2014: Michael Idehall

2014: Michael Idehall

Michael Idehall

2014: Michael Idehall

Publicerad: mån, 2014-12-01 16:59

Samarbete har utan tvekan varit det tema som mest påtagligt genomsyrat mitt musikaliska och konstnärliga 2014.

I början av sommaren reste jag och min sambo till Grekland för att skapa musik tillsammans med en Black Metal-gitarrist i Aten. Med mig i bagaget hade jag en klar och episk bild över hur resultatet skulle bli. När samarbetet väl var igång och vi började presentera olika idéer för varandra stod det klart att det inte skulle bli som jag tänkt mig. Trots kompromisser och slaktade darlings var det nästan omöjligt för oss att enas om musikaliska och tekniska grepp. Detta gjorde mig förtvivlad och jag bestämde mig för att fokusera enbart på att manifestera ett så bra resultat som möjligt för att resan inte skulle vara förgäves. Något som jag tog med min från den resan var att förberedande kommunikation kan vara en essentiell förutsättning för en konstnärlig kollaboration eftersom det är enklare att planera en gemensam resa om alla vet vad de andra har packat med sig.

När sedan sommar närmade sig höst inledde jag ett arbete tillsammans med tre konstnärer i rollen som konstnärlig ledare. Vår uppgift var att producera två utställningar i Göteborgs nystartade ljudkonstgalleri. Så här i efterhand kan jag konstatera att om det finns något som är svårare än att samarbeta så är det att försöka styra ett konstnärligt samarbetsprojekt. Som ny i rollen är det svårt att väga hur hårt tyglarna skall sitta och hur mycket man bör blanda in sin egen nyans i färgen. Eftersom jag ville kommunicera tillit till mina medarbetare så valde jag att inte kritisera deras idéer i någon större utsträckning utan snarare fokusera på tekniska problem och frågor som rörde presentation och publikinteraktion. Det som blev lärdomen från detta projekt var att ibland är det bästa sättet att samarbeta en väl avvägd frånvaro för att en alltför intensiv diplomati kan bryta ner mer än den bygger upp.

Kollaboration är i min mening ett av det bästa verktygen för att lära sig mer om sig själv och sin omvärld och jag tror att det är en naturlig del av att växa som konstutövare och människa. Det är först när man inser att det mesta man gör är ett samarbete med någon annan som man kan ta sig över sina egna trösklar och låta det konstnärliga arbetet transcendera den enskilda utövarens ego. När man t.ex. arbetar i en musikalisk konstellation är det möjligt att framföra ett verk genom att alla spelar upp sin del av stycket samtidigt, men det är inte nödvändigtvis samma sak som att framföra stycket tillsammans. För min inre syn kan jag se kulturen som en stor kropp och när kulturarbetare genomför nya samarbeten skapas det nya kärl och nervbanor i den holistiska kroppen. Att arbeta över gränser är det enda som kan få denna kropp att fungera, om så gränserna utgörs av länder, etnicitet, kön, stadsdelar, konstformer eller våningsplan i en byggnad.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry