2014: Henrik Olsson

2014: Henrik Olsson

Henrik Olsson. Foto: Karina Gytre.

2014: Henrik Olsson

Publicerad: tors, 2014-12-04 15:40

Katten spinner inte bara när den är glad och nöjd utan även när den till exempel skadat sig, när den föder eller är väldigt rädd. Spinnandet åstadkommer en vibration mellan 25 och 150 Hz och undersökningar visar att frekvenser i detta område har en terapeutisk effekt. De är smärtstillande och underlättar andningen. Katten har helt enkelt en inbyggd förmåga att bota sig själv.

2014 hänger Makoto Oshiro en tråd över ett rör i taket som i andra ändan är fäst i ett högtalarmembran vars signal är så lågfrekvent att inget hörs. Men tystnaden kan avläsas i trådens flämtande svängningar, som en insektsvinge mitt i rummet.

2014 ser jag stela, rundhyllta gubbar vrida och vända sig med små, synkroniserade variationer till Gagaku musik framförd vid en utomhuskonsert i Nara. Långt ifrån dansens så vanliga domptering av kroppen. Jag tänker att det här, det här är i framkant!

Publiken består av ett femtiotal pensionärer utspridda på filtar i gräset.

2014 befinner jag mig än en gång på Viktoriaskolan där jag för 15 år sedan jobbade som diskare i köket. I lokalerna, som jag så många gånger torkat rena från köttfärsskvättar och intorkade gurkskivor, huserar numera klubben Entra. Matti Ollikainens bedövande vackra pianosolo lyfter mig upp ur pulvermos och brunsås. Följande dag recenserar han konserten på sin egen blog och är inte nådig i sin självkritik.

2014, under en duokonsert med Shuichi Chino på Ulrichsberger Kaleidophone, lägger plötsligt Tristan Honsinger ifrån sig cellon och tar ett varv runt scen. Innan publiken hinner förstå att upptåget är en lös tråd så har Tristan letat sig tillbaks till sin cello och konserten fortsätter som om det som just hände aldrig riktigt hänt.

2014 driver jag och Matilda Nordenström ett galleri för samtidskonst och ljudinstallationer i Falköping med ambitionen att locka till nyfikenhet i en tid då intoleransens vindar blåser i politiken. Av en slump ligger galleriets lokaler vägg i vägg med SD:s lokala partikontor. Vår sista utställning heter ”Landmassiven rör sig, allt ristat i damm” och sannerligen, efter SD:s jordskredsseger i riksdagsvalet städas våra lokaler ut och som genom ödets ironi bereds där plats för deras expansion.

2014 firar Christian Wolff 80 år på Ny Musik i Borås. Hans solospel visar vägen, förstrött och befriat från yviga gester. Ett svenskt Dream Team av musiker framför hans verk som hemma på mammas gata. Stycket Exercise 4 från 1973 är irriterande enkelt. En serie melodiska fragment som det står vem som helst fritt att plocka upp och övriga fritt att hänga på. Magert på pappret, men oj vilken rik musik som porlar fram.

För tio år sedan ritades min musikaliska karta om efter ett besök på Uchiage-festivalen i Berlin. Den reduktionistiska estetiken runt ”onkyokei” stod då i zenit, vars karga ideal drogs till sin spets av gitarristen Taku Sugimoto.

2014 inventeras det japanska avantgardet än en gång vid festivalen Multiple Tap på Café Oto i London. Nu staplas det stolar och vrids upp klockor, sparkas på skivspelare och klättras omkring. Kort å gott, det chansas hej vilt och devisen tycks vara: No risk, no music.
Inte när, vad eller hur. Utan insatsen! Vad ur?!

2014 spritter Lena Junoff fram ”Take the A Train” på Spättans Antikvariat i samband med att hennes självbiografiska receptbok ”Primadonnan från Hisingen” släpps. Med recept som "Sprängd glögganka med apelsinjuice och svampragu" och "Junoffs mikrospätta" kvalar denna 72 åring ledigt in i avantgardet.

2014 sitter Taku Sugimoto i en fönsterlös källarlokal i Tokyo och han viker allt jämt inte en tum från de glesa flageoletterna och sitt tidtagarur. Men här märks inget däst vilande på gamla lagrar utan varje droppe ljud är här och nu under denna rörande och djupt mänskliga konsert till tystnadens lov. Vi är sju personer i publiken varav en sover sött på första rad. Samma kostymklädde herre dyker senare upp på en av mina konserter och somnar som ett barn även denna gång.
Jag vill gärna tänka på musiken vi spelar då som en spinnande katt i hans knä.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry