2014 : Mattias Gustafsson

2014 : Mattias Gustafsson

Mattias Gustafsson.

2014 : Mattias Gustafsson

Publicerad: fre, 2014-12-12 12:20

2014 är ett år jag alltid kommer minnas som ett förändringens år. Jag fick ett nytt jobb och började jobba dag som elevassistent efter nästan 13 år av nattjobb. Och i slutet på januari så föddes Doris och Edgar. Och plötsligt så var man trebarnsföräldrar. Mäktigt!

Denna kombination påverkade självklart kreativiteten på olika sätt. Jag spelade in ett enda spår i år, och gjorde bara tre konserter med Altar Of Flies. Men jag släppte min självbetitlade LP på iDEAL Recordings och medverkade på Järtecknet Introverted Formula 2xLP:n. Två släpp jag är extremt stolt över. En längre paus för reflektion och att hitta tillbaka till inspirationen är nödvändig ibland.
Skivor har jag köpt dock som aldrig förr.
Mest bortblåst blev jag av en artist jag trodde jag slutade lyssna på runt 2001, men mer om det senare.

Det har blivit mycket äldre musik, mestadels obskyr och bortglömd country, singer/songwriter från 60-70 talet jag missat eller aldrig hittat. Men som nu för det mesta alltid finns ett klick bort på Discogs. Vet inte om det är magiskt eller bara väldigt sorgligt. En massa Grateful Dead liveplattor har det blivit, och 2014 var året jag insåg på riktigt hur jävla bra Steely Dan kan vara.
Musik som kräver full koncentration har fått stå undan av förklarliga själ.
Likaså konserter. Men jag såg fina konserter med bl.a. Shellac, Neutral, Blodvite och Leif Elggren och det räcker gott och väl.

Men mest golvad blev jag en kväll i början på juni. Jag satt där lagom berusad på bourbon och öl i lyssningsfåtöljen med texthäftet i hand och satte på Sun Kil Moon-Benji för första gången och upplevde ett utav mina starkaste musikaliska ögonblick på länge. Som sagt så slutade jag bry mig om Red House Painters och Mark Kozelek för tretton år sedan. Men en recension gjorde mig nyfiken så jag chansade och köpte skivan och det är ett utav de bättre val jag gjort. Om man inte bryr sig om texter så har man knappast något att hämta här. Min sambo refererande musiken till Everlast om nu någon minns honom. Det är alltså för att förtydliga inget smickrande alls. Texterna spottas fram och är så ärliga, mörka och vardagliga att det gör ont. Även om döden är ständigt närvarande i nästan varje text och historia så finns det också plats för humor. Det blir till och med oanständigt på ett nästan outhärdligt sett i någon låt. Jag lyssnade på den tre gånger i streck den natten. Och jag återkommer fortfarande till "Benji" hela tiden. Inte illa för en artist jag trodde hade sin peak på 90-talet.

10 andra bra skivor som släpptes 2014:
Valerio Tricoli: Miseri Lares 2xLP (PAN)
Sturgill Simpson: Metamodern Sounds In Country Music LP (High Top Mountain Records)
The War On Drugs: Lost In The Dream 2xLP (Secretly Canadian)
Sewer Election: Nära LP (Järtecknet)
Daniel Fagerström: En levande själ LP (Moptaco Dics)
The Skull Defekts: Dances In Dreams Of The Known Unknown LP (Thrill Jockey)
Matt Krefting: Lymph Est LP (Kye)
First Aid Kit: Stay Gold LP (Columbia)
Lorentz: Kärlekslåtar LP (Sony)
Various Introverted Formula 2xLP (Järtecknet)

Bästa re-issue:
The Grateful Dead: Sunshine Daydream-Veneta, Oregon, August 27, 1972 3xCD+DVD (Rhino, Grateful Dead Records)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry