandet, och efteråt är alla alldeles lyckliga. Damen bredvid blir plötsligt väldigt pratsam: ”Vilken musik! Vilka otroliga ljud orkestern gjorde! Det här var fantastiskt!”
11-åringens sura humör är som bortblåst, det här var den häftigaste konsert han sett någonsin, och jag har aldrig sett en så upprymd publik lämna konserthuset. Alla flinar upp till öronen och pratar oavbrutet om vad de just har upplevt.

8 augusti, Botaniska trädgården i Göteborg:
Den lilla norska familjen stannar till och tittar när vi repar sista scenen i Hybridhjärta. Ami och Frej dansar, jag spelar altflöjt. Musiken består av ljud: gurglande, viskande, och blåsiga ljud.
Familjen dröjer sig kvar, sätter sig till slut på en stenmur och lyssnar tills vi är färdiga. Sen får vi applåder, och de vill prata och ställa frågor. Dottern är åtta år, hon har spelat flöjt i ett halvår, och har just hört ljud som hon inte trodde fanns i en flöjt. Nu ska hon hem och experimentera.

27 november, sal NE15 på Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg:
60 elever lyssnar på inspelningen från gårdagens uruppförande av Malin Bångs ”Avgår, pågår” beställt av Göteborgs Symfoniker. Många av eleverna var på konserten igår, och hör nu verket för andra gången. Malin berättar om hur hon arbetade med musiken, visar partituret, förklarar, berättar om hur hon började skriva musik och om sin väg till att ha det som yrke.
Gymnasisterna lyssnar nyfiket och uppmärksamt. Det blir en lång talarlista med fina och intresserade frågor. Lektionen blir mycket längre än det var tänkt, för frågorna är så många, samtalet blir så intressant, och alla dröjer sig kvar. Till slut måste vi lämna salen så att nästa lektion kan få börja.

Musik, människor, möten.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry