2014: Joacim Nyberg

2014: Joacim Nyberg

Joacim Nyberg. Foto: Mattias Jonsson.

2014: Joacim Nyberg

Publicerad: lör, 2014-12-13 16:51

Hur ska man sammanfatta ett helt år av musik? Det är hundratals timmar av lyssnande och miljoner tankar som ska konkretiseras, formuleras, präntas ner och slutligen läsas. Det är en uppgift som är dömd att misslyckas. Man kan skriva om enstaka upplevelser, minnen och personliga intryck (se lista längre ner), eller filosofi, politik, kultur... Men finns det något ämne som gör året rättvisa? Kommer jag inte glömma en massa viktiga saker? Må så vara, nu jag har chansen att tacka år 2014 för allt det gett mig, så jag sätter på kranen och skriver ner det som faller mig in. Jag låter det glömda förbli glömt.

Så vad finns det då att säga? Lite krasst, 2014 var ett år som alla andra. Varje år föder bra musik och dålig musik, inget år är perfekt, inget år är värdelöst. 2014 var inget undantag. Musikaliska succéer varvades med mindre minnesvärda försök och totala misslyckanden. Det råder åtminstone ingen brist på produktivitet. Det skapas, framförs, produceras och släpps ofantliga mängder musik i alla tänkbara former och diskussionen kvantitet/kvalitet känns överflödig. På marknaden finns allt och inget. Överdoseringen börjar göra sig kännbar. Inte mig emot, jag kan uppskatta materialism. Ju fler skivor desto bättre. Men samtidigt skönjer jag en förändring i mitt lyssnande. Lusten att fokuserat lyssna på några få skivor försvinner och frosseri-lyssnandet har tagit vid. Ett förtydligande; frosseri-lyssnandet betyder inte ett ytligt lyssnande, nej jag kan fortfarande gräva ner mig djupt, men vetskapen att det ligger en hög med 20 nya skivor att ge sig på och skriva om gör mig girig, jag släpper taget om det jag just lyssnat på och går direkt vidare. Detta behöver visserligen inte vara ett dåligt tecken. Det är ett tecken på vetgirighet. Jag vill veta hur den olyssnade musiken låter, vad som händer. Framtiden ligger i den där skivhögen.

Jag har under året lyssnat på och skrivit om mer musik än jag trodde var möjligt och jag har lärt mig ofantligt mycket. Jag är en ensamvarg. Inget ger mig större njutning än att sitta hemma och lyssna på musik. Jag prioriterar denna sysselsättning högt och får, tar och ger tid till det. Jag bär på en passion och en vilja som är större än mig själv. Hade jag kunnat hade jag gärna lyssnat på all musik som finns. Det kan jag inte. Jag måste välja. En styrka är att jag inte väljer det uppenbara. Jag lyssnar gärna på skivor med okända musiker, med musik utanför mitt specialområde, allt för att få ny input. Gillar jag inte det jag hör ger jag uttryck för det. Slagkraften hos konstruktiv kritik visar att pennan är mäktigare än svärdet. Vissa musiker kan inte ta kritik. Hur tänker man då med sin yrkesbana? Andra uppskattar en uppriktighet som är som bortblåst i dagens 4-stjärniga recensionsvärld. Jag är kritiker och den dag då jag inte får ge uttryck för mina uppriktiga tankar, den dagen kan jag sluta skriva. Detta kommer dock inte att ske, för jag kommer inte att acceptera en musikalisk världsbild där allt som släpps är "mycket bra". Det gäller att stå på sig och att våga utnyttja var människas rätt att höra det man hör. Sedan är konsten att kunna uttrycka det man vill på ett sätt som både inger respekt mot sig själv och mot den man kritiserar. Detta är en lärandeprocess som jag fortfarande går igenom.

2014 var året då jag på allvar började förstå musikaliska sammanhang. Året då jag lärde mig att gå djupare och lyssna bortom det uppenbara. Jag kom till insikt. Mina vyer har vidgats och jag suger in alla intryck. Mognad brukar det nog kallas. Det är lätt att mogna i en stimulerande omgivning och året som gått har gett massor av enastående musik och massor av spännande möten och diskussioner. Jag går mot nästa år med öppna öron och ett öppet sinne. Tack 2014. Se upp 2015...

Musikaliska äventyr 2014:
- Soloskiva på Confront Recordings (kontrabas, gitarr, mm.).
- Trio med Niklas Korsell och Dror Feiler (jag på kontrabas).
- Trio med Niklas Korsell och Jörgen Adolfsson (jag på gitarr & flöjt).
- Trio med Isak Hedtjärn och Sebastian Bergström (jag på gitarrbaksida, mm.).
- Inspelning med Correction (jag på elbas & elgitarr).
- Jazz-standards med Mats Gustafsson (jag på kontrabas).

Bra skivor 2014:
- Hélène Breschand: Les Incarnés (D'Autres Cordes)
- Franck Vigroux: Ciment (D'Autres Cordes)
- Thompson/Jackson/Ramanan: Zubeneschamali (Leo)
- Antonio Bertoni: 1/2 (h)our drama (Leo)
- Gratkowski/Kaufmann/Barrett/de Joode/Lee/Buck: SKIST (Leo)
- Edwards/Sanders/Tilbury: A Field... (Fataka)
- Vincent & Morishige: Fragment (Improvising Beings)
- Grünen (Kaufmann/Landermann/Lillinger): Pith & Twig (Clean Feed)
- Mats Gustafsson: Torturing the Saxophone (Corbett vs. Dempsey)
- Paal Nilssen-Love & Masahiko Satoh: Spring Snow (PNL)
- Lali Barrière & Miguel A. García: Espejuelo (Nueni Recs)
- Apuh!: Ett (Pälsrobot)

Iakttagelser 2014:
- Den norska dominansen har gått från kvalitet till kvantitet.
- Frijazzen har blivit folklig.
- Det är skivboxarnas tidsålder.
- Elgitarren går på tomgång, flöjten fortsätter att vara svårhanterbar, kontrabasen har stannat i växten, elektriciteten sprakar i vart hus.
- Rocken har (tyvärr) bitit sig fast i jazzen.
- Sverige blev än en gång en besvikelse.
- Allt handlar om pengar.
- Sist men inte minst: 2014 var ett bra år.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry