2014: PM Jönsson

2014: PM Jönsson

Kirovparken, Irkutsk. Augusti 2014.

2014: PM Jönsson

Publicerad: tors, 2014-12-11 23:58

Jag sitter några dagar efter budgetomröstningen i sängen mitt i natten och grejar med en spotifylista med favoritlåtar från året. Känner ett sug efter Internationalen. Nynnar den tyst för mig själv. Sverigedemokraterna gillar Verner von Heidenstam och Manowar. Musik och kultur kan vara så mycket. Användas på olika sätt. Jag var i Ryssland och Kina i augusti och satt på kvällarna och kollade på statlig tv och det var propaganda hit och dit. Mycket klassisk musik på en rysk kanal, tävlingar med barn, typ Idol, fast annorlunda. Allvarligt. Ingen lek. Vad lyssnar Putin på för någon slags musik? I Irkutsk spelas Bryan Ferry, Beatles och Fleetwood Mac i gamla propagandahögtalare, smetiga Hollywoodstråkar längs ett turiststråk (julsånger i 35-gradig värme!) och vid gränsstationen mellan Mongoliet och Kina på hög volym strax efter midnatt kan man höra en ganska gräslig muzakversion av "Scarborough Fair". Mycket märkligt. I efterhand känns det som en filmscen av Roy Andersson eller Theo Angelopoulos. Men det var verklighet.

Den unga killen i receptionen på hotellet vid Bajkalsjön spelar amerikansk hiphop. I Beijing är folkmusik och Pekingopera billigt att köpa, men popmusiken, producerad i Taiwan och Hongkong, är svindyr. Varför? Kulturen, traditionen, skall spridas, saluföras till turister och de egna medborgarna. Det kanske är få om bryr sig. Allra dyrast är dock nypressade vinylskivor med västinfluerad Shanghaipop från 30-talet, den typ av musik som Maoregimen förbjöd. Det var kommersiell västmusik. Idag, berättar mannen i skivaffären, finns det jazzklubbar i Shanghai som exakt ser ut som på 30-talet. Nostalgin flödar. Vilken musik lyssnar de kinesiska ledarna på? Fjärilar svävar och syrsorna sjunger vid kinesiska muren och jag tänker att naturen låter likadant som alltid, men det stämmer förstås inte när världen blir alltmer urbaniserad och alla kineser och snart kanske alla indier och mer och mer afrikaner vill köra bil. Mopederna i Beijing var dock tysta. Laddade med el.

Det är fortfarande natt. Internationalen ekar i skallen. De nya skivorna från året jag listat högst är Swans monumentala ljudskulpturer, motvilligt drogs jag ännu en gång in i den där maskulina urladdningen. Tänkte, minns jag, när jag hörde skivan första gången, att det var musik på liv och död och att det därför krossar allt annat. Så är det inte. Men det är mäktigt. På samma sätt som Fire! Orchestra körde över mig både live och på skiva. Å andra sidan är Grouper och Vashti Bunyan lugnare, lika mycket på liv och död. Musikhistorien lever genom alla fina återutgivningar som fortsätter att komma ut, med gamla 78rpmlåtar, frijazz, afrikanskt, och annat. Jag har köpt massor med barockmusik på vinyl, lyssnar, och vet inte riktigt varför jag dras till den västerländska klassiska musiken, den tidiga, det finns något där, men vad? Jag undrar om de som hatar Kajsa Grytt röstar på Sverigedemokraterna. Hur kan man hata Kajsa Grytt? Jag förstår det inte. IS vill antagligen förbjuda musik. Idioti. Musik och kultur stärker. Förenar. Min åttaåriga son spelar cello, han vill bli fotbollsproffs, eller astronom, men har musiken i sig. Han har lärt mig att spela inledningen till "Valse Triste" av Sibelius. Nu hör jag den i huvudet en stund, sedan, som alltid, "My Favorite Things", med Coltrane, i olika versioner, tänker på grymma konserter – som Goat häromveckan, eller Mariam the Believer i Bohuslän – och minnet av syrsorna i Kina återkommer, liksom regnet i Moskva, de övergivna hundarna vid de sibiriska tågstationerna, promenaderna i Irkutsk och korna och katten och kvinnan vid Bajkalsjön. Lugnet där. Nära skogen och bergen. Tystnaden. Fåglarna. Det var också musik.

2014 var hästens år. 2015 är det getens år enligt det kinesiska horoskopet. Fredens och harmonins år. Låt oss hoppas det!

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry