2014 Hanna Olivegren

2014 Hanna Olivegren

Hanna Olivegren.

2014 Hanna Olivegren

Publicerad: tis, 2014-12-09 09:14

I början av året jobbade jag med min musik under namnet Ridge tillsammans med Anton Toorell, Oskar Bond, Carolina Wallin Pérez och Raeel Raissi. Ridge släppte ett digitalt album i februari och jag arbetade mycket inför det. Jag hade också bestämt mig för att göra klart mina studier på KMH så jag skrev mitt examensarbete och läste några kurser.

Efter skivsläppet med Ridge och spelningen på Landet i Stockholm kände jag att luften rann ur mig och jag behövde komma bort. Var också oändligt trött på vinter och mörker. Därför åkte jag till Los Angeles och besökte några vänner. Det var en väldigt bra resa och jag funderade mycket över vad jag ville göra musikaliskt och vad som kändes värt att lägga tid på. Har sedan några år spelat in solo och börjat tycka om att producera och mixa mer och mer. Sakta insåg jag att det kanske var på detta enkla vis som jag skulle ge ut min musik i framtiden. Blev också inspirerad till att börja komponera som jag gjorde när jag var yngre, helt utan instrument, bara med rösten, utomhus.

Några dagar efter jag kom hem åkte Silence Blossoms (jag, Gus Loxbo och Sam Andreae) på en turné i England. Senare på sommaren släppte vi vår debutskiva Silence Blossoms på Manchesters jazzfestival. Otroligt kul att äntligen bli klar med den skivan och nu kunna börja på en ny cirkel..

Hittade fokus och jobbade med min musik solo under sensommaren. Kände ny kraft och motivation. Spelade in en del material och tänkte mycket. Kanske lite för mycket..

Lade soloarbetet på hyllan ett tag och åkte till Baltimore för att jobba med Asa Osborne och det andra bandet jag är med i, Zomes. Vi hade ett antal spelningar men fokuserade mest på att spela in vårt nya album. Jag hade planerat att åka hem efter tre veckor men stannade i tre månader. Detta ledde till att vi hann spela och turnera mer samt hitta djupare in i vårt sound. Det gjorde också att jag träffade massa vänner där och började känna mig riktigt hemma i Baltimore. Jag upplevde ett stöd och fann en tydlig musikalisk identitet som jag aldrig har känt i Stockholm.
Jag och Asa har också börjat starta upp ett skivbolag tillsammans där vi ska ge ut vår kommande skiva Near Unison samt andra artisters musik i framtiden. Har inte tidigare känt mig så kreativt inspirerad och fått såpass mycket tid att jobba med någon som med Asa under denna höst och det har betytt väldigt mycket för mig. Insåg kraften i att lägga tid på sånt som man verkligen tror på. I Baltimore kom jag även till en ännu klarare idé om hur jag vill spela in min egen musik men det far fortfarande runt för fort i huvudet för att kunna skriva ner.

Tillbaka till Stockholm i två veckor och sen åter till USA för att slutföra arbetet med Zomes och vårt kommande album. Vaknar även upp ur denna musikaliska bubbla och ser allt som händer. SD, regeringskris, ISIS, Eric Garner, Tamir Rice, Michael Brown, Krig, Orättvisor, Rädsla, Okunskap, segregation, inskärning, avskärmning. Och sen... Fredliga protester, framtid, vetenskap, Orion, vilja, omfamning, närhet och solidaritet. Jag hoppas på uppvaknande och förändring och vill vara en del av det med min konst. Nu så här i slutet av detta år så är det absolut det som känns viktigast. Det går inte att blunda längre och när jag valt ett yrke där jag syns och säger något, använder min strupe och ljudar, så måste det vara något som vill framåt. Till ett nytt år.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry